Tygbitar av universum

Återbruk och miljömedvetenhet. Broderier löper över tygerna och fogar samman bit efter bit, lager på lager. Med handsydda stygn har pärlor, fransar och päls fästs. Antalet verk i Karin Lundgren-Tallingers utställning är ovanligt få, men varje verk rymmer desto större detaljrikedom. 

De textila bilderna för tankarna till ett annat eko – ett eko från rymden. De framstår som magiska kartor där konstnären med sina stygn leder oss genom galaxer och nebulosor, förbi planeter och genom stjärnstoff. De transparenta textillagren skapar ett svindlande djup, medan de nattsvarta tygbitarna längs kanterna förstärker känslan av oändlighet. Materialens olika strukturer och ytor ger bilderna en påtaglig närvaro. Stygnens riktningar, tygernas skiftningar och de små detaljerna lockar blicken att dröja kvar och upptäcka nya samband. Här möts det taktila och det kosmiska, det handfasta och det ogripbara.

Metallfärgade objekt med organiska former är placerade på väggarna, distanserade från bilderna. De liknar tidskapslar som brutit sig loss och nu svävar fritt i rummet. Klädda i tygbitar som påminner om mosaik bär de spår av konstnärens vardag. Här och var framträder målade motiv av små röda hjärtan, enstaka blommor eller blommor i ett fönster. Fragment av vardag och mänsklig närvaro tycks ha kapslats in och bevarats som information till en eventuell framtida värld. I mötet mellan de välbekanta motiven och de främmande, organiska formerna uppstår en spänning mellan det personliga och det universella.

Bilderna i galleriets främre del går i murriga hösttoner, trots de många färgstarka detaljerna. Längre in förändras stämningen. Här lyser det solgult. På den ena väggen sprider ”Mimosa” en varm glöd, och nästan går det att förnimma blommornas doft. På väggen bredvid tycks solen däremot ha kommit ur kurs. Den hänger långt nedanför sitt fäste, endast en skör tråd håller allt samman. Den självklara ljuskälla blir plötsligt något bräckligt och osäkert, en påminnelse om att även det som verkar beständigt kan rubbas ur sitt sammanhang. Kontrasterna mellan verken förändrar också upplevelsen av rummet, där färgerna både drar blicken till sig och leder den vidare. 

I galleriet samspelar verken med interiören och framstår som byggstenar i en större helhet. De bildar och håller samman konstruktionen av Karin Lundgren-Tallingers textila universum, där materialen, färger och former fogas samman till en egen kosmologi. Verket ”Kosmiskt klister” tycks visa själva ritningen – en bild av de krafter som binder samman delarna och håller universum på plats.

Här blir återbruket mer än en metod. Tygbitarna bär spår av tidigare historia samtidigt som de får nya funktioner och betydelser. Det som en gång varit något annat blir en del av en ny helhet, där inget fragment tycks helt obetydligt. Kanske är det just där utställningens eko uppstår: i mötet mellan det förflutna och det ännu okända, mellan det lilla tygfragmentet och det oändliga universum.

Text och foto: Ann-Kristin Källström 

Volym 2026-10-19 

Länk till recension

---

Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida