Triennalen 2025: Brynge konsthall och kulturområde
2025-07-15 08:56
Det stora oväsendet och Nätradalens konststipendiat
Öppningen av de båda utställningarna i Brynge inleds, efter de reguljära öppningstalen, med ett performance av Lisa W Carlson och Jim Hoult, titulerat ”REMINICENS”. Publiken leds från Kerstin Lindströms separatutställning ”LIV” i konsthallen, ner i det gamla vattenkraftverkets turbinhall. Svalka och maskineri. Lisa W Carlson rör sig långsamt i små cirklar medan besökare tar sig in, antingen via spiraltrappan eller ytterdörren. Hon är klädd i svart, ballongkjol och blus med röntgenbild av ryggrad och bäcken tryckt över ryggen. Hon håller upp sina händer, formar dem som en hälsning eller besvärjelse när publiken gör entré. Hon suckar tungt, igen och igen. Det hörs tydligt i rummets akustik.
På kragen sitter en mikrofon. Den fångar hennes röst som i realtid bearbetas och transformeras av Hoult, för att vandra vidare ut till ett flertal högtalare. Carlsons ljud kommer långt ner från strupen, som återkallade fragment från annan tid. Ljud som svarar. Hon testar röstens gränser. Hela kroppens förmåga att utstöta ljud. Det känns i hela min kropp. Tårar väller ofrivilligt upp och fyller underkanten av mitt öga. Djup röst. Hög röst. Bakom oss, omslutande, skvalpar ljuden tillbaka. Det, av Hoult, omvårdade ljudets svar är som ett undervattensdrag. Det är en berättelse utan ord, men ljuden kan ändå förstås, tolkas av besökarens kropp. Carlson rör sig mellan kraftverkets stillastående mekanik. Som om hennes röst kallar på ekon från platsens historia. Som om en änglakör besvarar henne. Ljudspråket är universellt, uttryck vi alla kan förstå. Klagan, sorg, uppmaning.
Carlson rör sig upp längs en stege i rummets bortre del. Vid stegens topp drar hon stickor mot en lutande metallskiva. Vad är det vi alla är med om? Ett återkallande av röster som förgjorts under häxprocessen här i närheten? Jag vet inte säkert, men det känns som magi.
I turbinhallen visas även Kerstins Lindströms textila verk ”In Memoriam”, en del av triennalens samlingsutställning. Stämningen i hallen förstärks av ljudinspelningen från Carlson och Hoults perfomance. Lindströms verk kan på olika vis associeras till kroppen. I gången mellan kraftverkets kvarlevor finns tre låga podier av aluminium. På en vit yta av tjockt papper ligger verk av lin. Flätat som håret, där topparna är doppade i röd eller mörk jordbrun färg. Jag tänker på alla de som satt livet till. Håret som symbol för det liv som varit. Kroppens rest. Högt upp på väggen hänger en uppsträckt form av upprepat sisalgarn. Som en korsfäst klädnad vilar den mörk och mäktig där ovan. Mitt i hallen, även den högt hängande över kraftverkets maskineri, ses en stålkonstruktion med klarröd stickad klädnad. Böljar från en enorm krok. Ett kors i människas mått, konstnärens egna mått: 170 x 170 centimeter.
Samma konstruktion återkommer en trappa upp i Lindströms separatutställning ”LIV”. Verket ”VIKTEN ATT BÄRA” fyller sin plats mitt i rummet, med höjden av en människas. Konstruktionen är klädd i svart sisal, virkad i stora öglor. Formen av en poncho över stålarmarna. I utställningen ”LIV” ställer hon ut som Nätradalens konststipendiat. Här visas även ”SYNTES”, ett verk av plisserad vadmal, militärens filt som lades i militärernas kängor som värmande sulor. Här har vadmalen färgats i gula, gröna och jordiga nyanser och formats till något som påminner om en överdimensionerad ballerinadräkt. Små puffärmar och en kort, utstående kjol.
På konsthallens motsatta vägg ses installationen ”MAY THE FORCE BE WITH US”, där arméns filtar färgats gröna och formats till en organisk form av uppförstorad växtlighet. Verket ”SPEGLING” antar formen av en ö under dygnets mörkare timmar. Ovan vattenytan är sisalgarnet tydligt format som träd och växtlighet på ön. Som den krusade reflektionen i vattnet ses träden nedanför ön. Ur ett av rummets gamla rör väller – nästan rinner – en flerfärgat röd form ut. ”LÄCKAN III” bildar en pöl av lingarn och mattrasor på golvet.
Lindström formar de textila växtmaterialen med enorm precision. Hon för oss till faktiska platser, till fantasins associationer och tillbaka till den egna kroppen i rummet, via materialen och konsten. Utställningen fyller konsthallen med textila installationer med anknytning till platsen och marken. I Ångermanland och i Brynge tillverkades Sveriges finaste lin redan på 1700-talet. Som en plats för linets historia får Lindströms konst en direkt koppling till marken.
På gräskullen ovanför det brusande vattendraget visas Elin Berges fotografier, hämtade ur fotoboken ”Awakening” (2020). Under en treårsperiod fick Berge inblick i en nyandlig kvinnorörelse, en gudinnerörelse. I det sekulära Norden var det gudinnan hon fann. Fenomenet handlar om kvinnor som hjälper och stöttar varandra igenom läkningen av det kollektiva sår som patriarkatet skapat under århundraden. De hyllar Moder jords återkommande cykler. Fotografierna är tagna under olika festivaler och sammankomster i Sverige och Finland. Träffar avsedda enbart för kvinnor. Berge har använt sig av en metod som liknar etnologens deltagande observation. Det är tilliten till fotografen som skapar bildernas autenticitet.
Centralt placerad är ”Fire Walk I”. En kvinna, naken, vandrande över glöden. Ett återtagande av den makt som bestulits – makten över sig själv. Fullständig kontroll råder, över den egna kroppen och över eldens åverkan på den. Det är kväll, kanske även natt, och stöttande kvinnor anas i trädlinjens skugga. Fotografierna resonerar fint med kulturområdets omgivningar denna soliga sommardag. Projektet påminner oss om vikten att möta det obekanta med ett öppet sinne. Att våga delta, snarare än att döma.
En småskalig linodling leder besökaren till linlärften, där Ylva Westerlund visar sina verk integrerat med befintligt trämaskineri. I det dunkla rummet för linmangling ligger två vita bomullslakan uppsträckta med större stenar vid hörnen. Ljuset sipprar in genom fönstergluggar och skapar en intim och nästan lite hemlig stämning. Över en träställning för upphängning av linet vilar ett tredje lakan, belyst bakifrån med hjälp av fönstergluggen. ”The Absence of Memories Created a Landscape With Two Horizons” är växttryck i rödbruna toner. Tillsammans med växterna som vindlar längs lakanets kanter dyker fåglar och fjärilar upp. En hand vilar längs gräsets botten. Färgvalet bär på minnet av konstnärens mamma, som med broderi brukade dekorera envisa menstruationsfläckar som inte gick bort i kallvatten. Som en hommage till (olycks)händelsens minne. Under ett fönster nära ingången, just under lärftmangelns bokningssystem av träplanka med hål i, ses en dragspelsbok med titeln ”Summer Meditation”. I tryck, teckning och text porträtteras konstnären i ett meditativt tillstånd som kanske bara infinner sig i den blomstrande naturen.
Text och foto: Diana Berntsdotter Vallgren
Volym 2024-07-15
Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt master i konstvetenskap, Uppsala universitet 2021.