Mellan måleri och fotografi
2026-11-12 16:50
Marianne Degerman på Sundsvalls konstförenings galleri
Marianne Degerman är en konstnär som satt spår i Sundsvalls och regionens konstliv, både genom arbetet som lärare på Ålsta folkhögskolas konstlinje (numera Konstskolan i Västernorrland) och sitt eget skapande. Efter 40 år i Sundsvall flyttade hon till Lindesberg 2013 och när hon nu återvänder som utställare i konstföreningens galleri väcker det uppmärksamhet.
Genom åren har hon varit verksam som grafiker, målare och skulptör men på senare tid har hon ägnat sig främst åt måleri. Hennes tidigare abstrakta bildvärld har med tiden ersatts av en mer figurativ sådan, fylld av speglingar, genomskinlighet, reflexer och undanglidande skuggor. Hon arbetar i tempera med dämpade, nyansrika och djupa färgskalor.
I utställningen på konstföreningen visas utöver målningarna också några små, gracila, mycket eleganta figuriner i engoberat eller temperabemålat stengods. De står där runt om i lokalen och liksom betraktar målningarna. Som för att betona att allt här inne handlar om seendets magi.
Det här är ett måleri att förälska sig i. Här handlar det om blicken och om att återupptäcka det vardagliga, det som vi blivit så vana vid att se att vi inte längre lägger märke till det. Marianne Degerman förfrämligar detta vardagliga så att vi ser det med nya ögon. Hon fångar ögonblick då vardagen förändras av ljuset: solen som faller genom ett fönster, månsken eller ett grönt dunkel. Med hjälp av färgnyanser, transparenser och speglingar gestaltar hon dessa flyktiga förskjutningar.
Motiven i bilderna kan vara den egna ateljén (”Ateljén”), hustak och ett träd som speglar sig i fönstret (”Spegling 47”), eller en mörk månskensnatt full av synvillor och reflexer, likt ett dubbelexponerat fotografi (”Spegling 69”). Konstnären har också en förmåga att återge vatten och få det att skimra, som i ”Pool” och ”Spegling 71”. Här finns även några målningar utan speglingar och reflexer, till exempel ”Slottet”, en rumsinteriör i äldre högreståndsmiljö.
Marianne Degerman fotograferar sina motiv, drar ifrån och lägger till, och målar sedan direkt i tempera utan att skissa. Hennes måleri tycks på så vis ha tagit omvägen via fotografiet. Dubbelexponeringar och bildkollage, tekniker som förknippas med fotografiet, får sina motsvarigheter i måleriet. Om fotografiets tidiga bildspråk ofta sökte sig mot måleriet, tycks förhållandet här vara det omvända.
Mänskliga varelser finns med som skuggfigurer i ett par målningar, nämligen i ”Spegling 70” och ”Paus”. I den förstnämnda sitter en kvinnogestalt vid ett bord med ryggen mot en vacker men diffus medelhavsutsikt, i ”Paus” ser det ut som att figurerna befinner sig i någon form av teaterlokal där det just blivit paus i föreställningen. Det är som om de båda bilderna vore fotograferade med långa slutartider så att människorna blivit genomskinliga skuggor.
Titlarna på verken är enkla, nästan som tysta, lakoniska konstateranden. Men de sätter igång fantasin och osäkrar innebörden. Vad är det vi ser egentligen?
Text och foto: Karin Kämsby
Information om konstnären: Marianne Degerman växte upp i Boden, utbildade sig till konstnär i Stockholm och gick ut Konstfack 1974.
Volym 2026-11-12
Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.