Seminarium om gestaltad livsmiljö och attraktiva städer

Boende i norra Sverige vet säkert att ett av världens högsta trähus är under byggnation i Skellefteå. Uppkallat efter Sara Lidman kommer det åttio meter höga Kulturhuset Sara att rymma både teater, bibliotek, konsthallar, mötesplatser och hotell i tjugo våningsplan. Byggt av lokalt avverkat virke får staden vad den saknat: ett gemensamt publikt inomhusrum. Detta inkluderande träpalats fick exemplifiera vad som menas med begreppet "Gestaltad livsmiljö" när Region Västerbotten samlade till ett digitalt seminarium i slutet av januari. Behovet att förklara det vidsträckta nya politikområdet är akut påkallat. I Västerbotten och Norrbotten görs under de kommande 20 åren industriella och samhälleliga etableringar med investeringar på omkring 300 miljarder. För att ställa om och bygga hållbara samhällen och livsmiljöer krävs kompetens och medvetenhet hos alla aktörer. På alla nivåer. Norrbotten och Västerbotten måste bli smarta regioner, sa Anna Pettersson, utvecklingsdirektör i Västerbotten, inledningsvis.

Den nya politiken för livsmiljö, antagen av riksdagen i maj 2018, omfattar allt från arkitektur och samhällsplanering till design, form, konst och förvaltning av kulturarv. Boverket är nationell samordnare för den nya politiken. Därifrån framträdde den nyutnämnde riksarkitekten Helena Bjarnegård, tillika ordförande i Rådet för hållbara städer. Under seminariet förlitade man sig till stor del på exemplens makt genom att visa hur framsynt och hållbar samhällsplanering och arkitektur förverkligats i en rad fall. Bjarnegård konkretiserade punkter ur agenda 2030 och de 17 globala mål för hållbar och uthållig utveckling, som regeringen antagit. Hon åberopade den romerske arkitekten Vitruvius, förespråkare av en helhetssyn hon fortfarande finner gångbar. Caroline Stigsdotter och Annelie Mårtensson, också från Boverket, presenterade hur offentliga och privata aktörer bidragit till att forma och förvalta livsmiljöer på ett förebildligt sätt. Region Skåne har en strategi för gestaltad livsmiljö. Malmö har en arkitekturstrategi i nio punkter. I Karlshamn arrangeras folkbildande arkitekturveckor där skolorna involveras. I Dalarna finns ett samarbetande arkitektråd. I Fengersfors, Dalsland, bidrar ett inflyttat konsthantverkskollektiv till hållbar platsutveckling i nedlagd industrimiljö. I Jönköping har man mätbara bevis för att levande grönska i en förädlad utemiljö sänkt medicinkonsumtionen hos dem som vistas där. Norr om Dalälven har Brotorget i Bollnäs omvandlats till Möjligheternas torg genom medborgarinflytande och samråd. Det har förnyats med markbeläggning, grönska och en permanent utomhusscen – allt inspirerat av lokal tradition.

Den västerbottniske idé- och miljöhistorikern och KTH-professorn Sverker Sörlins nypublicerade text "Kris som Katalysator" i tidskriften Arkitektur nämndes av de forskande arkitekterna Hanna Erixon Aalto och Ania Öst. De berättar hur Örebro formulerar villkor innan kommunen upplåter mark till byggentreprenörer. De talar också om ett tilltagande intresse för liv i olika landsbygder och ökad självförsörjningsgrad. I Västerbotten finns exempelvis sedan 2017 en strategi för mer mat från regionen. I sin forskning tar de sig an det växande behovet av friluftsområden och gemensamma större gröna eller blå ytor. De forskar om gröna kilar och blå landskapsrum och hur schaktmassor och rester från infrastrukturella projekt kan omvandlas till resurser. I samband med större landskapsingrepp har de upptäckt behovet av konstnärlig rumslig gestaltning. Det får mig att tänka på schaktmassorna på Ersmarksberget väster om Umeå, som har omvandlats till skidterräng.

Men. Utöver en film om kulturhuset Sara i Skellefteå är torget i Bollnäs den enda norrländska livsmiljö vi får se under seminariet. Jag börjar undra om pandemins restriktioner också begränsat urvalet av förebildliga exempel. För visst händer det mer i fler norrländska livsmiljöer än vid Brotorget i Bollnäs? Ett kulturhus byggs just nu också i Kiruna, ett samiskt kulturcentrum har öppnat i Tärnaby, Murman arkitekter har ritat en parlamentsbyggnad för Sametinget, som just nu letar passande tomtmark i Östersund. Inom Umeå universitet finns Konsthögskolan, Arkitekthögskolan och Designhögskolan med sin inriktning mot ekocentrisk design för skogsråvara. På dessa ställen bedrivs också forskning. Någonstans i de här norrländska miljöerna bör det finnas exempel och idéer värdiga att presenteras under en halvdags seminarium kring gestaltad livsmiljö. Jodå, omdaningen av staden Kiruna nämndes. En enda bild med snö visade en träbänk på Parmmätargatan i Stockholm. Jag är inte ute efter regional balans om det skulle vara så att övre Norrland saknar kompetens inom området. Men jag har viss erfarenhet och stor tilltro till den kreativitet som brukar komma till uttryck i dessa trakter. Är Sara Lidmans goda namn det enda som kan påminna om detta? 

Murman arkitekter har ritat parlamentsbyggnad för Sametinget, som just nu söker lämplig tomtmark i Östersund.

Jag följer seminariet inne på Kulturfabriken i Örnsköldsvik, en före detta skofabrik, som byggts ihop med Örnsköldsviks resecentrum vid Botniabanan. Ett gott exempel på nytänkande i en miljö, som togs i bruk 2010. Idag är Örnsköldsvik resecentrum en hårt frekventerad och bevakad livsmiljö. Jag vågar ändå påstå att Kulturfabriken, med barnverksamhet, galleri och konstverkstäder, motverkar den ödslighet, som annars brukar råda på obemannade stationer sedan kiosker och kaféer stängt. Just i detta gemensamma rum får jag syn på en dagsfärsk löpsedel för gratistidningen Hela Övik. "Så vill Markus Näslund skapa ett levande centrum" är rubriken. I utformningen av stadsbilden har Örnsköldsvik sina helt egna aktörer: de pensionerade hockeystjärnorna från NHL. Ett stenkast härifrån ligger Elite hotell där Peter Forsberg är delägare. Markus Näslund har investerat i lägenhetsprojektet Strandkajen i hamnens inre. Fastighetsförvaltning är hans nya passion. I gratistidningen utvecklar han nya idéer för stadens centrum. Kanske har den engagerade hockeystjärnan också följt seminariet om gestaltad livsmiljö? Kanske kunde han ha bidragit med något förebildligt exempel? Vem vet? I strategin för gestaltad livsmiljö uttalas en tydlig vilja att utveckla strukturer för samverkan. Man vill skapa regionala noder. Det regionala ska stödja det lokala. Och omvänt. 

Kulturfabriken i Örnsköldsvik är en före detta industribyggnad, som byggts ihop med Örnsköldsviks resecentrum.

På min hemväg från seminariet passerar jag samhället Bredbyn, kyrkby i Anundsjö socken med anor från 1400-talet. Här finns ett kulturarv att bevara. I det tunga snötäcket ser samhället oemotståndligt trivsamt ut. Köpmangatans svagt svängda uppförsbacke är kantad av välhållna tvåvåningshus i trä. Fasaderna från förra sekelskiftet är diskret varierade till färg och form. På krönet lyser Handelsbankens neonskylt i blekt turkos över en faluröd mörk huskropp. Coop vid det lilla torget är det enda synliga nybygget. Trots snötäcket upptäcker jag skulpturen "Nål och Tråd", som gjorts till minne av den broderande Brita-Kajsa Karlsdotter, skapare av den dekorativa Anundsjösömmen. Kommunala Övikshem äger ett bostadshus vid huvudgatans backe. Andra verkar vara privatägda. I fastigheternas gatuplan huserar skogsföretag, några studieförbund, en presentaffär, ett gästgiveri och en begravningsbyrå. Frisör, skoaffär, ekipering och biograf har inte monterat ner sina skyltar. Det svagt upplysta samhället utstrålar trygghet i vintermörkret. Jag ser en gestaltad livsmiljö där alla aktörer samverkar till helheten. Andemeningen i den nya politiken tycks redan förverkligad. Miljön är omsorgsfullt utformad över hela skalan: gaturummet, husen, fasadernas form och färg, hemmens inredning bakom fönstren där till och med armaturernas design är väl vald. Finns här en sammanhållande länk? En intresseförening, där man pratat ihop sig för att få exteriörernas utformning och de enskilda interiörerna att samverka? Har någon estet från regionen eller Länsstyrelsens kulturmiljöenhet varit framme? Eller är allt bara resultat av en synergieffekt, som uppstått i ett attraktivt landsbygdssamhälle där många haft förutsättningar att bidra? Arkitekterna Erixon Aalto och Öst talade under seminariet om "de små samhällenas revansch”, om mindre orter där man tar hand om det man har. Har de varit i Bredbyn i Anundsjö?

En avgörande fråga för en bildkonstnär är hur man i sin profession kan bidra till den livsmiljö som ska gestaltas. Finns här några arbetstillfällen? Politiken omfattar arkitektur, form, design, konst och kulturarv i nu nämnd ordning. Seminariet gav få exempel. Att omvandla schaktmassor till rumsligheter och platser i landskapet kan vara en seriös uppgift. Kulturhuset Sara ska rymma både Museum Anna Nordlander och Skellefteå konsthall. Där behövs bildkonst. I den tidigare industriorten Fengersfors bidrar ett konsthantverkskollektiv till hållbar platsutveckling bara genom att flytta dit. Som konstnär kan man alltså påverka bara genom att uppmärksamma, befolka och använda en annars försummad miljö.

Seminariet om gestaltad livsmiljö inträffade den 21 januari 2021

Text: Margareta Klingberg
Foto och bild: White arkitekter, Murman arkitekter, ÖKKV – Örnsköldsviks kollektiva konstnärsverkstad.

Volym 2021-02-03

Länk till denna artikel

Presentation av skribent:
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.