350 år efter “Det stora oväsendet” – Maria Blomberg på Häxmuseet
2025-05-21 15:46
Ett skrämmande jubileum infaller den sista veckan i maj i år. Då är det 350 år sedan häxprocesserna genomfördes i Torsåkers socken i Ångermanland. De avslutades under pingsthelgen och i början av juni månad 1675, då 71 människor avrättades på den plats som idag kallas Häxberget sju kilometer från Torsåkers kyrka.
Konstnären Maria Blomberg (1935–2020) har skildrat händelserna i en bildsvit om tio målningar, som idag finns utställda i Häxmuseet vid Hola folkhögskola. Bildserien stod klar 1975, exakt 300 år efter de verkliga händelserna. 1985 inköptes bildserien i sin helhet av Sundsvalls museum. Det är genom ett lån de nu kan ses i den tidigare rektorsbostaden på Hola folkhögskola. Förhoppningen i Kramfors är att verket ska kunna stanna kvar i den trakt där de hör hemma. Det är i så fall enligt konstnärens egen vilja.
Ninni Melander, intendent på Kramfors konsthall, hade kontakt med Blomberg i samband med hennes separatutställning i konsthallen. Då låg Häxmuseet på Sandslån. Inför flytten till Hola 2017 väcktes tanken på att ge plats åt Blombergs målningar där.
– När vi besökte Maria Blomberg i hennes hem i Hjältanstorp kom målningarna på tal för första gången. 2019 hörde Maria själv av sig och påminde om idén. Vi hoppas nu på ett längre lån från Sundsvalls museum och ett kontrakt som sträcker sig över flera år, säger Ninni Melander.
Blomberg genomförde arbetet på eget initiativ efter omfattande bakgrundsstudier. Jag själv minns att jag läste om hennes bildarbete i mitten av 70-talet och att jag tog intryck av hennes vilja att synliggöra verkliga händelser och lyfta fram dem i blickfältet. Femtio år har gått när jag nu för första gången ser bilderna i verkligheten.
Vi möter en bildberättelse som delvis har den tecknade seriens form men som också påminner om dalmålningar och ikonmåleri. Det tragiska förloppet skildras i bildrutor mot en ockragul bakgrund med infällda, mycket sakliga och detaljrika texter. Blomberg gör en övergripande skildring av den svåra tiden på 1600-talet efter trettioåriga kriget under Karl XI:s regering, innan hon skildrar trolldomsprocessernas förlopp och metoder med avlönade ”visgossar” och andra barn som angivare. Den så kallade Norrlandskommissionen, som genomförde rannsakningen av de utpekade häxorna blev i Torsåkers pastorat så överhopad av arbete att man överlät till häradsrätten att fastställa domarna. I en av målningarna återges rannsakningen, där ledamöterna – samtliga män – namnges. I följande bild gör Blomberg inkännande skildringar av flera namngivna, anklagade och dömda kvinnor.
En särskilt drabbande målning skildrar kyrkoherde Johannes Wattrangius straffpredikan över de dömda kvinnorna i Torsåkers kyrka. Där sägs att många av dem först då förstod situationens allvar. Efter predikan hade de sju kilometer kvar att gå fram till sin avrättningsplats.
Utifrån denna fasansfulla verklighet, som inte går att förneka, har Maria Blomberg genomfört ett måleri, som ändå lockar betraktaren att ta del av historien. Bilderna är inte gjorda för att chockera. Trots sitt grymma innehåll är de bitvis mycket vackra och vittnar både om målarglädje och omsorg om de avbildade offren. Denna attraktionskraft gör att vi dras in i historien medan dess obönhörligt allvarliga innebörd efterhand går upp för oss. Bild för bild. Till slut står vi inför slutscenerna: ett blodbad och bilden av de överlevande barnen och de ensamma männen som just bevittnat hur deras hustrur och mödrar bränts på bål.
Det var Barbro Björk, tidigare intendent på Sundsvalls museum, som såg till att Blombergs bildsvit köptes in av museet. Hon såg dem första gången när de ställdes ut på biblioteket i Härnösand 1976 och såg ett samband med andra konstnärer, som vid den tiden tog itu med att skildra den svenska historien i serieform – exempelvis ”Historieboken”, ett examensarbete av dåvarande Konstfackstudenterna Annika Elmquist, Annmarie Langemar, Gittan Jönsson och Pål Rydberg, utgivet av förlaget Ordfront.
I början av 1980-talet flyttade Maria Blomberg från Vaxholm till Hjältanstorp i Ånge kommun där hon blev en del av konstlivet i Västernorrland. Där hon slagit sig ned hittade hon snart ett nytt historiskt bildprojekt: ”Varhelst det finns en skog där finner jag mig hemma” är titeln på en fresk om de invandrade skogsfinnarnas historia i svenska skogstrakter.
”Det stora oväsendet” är en ofta använd benämning på 1600-talets grymma häxjakt, som nådde sin kulmen i Ångermanland och Torsåkers pastorat. I nutid har författaren Therése Söderlind framgångsrikt skildrat händelserna i ”Vägen mot Bålberget” (2013). Temat återkommer i den förestående Triennalen Västernorrland, som öppnar den 14 juni på tio platser för konst i länet. Maria Blombergs gestaltning av den smärtsamma historien kommer då att kunna ses av nya ögon och i ett nytt samtida sammanhang.
Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2025-05-21
Minnesdag: Lördagen den 24 maj är det 350 år sedan häxprocesserna i Torsåker, som kommer att uppmärksammas på Hola folkhögskola och i Torsåkers kyrka. Minnesdagen inleds med en gudstjänst i Torsåkers kyrka där även en minnessten kommer att avtäckas. Eftermiddagen fortsätter med samtal och föreläsningar på Hola folkhögskola med professor Helena Bodin från Stockholms universitet och författaren Kalle Holmqvist som har skrivit boken ”Ondskan i Nordingrå”. Biskop Teresia Boström medverkar i ett samtal om lokalhistorien. Arrangörer är Kramfors kommun, Region Västernorrland, Kramfors pastorat, Västernorrlands museum.
Information om minnesdagen
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.