Stilla landskap och starka ljus i Lars Lerins akvareller
2026-04-09 19:21
Härnösands konsthall
Iskall vinterkyla breder ut sig under gråtunga skyar som kastar djupa skuggor över snötäckta tak. Det bleka vårvinterljuset bryts i långa, blå björkskuggor som sträcker sig över snön, medan sensommarens värme och höstens guldgula skymningsljus glöder i andra delar av utställningen. Allt är gestaltat med en intensiv, skarp lyskraft som gör att landskapen vibrerar, trots sin till synes stillastående karaktär.
Naturen framstår som både storslagen och obeveklig, men det är långt mellan människorna. De är sällan synliga i Lars Lerins bilder, och när de väl förekommer är de ofta reducerade till fragment eller minnen. I stället är det de glest bebyggda landskapen som talar. De bär spår av mänsklig aktivitet, men också av frånvaro och övergivenhet. Trasiga fönster gapar som svarta hål i fasaderna, kallställda boningshus med isiga rutor och insjunkna ladugårdstak vittnar om att varken människor eller djur har vistats här på länge. Det är oklart om platserna är helt övergivna eller bara tillfälligt tomma, men känslan av enslighet – ibland rent av svårmod – ligger tung över bygderna. Det finns något ödesmättat i dessa miljöer, oavsett om människan är närvarande eller inte.
Med några få undantag har Lerin valt att inte inkludera människor i sina motiv. I verket ”Vedklyvare” från 2025 bryts dock detta mönster. Här står två män och klyver ved, iklädda vita skjortor och huvudbonader – den ena med keps, den andra med hatt. De framstår som något malplacerade mitt bland de spridda vedträna, nästan som figurer som klivit in från en annan tid eller en annan verklighet. Samtidigt markerar detta verk en förändring i konstnärens uttryck. Färgskalan har skiftat från de gråblå, mörka vintertonerna till ett varmare spektrum med gyllengulbruna inslag, där ljuset inte bara belyser utan också värmer.
Människor förekommer även i andra verk, men då snarare som minnesbilder än som aktiva deltagare. I målningen ”Till minne” från 2019, som föreställer ett fruset vinterlandskap med ett ensamt hus vid skogsbrynet, framträder detta särskilt tydligt. Den snötyngda granskogen reser sig mot en dramatisk himmel i rosarött och mörkgrått. Längst ned i högra hörnet har konstnären infogat en liten ruta, likt ett åldrat svartvitt fotografi. Där syns fyra människor samlade runt ett dukat bord i ett somrigt landskap. Denna lilla bild fungerar som en stillsam motsats till det kalla vintermotivet – kanske som en påminnelse om andra årstider, andra tider, eller som ett sätt att hålla kvar vid ett kärt minne som annars riskerar att blekna.
Genom de ödsliga miljöerna, de dramatiska himlarna och det intensiva ljuset bygger konstnären upp en särskild känsla av stilla dramatik. Det är som om naturen själv laddas med en emotionell kraft, där himmel och jord tycks sättas i rörelse för att väcka liv i de långsamt döende bygderna. Det finns en underström av både oro och skönhet, där det förfallna och det storslagna samexisterar.
Akvarellerna i utställningen bär på en tyngd som förstärks av mättade färger och nerviga penseldrag, vilket skapar en spänning mellan det kontrollerade och det spontana. De är målade på tjockt papper med rivna, ojämna kanter och presenteras utan glas eller ram, direkt uppsatta på väggen. Det ger en känsla av omedelbarhet – som betraktare kommer man nära verken och kan uppleva papprets struktur och färgens rörelse.
Flertalet av bilderna presenteras i mindre grupperingar. Vissa hänger två och två, där det ena verket placerats ovanför det andra. Detta skapar en visuell osäkerhet: är det ett sammanhängande verk eller flera separata? Var slutar det ena och var börjar det andra? Kanske är det just detta som konstnären vill uppnå. Landskapen, minnena och tiderna flyter in i varandra, och antyder att allt i grunden hänger samman – att det som varit, det som är och det som kommer inte låter sig skiljas åt så enkelt.
Text och foto: Ann-Kristin Källström
Volym 2026-04-09
Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida