Fotografi av konstnären Christer Carlstedt framför ett grafiskt verk, vid utställning på Grafiska Sällskapet 2013.

Christer Carlstedt till minne

2021-01-21 16:39

Den fine konstnären, grafikern, tecknaren och objektmakaren Christer Carlstedt lämnade oss i slutet av oktober. Visst är det konstigt, hur orden ”är” och ”var” hela tiden vill överlappa varandra när någon vi lärt känna inte längre finns med oss. Skulle han inte fortfarande finnas till? Christer var en centralfigur vid konstnärsverkstan i Örnsköldsvik, han var alltid där, var ständigt inblandad i verksamheten ända från starten för fyrtio år sedan. När det handlar om hans avtryck och arbete, hans teckningar och grafik blir det naturligare att använda det lilla ordet ”är”. Spåren av hans gärning kommer länge att vara närvarande på verkstan. Och vi kan möta honom på nytt i hans verk, som därmed också får ett annat djup. Att en nervig och tålmodig teckning av Christer också lägger till en dimension av honom själv, hans känsla och sinnelag. Han är kvar och fyller ut sin teckning. Det är konstigt alltihop, men så är det.

I större sällskap kunde Christer ibland verka tystlåten, nästan frånvarande. Men det var ett sken som bedrog. Han tänkte desto mera, något som hellre utmynnade i handling än i ord. ÖKKV var hans konstnärliga hemvist, och han såg det som mycket viktigt att saker och ting fungerade rent praktiskt i vardagsarbetet. Eftersom han alltid befann sig på verkstan och följt utvecklingen genom åren hade han också stor kännedom om utrustning och skötsel, vilket gjorde att många av oss såg honom som den moraliske vaktmästaren. Han var i grunden en idealist som kämpade för den kollektiva grundtanken, att alla medlemmar bör hjälpas åt för föreningens gemensamma bästa.

Hans betydelse för ÖKKV och regionen går knappast att överskatta, inte bara i hans genomgripande roll som värnare av grafiken och boktrycket, utan också som kontaktförmedlare till konstnärer utanför den norra sfären. Under några år på 90-talet drev han det egna Galleri CC med utställare exempelvis från Stockholm och Malmö men även Helsingfors. ÖKKV:s årliga grafikstipendium hade förmodligen inte fått den faktiskt nationella betydelse det har utan honom.

Svartvitt fotografi av Christer Carlstedt vid dörren till sitt Galleri CC i Gullänget 1994.
Christer Carlstedt vid sitt galleri i Gullänget 1994.


På många sätt var han en genuin kulturbildare. Om någon intresserad tillfällig besökare, oavsett bakgrund och kunskaper, kom in och undrade vad som pågick på verkstan var han den förste att ta emot. Självklart ville han gärna visa och prata om boktrycket, den avdelning som var hans själ och hjärta. Sinnligheten och känslan för handens arbete, det taktila och eftertänksamma arbetet satte han allra främst. Den digitala världen var helt främmande för honom. Det var inte snabbheten utan kvaliteten som betydde något, saker måste ges tid, eller ta ”den tid det tar” som också gav namn på en av hans utställningar. Att han genom åren från när och fjärran lyckades initiera förvärv av utrustning, tryckpressar och den stora mängden bokstavstyper till verkstan är en kulturgärning av stora mått för eftervärlden om man så bara ser det ur ett rent regionalt perspektiv.

Christer deltog på 80-talet i flera internationella grafikutställningar, som biennalerna i Ljubljana i Jugoslavien och Bradford i England. Från de många utmärkelser han fick vill jag ur motiveringen för Nils G Stenqvists stipendium 2013 citera några rader som fint formulerar Christers konstnärskap: ”För ett konsekvent och ödmjukt konstnärskap där naturen kallat honom till sin egen ciceron, och där han med en kontrollerad svärta och fullständigt musikalisk gehör försiktigt och bestämt, framkallar skogen, fältet och dess annars bortglömda toner.” Ett hederfyllt grafiskt uppdrag blev det för Nobelstiftelsen 2015, tillsammans med Ulla-Carin Winter. Där fick de göra var sitt så kallat menyblad i upplaga till middagen på Waldemarsudde för pristagarna i medicin och fysik.

Jag var personligen mycket nära vän med Christer. Om jag får välja ett ord om honom så är det ”poet”, i hans läggning och hans tankegångar. Poesin tog sig uttryck i omsorgen om detaljerna, som ville han nå en intimitet som skulle vara så nära och sann för honom som möjligt. Han tillverkade i boktrycket ofta pyttesmå Artists' Books som gåvor, i så litet format att bara de små viktigaste orden skulle rymmas. I hans senare verk gav han däremot sig själv gott om utrymme för sina egna tecken, i stora blyertsteckningar av böljande ljusmättade skogslandskap. Oförtrutet och intuitivt med myriader av små och täta streck såg det ut som partitur för en lika minimalistisk som storslagen symfoni om naturen. Det blev en granskog som aldrig tog slut, och som fortsätter växa inför våra ögon.


Text och foto: Jan K Persson

Volym 2021-01-21


Tillbaka till toppen