Ets Ets Ets – historien om ett konstnärsdrivet galleri i Umeå
2026-08-10 12:42
Galleri Alva, Umeå
”Konst som kan tjoa – Pusslet börjar sjunga – Vildmannen som ger Lappland ett ansikte – När en pralin inte är en pralin – Oansvarig lek i Dan Wolgers anda – Allvarligt och rent”. Ett axplock av tidningsrubriker om vad det konstnärsdrivna Galleri Ets Ets Ets i Umeå visade under åren 1983–2002 ger en vink om de ofta lekfulla, drastiska och ibland provocerande utställningarna. De första åren inföll i efterdyningarna av 60- och 70-talets politiska framtidsoptimism, något som alltmer smulades sönder med början i kärnkraftsomröstningen och som fortsatte under 80-talet i en stadigt växande internationell penningkarusell. Det fanns fog för konstnärerna att gå under jorden och hitta nya vägar, något gemensamt och lokalt tillsammans med kolleger på orten. Denna trend mot mera pragmatiska lösningar pågick för övrigt på flera platser runt om i Sverige, som starten av KKV-verkstäderna vid samma tid, på våra håll exempelvis i Örnsköldsvik och Härnösand.
I ett gårdshus till Scharinska Villan i Umeå i slutet av 1982 satt ett gäng konstnärer, några nyss utexaminerade från Konstskolan Brage som var en förlöpare till Konsthögskolan, och pratade om framtiden. Om att starta en lokal för visning av grafik, typ etsningar, vilket sedan gav namnet för Galleri Ets Ets Ets. Förutom att visa sin egen konst var ambitionen också att ta in konstnärer från andra håll. I tre år drevs verksamheten helt utan medel utifrån innan man 1986 sökte pengar från kommunen. Här begicks dock misstaget att endast ta upp den förstnämnda ambitionen med följande beska svar: ”Kulturnämnden beslutar att avslå Galleri Ets Ets Ets ansökan under hänvisning att föreningen främst gagnar medlemmarna egna ekonomiska syften.” Så fick man köra vidare på ekonomisk sparlåga i ytterligare tre år, och ändå lyckades man skapa flera uppmärksammade utställningar.
1989 såg kommunen till slut föreningens värde och beviljade ett stöd på 7000 kronor. Men redan från första början och framåt kom konstnärer från hela Sverige att presenteras. Även från utlandet, främst i ett relativt omfattande utbyte med Finland. Bland de mer kända svenska konstnärerna som lockades till Ets Ets Ets syns namn som Tommy Östmar, Eva Löfdahl, Nina Bondesson, P-O Ultvedt, Franco Leidi, Rickard Årlin, Christina Campbell, Max Book och Ernst Billgren. Många lokala konstnärer, kända som okända, gjorde sin debut på galleriet.
Något som förföljde galleriet genom åren var bristen på fast adress. I utställningskatalogen ses en vindlande karta över Umeå centrum med sex nedslagsplatser från Hagaplan i norr, Kungsgatan långt i väster till samma gata långt i öster, ner till Tullkammaren vid Umeälven som blev slutstationen 2002. Den mest iögonfallande lokalen var en från kommunen inköpt utrangerad manskapsbod på hjul som köptes för 5000 kronor och ställdes upp på en rivningstomt vid Kungsgatan 105. Som tur var lyckades man köpa el från en vänlig granne, under förutsättning att galleriet – eller boden – skaffade egen elmätare.
I den lilla men matiga katalogen ges även en historisk genomgång år från år, med den ständiga kampen för ekonomin och bristen på lokaler, men också hur en aldrig sinande entusiasm för konsten drev verksamheten framåt. Utställningarna kom efter några år även att innefatta måleri, skulptur, performance och allehanda konstnärliga upptåg. Mest ihågkommen är kanske deltagandet i konsthelgen ”Byside Sidewalk” 1984, med en bokstavligen djupdykande och kortvarig performance i en potatiskällare vid gårdshuset på första adressen Norrlandsgatan 11. Med diabildvisning och levande saxofonspel bakom ett skynke av Mats Gustavsson i den trånga källaren utan ståhöjd leddes en person i taget ner, en lucka stängdes för att någon minut senare öppnas igen innan nästa besökare släpptes in. En av dessa var Roland Spolander, dåvarande professor i konstvetenskap men också känd som medlem i performance-gruppen Decay Pitch. Kanske var det dragningen till det okända som fick honom att vägra bli ledd ner i källaren, vilket fick till följd att han föll pladask och slog sig i ryggen. Han beskrev upplevelsen som blixtrande ljus i ansiktet, brölande saxofon, krånglande projektor och två armar som sträcktes fram bakom tyget. Kort sagt, en minnesvärd performance, för alla inklusive tillskyndande polis!
Alla som är intresserade av norrländsk och svensk konsthistoria – faktiskt bara runt hörnet tidsmässigt – rekommenderas ett besök på Galleri Alva som hittas inne på regionsjukhuset i Umeå. Här kan besökare ta del av en stor mängd affischer, vernissagekort, tidningsklipp med recensioner samt diverse trycksaker kring Ets Ets Ets tjugoåriga verksamhet. I katalogen samsas historik, fotografi, och återblickande berättelser från några av medlemmarna. En av dem, Britta Palm, återger poesi från sin utställning 1993, vilken avslutas med dikten VID HÄNGNING UTOMHUS: ”Var försiktig/vid utomhushängning. /Sol/och blåst/sliter mer på plaggen/än man tror.”
Text och foto: Jan K Persson
Volym 2026-08-10
Jan K Persson är bildkonstnär med inriktning på måleri, foto, performance och installation. Bakgrund i Nordmaling, Västerbotten, sedan 2000 bosatt i Härnösand. Haft läraruppdrag vid bland annat Konsthögskolan i Umeå 1990 (gästlärare teoretisk skulptur) och Sundsvalls Konstskola 2003–2008 (lärare måleri). Har sedan 80-talet medverkat sporadiskt som skribent i dagspress och tidskrifter, som Konstperspektiv, Provins, Horisont. Medverkat i Volym sedan starten 2002 och var redaktör 2005–2016. Gav 2018 ut romanen ”Rätt intressant”, 2020, boken ”Jan K Persson – Performance Installation”.