
Märit Aronsson-Towler – Skogsflow i Ahlbergshallen
2026-11-16 13:17
Det finns utställningar som lämnar en tämligen oberörd. De kan vara fina men de faller i glömska så fort man lämnar galleriet. Andra fångar genast ens intresse, men visar sig med lite eftertanke sakna djup. Så finns det konstutställningar som vid första anblicken ter sig ganska anspråkslösa, men där något slår rot. Något med utställningen fortsätter att växa och snart inser man att den säger mer än man först trodde. Märit Aronsson-Towlers utställning "Skogsflow" i Ahlbergshallen hör till den senare kategorin. Men samtidigt är det något som skaver.
Det första verket man ser när man kliver in i Ahlbergshallen är "Luftmassor". Det sticker ut i förhållande till de andra verken, både tekniskt och tematiskt. Det är utställningens enda linoliumtryck, medan de andra är utförda som träsnitt, och det är också det verk som tydligast avviker från utställningens tematik kring skog och trä. "Luftmassor" är tryckt på två separata ark som placerats kant i kant. Skarven mellan dem stör bildens flöde. Om arken istället placerats en bit isär hade uppdelningen kunnat framstå som avsiktlig, snarare än som en anpassning till arkets storlek.
Utställningens huvudsakliga bildmotiv är cirkeln. När jag först möttes av Aronsson-Towlers cirklar gjorde de inget större intryck. Det var först när jag började fundera över deras betydelse som jag insåg hur intressanta de faktiskt är. Majoriteten av verken består av cirklar utförda i träsnitt och samlade under titeln "Efterbild", följt av namnet på färgen de är tryckta i.
En efterbild är en synupplevelse som finns kvar efter att det som stimulerat synupplevelsen har tagits bort. Den som fixerar blicken på exempelvis "Efterbild magenta" under 30-45 sekunder och sedan flyttar blicken till en vit yta kan uppleva en cirkel i en annan färg. Detta är ett fenomen som utmanar den direkta realismen som menar att när vi upplever något så står vi i direkt relation till ett externt objekt. Men här existerar inte det externa objektet. Cirkeln som framträder på den vita ytan är trots allt inte där.
Här väcks en större fråga: ser vi verkligen världen sådan den är? Detta har debatterats i årtusenden och Platon använde bland annat cirkeln för att förklara idévärlden. Han menade att den perfekta cirkeln inte kan existera i den fysiska världen. Detta gjorde att han kom till slutsatsen att det existerar två världar, en idévärld bortom det fysiska där perfekta cirklar existerar, och den fysiska som är en ofullkomlig kopia av idéerna, ett simulacra.
Begreppet simulacra kommer för mig när jag vandrar genom installationen "Furuskog". Här hänger flera träsnitt på kozopapper och man får känslan av att befinna sig i en skog. Det är vackert samtidigt som jag inte kan skaka av mig den olustiga känslan av simulacra. En bild av naturen som ersätter naturen själv.

Det får mig att tänka på att detta kanske är framtiden, en värld där det urbana har tagit över och skogen endast finns kvar som simulacrum. I boken "Urtida framtid – Hälsningar till floderna" beskriver filosofen och författaren Ailton Krenak den urbana ontologi som vuxit fram tillsammans med kapitalismen. Inom denna världsbild ställs staden mot skogen, som reduceras till en plats för exploatering och expansion. Detta är en verklighet som blir alltmer påtagliga, inte minst för oss som bor här i norr.
Kanske är det just det som skaver. Inte utställningen som sådan, utan de föreställningar som den tvingar oss att konfrontera. Vad går förlorat när erfarenheten av naturen ersätts av dess avbild?
"Skogsflow" är en utställning som växer med eftertanken. Den kan varmt rekommenderas och visas i Ahlbergshallen den 7–22 november.
Text och foto: Freddie Ross
Volym 2026-11-16
Freddie Ross, född 1985. Har en kandidatexamen i kulturvetenskap, med inriktning konst och filosofi och en masterexamen i kultur och mediegestaltning, båda vid Linköpings universitet. 2019 debuterade han med boken Grymhetens konst - Etiska reflektioner kring kontroversiella konstverk . Ross arbetar som frilansande skribent och konstnär. Främst skriver han för Länstidningen Östersund och för Volym sedan 2017. Hans konstnärliga skapande, som främst består av analog kollageteknik kan ses och följas på Instagram: alfred.art.