En rapport från mässan Supermarket, med blicken mot norr
2025-04-10 14:51
Supermarket är en av världen äldsta konstnärsdrivna mässor. Den är unik genom sina möjligheter till nätverkande för alla deltagande. Dess tjugonde upplaga ägde i år rum 3–6 april, i Skärholmens köpcentrum, drygt 20 minuter med tunnelbana från Stockholm City i en stadsdel där majoriteten av de boende har utländsk bakgrund. Det klingade väl med förhållandena på Supermarket, där merparten av 63 deltagande gallerier kom från andra länder – USA, Irland, Mexiko och Norge, Japan, Belgien och Chile, för att nämna några. Och ännu tydligare, än exempelvis vid Venedigbiennalen, representerade de olika deltagarna sina länder. Det fanns rika tillfällen att mötas och tala om de olika förutsättningar som konstnärer lever under. Min uppgift här, var att spegla den norrländska närvaron.
Årets tema var passion, ett tillstånd som sägs gränsa till besatthet eller galenskap, vilket också kan vara karaktäristiskt för dem som viger sitt liv åt konsten. Dagens oroliga världsläge, med klimathot och krig av alla slag, avspeglade sig enligt arrangörerna, hos de utställande konstnärerna. Ibland som aktivism, ibland genom att lyfta fram och betona skönhet, kanske också det goda. En konkret effekt av de oroliga tiderna var att det armeniska galleriet Acoss var förhindrade att delta på grund av Tysklands rigorösa visumbestämmelser, de hade istället sänt en livfull, filmad hälsning från konstnärerna i sina gallerier.
Vid pressvisningen hade det ännu inte hunnit uppstå det sjudande vimmel som annars utmärker mässan. Vissa bås var under uppbyggnad. Men jag möttes ändå av en polarräv, gestaltad av Ylva Törnlund, i galleri Candyland. Runt räven förberedde två andra utrotningshotade polardjur performances där de skulle försöka återskapa sitt förlorade arktiska habitat. Blackwater Polytechnic från Colchester i Storbritannien, var också inriktade på klimatförändringar. Galleriet är en del av ett svåröverblickbart nätverk, som under det samlande namnet Anglian Embassy bjuder in konstnärer och institutioner av alla slag att samarbeta kring klimatfrågor. Deras bås var ett färgglatt kaos, verk upphängda på tillvaratagna trädgrenar, spill från ortens lokala farmverksamhet.
Klimathotet kan verka trivialt i jämförelse med de lidanden befolkningen i Gaza just nu utstår. Det konstnärsdrivna galleriet Takeover från Beirut, beläget i Libanon dit många palestinier tagit sin tillflykt, visade verk av den palestinska konstnären Petra Serhal. Serhal, som kommer från Gaza, hade skapat små kartor, utifrån intervjuade flyktingars minnen. De var målade med färger tillverkade av örter, på textil. Verken symboliserade platser som idag till stor del är utraderade. Genom att stå nära speciella punkter på dessa ”kartor”, kunde man känna olika dofter som funnits på dessa platser: hur en pappa kunde lukta (en lukt av rök eller en tröjas speciella doft), eller doften av apelsiner, kryddor på en marknad.
Ett verk som inte gick att förbise var utfört av packtejp. Detta material visade sig kunna utstråla ett märkligt skimmer, en alldeles speciell lyster, som Diego Lucas och Maria Pia Landea lockade fram i en omfamnande manshög form. Vissa påmålade ytor bildade matta, poetiska kontraster. Tejpandet som konst, hos den chilenska Local Arte Contemporáneo från Santiago.
Av de svenska utställarna var tre baserade i norra Sverige. Galleri Verkligheten i Umeå, som ligger i en före detta spårvagnsverkstad, sägs ha startat för att skapa en miljö för konstnärer som just blivit färdigutbildade och ska bege sig ut i den så kallade ”verkligheten”. Galleriet är idag en viktig institution i Umeås konstliv när många oberoende utställare försvunnit. Verksamheten leds av en styrelse bestående av konstnärer, och varje år anställs en nyexaminerad konstnär från Umeå konsthögskola på halvtid. På mässan visades minimalistiska verk av Arnaud Guy som flyttat till Umeå från Frankrike – ett exempel på hur en konstnärs arbetsfält kan vara hela världen.
Galleri Lokomotiv i Örnsköldsvik, är ett självständigt galleri i anknytning till en kollektivverkstad, som också utgör en viktig nod i sin miljö, där heller inga kommersiella gallerier finns kvar. Peter Stridsberg, som ofta refererar till landskapet och dess ständiga omdaning, visade en fotografisk installation. I en delvis nedfälld persienn återspeglades ett lövverk – ett landskap speglat i en illusorisk återgivning av en yta. Mikael Arvidsson helt intagande emaljer var kanske de verk som tydligast var förankrade i sin plats – vyer över Nordingrå och Höga kustens landskap med sina omväxlande berg och vattendrag. Jenny Lundgren visade abstrakt måleri tillsammans med fotopolymergravyrer med stillsamma naturmotiv.
Slutligen mötte jag KBCOLLECTIVE – som företräddes av Sandra Mozard och Anita Berg som tillsammans med Thomas Hallbert (FR) och Frode Thorjussen (NO) är utställare hos G.I.G. (Galleriet i Gränden). Myllret av verk i deras presentation hade samma känsla som i tidigare nämnda Blackwater Polytechnic, dock i något mindre skala.
Min glada ambition var att se om det på Supermarket fanns ett särskilt norrländskt uttryck eller tema bland gallerierna i norr, särskilt med avseende på de stora förändringar som nu pågår i dessa delar av vårt land. Norrland har ofta fungerat som en tom, vit duk för olika fantasier att projiceras på – även för mig. Men vad jag fick syn på, vid samtal med representanter för de tre deltagande institutionerna, var ett stort och viktigt engagemang, gränsande till mässans tema, och en struktur där alla behövs.
Text: Eva Asp
Foto: Sanna Argus Tirén, Eva Asp
Volym 2025-04-10
Eva Asp, sedan 1990-talet verksam som konstnär, oberoende curator och skribent, har även varit chef för Gävle konstcentrum, Sven-Harrys konstmuseum och Timrå konsthall.