Mjuka lager och nivåer på Galleri Alva

Galleri Alva visar sig från sin bästa sida när man inte känner igen sig och måste navigera. I Linnea Noréns utställning träder jag in i ett helt annat rum, ovana vinklar och mjuka lager.

Först sitter jag på en hög stol och blickar ut. Som en fågel på en gren, som jägaren på sin stubbe. Börjar fundera, finns det mer, där bakom?
Närmast mig en skir ridå – Dis - en tunn, nästan transparent polyestertextil bearbetad med bomullstyg, akryl och blyerts. Formerna är kantiga, påminner om hyreshus, fotbollsplaner på en översiktsbild. Kanske en avspärrningstejp. Ett abstrakt landskap, men från vilket perspektiv? Verket hänger diagonalt, går från vägg till vägg, genom rummet. Ögonen vandrar och jag ser igenom till nästa parallella lager, en ytterligare ridå, ett humoristiskt val nu flirtandes med kamouflage. Gröna färger som möts försiktigt i breda kurvor. Transparens och kamouflage. Att visa upp och att dölja, eller kamouflera, smälta in, osynliggöra? Kanske det transparenta som osynligt, och så kamouflage i fel miljö som verkligen synliggörs?

Eller är det en skog bakom dimman, bortom husen?

Det skulle kunna sluta där, vara tomt bakom det sista draperiet... Alla möjligheter återstår. Men där, på högra väggen, en liten form. Och också längre in, en liknande form. Täta, täta stygn täcker en organiskt formad yta. Stor som en sten. En sten som visar vägen längs en stig. Färgerna spelar mot varandra, som skiffer. Stygnen närmar sig stenens kompakta form, sammanpressad massa.
Den andra formen mer lekfull, kanske är stenen nu täckt av lavar, mossa. Liv som täcker stenen. Eller är det en karta, en satellitbild över elljusspåret i skogen? Eller samtidigt både och. Jag tänker att vi lever på en stor sten i rymden. En som täcks av liv och rörelse. Liv som skapar spår.

Linnea Norén, ”Orientering”, textil, broderi.
©Linnea Norén / Bildupphovsrätt 2023.

Jag vill dröja mig kvar vid första lagret. Men jag lockas vidare in. Linnea Norén skapar en rörelse i rummet, koreograferar mig med sina skickligt utförda textila verk. Tillsammans med en annan besökare rör jag mig runt i rummet, eller står stilla, på olika platser. Riktar blicken. Blicken vill ta in, ta reda på mer, men jag förs vidare till nästa lager, och nästa. Vem är det som bestämmer egentligen? Det är Norén. Jag sjunker in i och rör mig ut ur, men på olika plan. Utställningen och upplevelsen växer. Jag ser flera nivåer, här och nu, där och då, inuti utanpå, fötterna på jorden och flygplansfoto över stora skogar. Norén skriver själv i utställningstexten:

jag rör mig
och rörelsen tar mig vidare

Det är just så just nu på Galleri Alva, ta dig dit och vidare in, så får du se.

Text och foto: Madelaine Sillfors

Volym 2023-09-06

Länk till denna artikel

---

Madelaine Sillfors är konstnär, bor i Umeå och arbetar med skulptur, teckning och måleri. Hon har sin masterexamen i fri konst från Konsthögskolan vid Umeå Universitet, där hon också läste estetik.
Hon har varit medlem och ordförande i det konstnärsdrivna Galleri CC i Malmö och arbetat som curator och verksamhetsledare på Museum Anna Nordlander i Skellefteå. Just nu driver hon nätverket AAAS, arbetar med KcNord och är ordförande i KRO i Västerbotten.