Essä: Om platsens betydelse för ett konstnärskap

Genom fönstret ler jag åt en nötväcka som frenetiskt hackar på stammen. Jag kisar mot solen och njuter av den ljumma sensommaren. Med huvudet neråt som en akrobat, störtdyker nötväckan. Jag drömmer mig bort.

I min ateljé trivs jag. Har jag alltid gjort.

Nötväckan kvittrar glatt och tar mig tillbaka till mitt skrivande.

Min första ateljé är gästbadrummet i mina föräldrars hem. Jag går på gymnasiet, har upptäckt Impressionisterna och har börjat måla med olja. I det oanvända utrymmet är det fuktigt, mörkt och det ekar mellan de kaklade väggarna. Doften som jag älskar är stark och envis, och här får vi umgås i timmar. Spindlar och tusenfotingar låter sig inte avskräckas. Jag har ställt upp mitt staffli mellan duschkabinen och handfatet, den fina trälådan med penslar och tuber ligger som en skattkista på toalettlocket, det är trångt och kantigt men mycket trivsamt i mina ögon. Här känner jag mig som en riktig konstnär för första gången.

Efter flera års studier i olika städer, kommer jag i kontakt med ett konstnärskollektiv och får den lediga (ateljé)platsen.

En gråmulen höstdag installerar jag mig med glädje i ett rum på övervåningen av ett nergånget hôtel particulier som troligen varit mycket vackert en gång i tiden. Det är ruggigt och kallt, värme och varmvattensystemet har för länge sedan givit upp. Men det är ljust och rymligt, och jag kan äntligen återuppta mitt arbete kring pigment. När jag sluter ögonen, ser jag Picasso i sin ateljé på Rivieran. Jag dagdrömmer. I det gamla kvarteret som blivit en livlig multikulturell stadsdel, älskar jag att flanera, andas in parfymer av kryddor och rykande dofter av vattenpipor och te, resa runt bland prat, skratt och musik, i världens alla språk och dialekter. Här samlas kulturer och folk i en färgglad smältdegel, jag samlar på intryck och känslor, som barn samlar på stenar och kottar.

Några år senare måste huset utrymmas. Balkongen mot öst i min lägenhet uppstår då som en självklar (ateljé)plats.

Efter en del arbete, flyttar jag äntligen in i det svävande utrymmet, med murade väggar och tak, och med stora fönster mot en innergård. Här uppe på femte våningen, hör jag grannarnas prat och staden brus, ser en havsglimt mellan hustaken, luften är fuktig och när det blåser, doftar det salt från Medelhavet. Och lite vitlök. Och grillade sardiner. Det är råkallt på vintern och stekhett på sommaren, känslan av att vara inne och ute på samma gång. Platsen är inte större än 6 kvadratmeter, men jag upplever den luftig och rymlig, ett örnnäste med oändliga möjligheter. Här, på det hemmafixade trägolvet, arbetar jag under flera år, experimenterar och producerar mycket, mellan hög musik, skvaller och buller, i mitten av en livlig sommarstad.

När jag, efter ett tag, spritt ut mitt arbete över hela lägenheten, måste jag inse att min (ateljé)plats, av tekniska skäl, inte räcker till.

Och så längtar jag till naturen, skog, mossa, ormbunkar och barndom, dricka nyponsoppa på en stubbe i en skogsglänta, där allt började som Mullebarn.

Och den tystnad, frihet och lugn som jag upplevt i Norrland under ett residens. 

Kerstin Paillard, ”Luna Septentrionalis”, pigment på linneduk, 150x120cm, 2018. ©Kerstin Paillard/Bildupphovsrätt 2021. 

Tystnad. Nötväckan har lämnat tallen. Genom ateljéns höga fönster ser jag skog, älv och naturens gång, årstidernas lopp, himmelens vackra skiftningar, gränserna mellan inne och ute suddas ut. I år känner jag ingen stress inför sommarens slut, mörkret kan långsamt krypa in. Här, i det gamla skolhuset på Höga Kustens södra del, tar mitt konstnärskap ännu ett viktigt steg framåt.

Text och foto: Kerstin Paillard

Volym 2021-09-01

Länk till artikel

 
Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, pigment som hon bearbetar direkt på underlaget. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Planerar en separatutställning på Kramfors Konsthall till våren 2022 (Vandringsutställning ”In-between Space” – ” Rummet Emellan”, 12 mars–4 april, 2022). Se även Kerstin Paillards hemsida.