En hand håller en orange bok med titeln ”Manifest”.

Ett manifest för konstnärens plats i samhället

2021-06-01 17:28

Ett referat av Skogens publikation ”en plats för konst”

Konsten, kulturen och dess utövare har i alla tider behövt kämpa för att överleva. För att ha möjlighet att verkligen ta plats och därmed växa, har det krävts enorma insatser. Många som arbetar inom kultursfären vet att det råder brister i kunskap gällande konstens förutsättningar och villkor. Det är därför hoppingivande att ta del av manifestet ”en plats för konst”, där konstnärer, kulturpolitiker, tjänstemän och andra aktörer inom kulturområdet alla uttrycker en vilja att utvidga och stärka konstnärernas plats i samhället. ”En plats för konst” utgår från konstens förutsättningar i Skellefteå, men dess aktualitet stäcker sig långt utanför staden, långt utanför regionen. Den pekar på något som är av betydelse för hela Sveriges framtida konstliv.

I januari 2020 beviljades Konstnärsföreningen Skogen ett strukturbidrag från Kulturbryggan. Ansökan tillkom då det fanns en saknad av sammanhang för yrkesverksamma bild- och formkonstnärer i Skellefteå och norra Västerbotten i form av kollektivverkstäder och ateljékluster. Som en del av projektet planerade Skogen en utbildningsdag med inbjudna politiker, tjänstepersoner och kulturadministratörer med inriktning på konsten och konstnärerens betydelse för ett samhälle i utveckling. Men pandemin tog ny fart och utbildningsdagen fick skjutas på framtiden. I väntan på att planeringen ska återupptas har ett manifest tillkommit: ”en plats för konst”. Denna text är ett referat av dess innehåll, men manifestet bör läsas i sin helhet. Det fungerar som ett rikt diskussionsunderlag för konstens förutsättningar i den framtid vi alla är med och formar.

Ann Larsson, verksam som konsult och utredare med fokus på kultur- och konstnärspolitik och dess förvaltning, inleder med en tillbakablickande text där hon beskriver ett 1950- och 60-tal då produktionslokaler ingick i samhällsplaneringen. Ann Larsson skriver ”kanske är vi återigen på väg mot en förnyad hållning där konstnärliga produktionsplatser inte enbart är en fråga för den enskilde konstnären att lösa, eller en kulturnämnd och dess förvaltning, utan en fråga för en övergripande samhälls- och näringslivsplanering. Produktionslokaler för konst behöver återigen bli en integrerad del av samhällsplaneringen (jfr t ex idrotten) och med delat ansvar för flera kommunala nämnder.”

Nina Björby, ordförande för Kulturutskottet samt ledamot i Regionala utvecklingsnämnden och Regionstyrelsen i Region Västerbotten, skriver brinnande om den livsnödvändiga konsten och kulturen. En region dit människor söker sig, utvecklas och bor kvar, måste prioritera konst och kultur. Vi måste skapa förutsättningar så att yrkesverksamma konstnärer ska kunna leva där: ”Konsten och kulturen har i stort alltid varit beroende av stöd – om det så varit mecenater, kyrkan eller som idag det offentliga. Om vi bara skulle förlita oss på de kommersiella krafterna skulle konsten snabbt bli enkelriktad och vem skulle såväl våga som ha råd att provocera eller hitta nya vägar? Därför måste politiken upprätthålla och utöka de anslag som avsätts till konst och kultur”.

Fabian Arnheim, chef för Skellefteå museum, presenterar med historiska tillbakablickar och samtida exempel, visionen om Skellefteå som en framtida modern konststad. Liksom Nina Björby poängterar han att en väldigt liten del av konstutövandet har kunnat stå på egna ben historiskt och konstnären Anna Nordlander (1843–1879) blir här ett belysande exempel. Född i en prästmiljö och dotter till Skellefteå stads grundare, hade hon vissa ekonomiska friheter. Dock hamnade hon, liksom många av hennes kvinnliga konstnärskollegor, ofta vid sidan av sina manliga kollegor. ”Skellefteå som stad har alla möjligheter att bli en modern konststad, frågar ni mig så passar det utmärkt in i 2030-målen som staden har. Frågan är om man är villig att satsa och på vilka sätt?” avslutar han.

Kulturen som en förutsättning för ett demokratiskt samhälle är något som lyfts av många skribenter. Staffan Westerlund, konstnär och ordförande i KKV Riks går rakt på sak: ”Att stödja kollektivverkstäder är ett demokratiskt och effektivt sätt att stödja konsten att utvecklas och växa”. Maria Ragnestam, curator baserad i Kiruna, är inne på samma spår: ”Konst och konstnärer har en förmåga att bidra till det demokratiska samtalet, oavsett var det sker. Att skapa hållbara och långsiktiga förutsättningar för konstnärer som yrkesgrupp bidrar till att skapa attraktiva och levande städer.” Daniel Sjögren, ordförande i kulturnämnden i Skellefteå, sätter den demokratiska aspekten i relation till Skellefteå som stad, med sina stora företagsetableringar och en inflyttning av människor med varierande bakgrund. För att främja konstruktiva dialoger och skapa långsiktiga relationer är konst och kultur viktiga pusselbitar, ”Skellefteå ska vara ett samhälle som vågar utmana, som tål åsiktsfriktion och som ger kreativa meningsskapare och samtidskonsten plats.” Han menar att en framtida konstnärlig kollektivverkstad i Skellefteå kan vara en bidragande del i att uppnå stadens kulturpolitiska mål.

Jag fick förfrågan häromveckan, vad som skulle krävas för att jag skulle flytta till en annan ort. Mitt svar var: bra reseförbindelse, god nätuppkoppling, intressanta personligheter med specialkunskaper, ett trevligt fik och en välutrustad kollektiv konstnärsverkstad. Just en konstnärsverkstad är faktiskt nyckelordet här, om jag själv skulle välja att flytta till en ny ort. Med en gemensam produktionsplats kommer ett omedelbart sammanhang som leder en bort från rädslan till ensamhet. För konstnärsyrket är ensamt som det är. Vi behöver varandra likväl som vi behöver tillgång till arbetsutrymme och utrustning.

Den här texten avslutas bäst med ett citat från Marlene Josefsson, konstnär och konstkonsulent för Västerbotten med placering på Museum Anna Nordlander i Skellefteå: ”Konsten får inte enbart bli en gäst i vår kommun utan behöver genomsyra livsmiljön för alla invånare.”


Text: Ida Rödén
Foto: Skogen

Mer information om konstföreningen Skogen, samt tillgång till manifestet ”en plats för konst” hittas på Skogens webbsida.

 

Volym 2021-06-01

Länk till artikel


Presentation av skribent: Ida Rödén, Stockholm. Född 1981, Härnösand, yrkesverksam konstnär och redaktör för Volym. Hon tog sin kandidatexamen i fri konst vid Umeå Konsthögskola 2009 och magisterexamen vid California College of the Arts i San Francisco 2011. Sedan 2018 har hon även en master i konstvetenskap vid Stockholms Universitet. Ida Rödén har skrivit för Volym sedan 2008. Utöver sitt uppdrag för Volym har hon skrivit essäer för Omkonst, Tidningen Kulturen och Hjärnstorm. Hon bor sedan 2013 i Stockholm.
Se vidare på Ida Rödéns webbsida.