SWAN – Där vilja finns

Projektledare Hanna Isaksson och Theresa Lekberg, koordinator för SWAN–Swedish Artist Residency Network har tillsammans med medlemmar från hela Sverige och kontakter runt om i Europa skapat metoder och möjligheter att ta emot kulturarbetare runt om i Sverige.

I ett höstregnigt Luleå har jag stämt träff med Hanna och Theresa. De har nyss närvarat vid invigningen av Luleåbiennalen och verkar upprymda. Jag tolkar det som att arrangemanget var trevligt men framförallt att de två har nära kontakt. Hanna Isaksson som arbetar inom Region Norrbottens stabila ramar och performancekonstnären Theresa Lekberg, från Västerljung som kommer från den fria konstvärlden, har strålat samman och har ledande roller inom nätverket SWAN.

Arbetet SWAN, som senaste året haft fokus på ukrainska konstnärer, verkar ha suddat ut gränserna mellan region, stat, kommun, konstnärer och de oberoende kulturarrangörerna. Viljan att skapa möjligheter och därmed plats har varit överväldigande.

Efter vi har satt oss på det enda öppna kaféet börjar vi med att reda ut hur SWAN blivit vad det är idag. SWAN uppkom 2019. Sveriges regioner och Konstnärsnämnden såg residenser, regionala och konstnärsdrivna, snabbt växa fram i Sverige, och ville se en typ av samordning och målbildning. Under 2022 har Region Norrbotten haft stafettpinnen att driva nätverket framåt. Hanna Isaksson, verksamhetsledare på Resurscentrum för Konst, blev projektledare för SWAN.

På fotot, Hanna Isaksson och Theresa Lekberg, som tillsammans med Power Ekroth & Gustaf Grapengiesser driver nätverket SWAN.

Theresa, som satt i programrådet och även driver residenset Art See Ocean, kom med förslaget att nätverket skulle öppna upp för ukrainska konstnärer som flyr kriget. Det blev minst sagt väl mottaget och från att ha varit 90 medlemsresidens blev det 130 och därmed var Emergency Residencies född. Region Norrbotten och residensarrangörer sökte och fick finansiering. Den internationella organisationen Artist at Risk, som drivit krisresidens sedan 2013 har hjälpt SWAN att nå de ukrainska konstnärerna och även verkat som rådgivande i början av projektet. Drygt 50 ukrainska konstnärer har hittills tilldelats residens i Sverige.

Theresa talar om utmaningarna för SWAN, att matcha residens med konstnärer på flykt. Ofta är det akut och utöver konstnärliga förutsättningar ska residenserna ibland också kunna husera familj och husdjur. En del konstnärer klarar inte av att vara ute på landsbygden för att det känns isolerande. Theresa tillägger att manliga konstnärer som är i militärålder även behöver en särskild inbjudan från SWAN. Det är ett pusslande att få det rätt. Det är också viktigt att de hamnar i ett givande sammanhang för kollegiala möten och sociala förutsättningar.

Jag undrar om konstnärernas kreativa uttryck ändras i och med att de flyr krig och det bekräftar båda. Theresa berättar känslofyllt om konstnären Olga Kriuchkovska som porträtterat hela sin resa från Cherson. Det blev, på grund av hennes begränsande pass, en hemsk och utdragen resa via Krim, Georgien, Berlin, Sörmland och sista biten med Theresa i bil fram till residenset i Västerbotten. Där Olga slutligen skulle försöka greppa var hon var. Hanna tar vid och beskriver hur konstnärerna på krisresidens ofta blir mer produktiva än konstnärer på vanligt residens. Konsten blir ett sätt att bearbeta och dessutom sprida kunskap om vad som händer i hemlandet. De är handlingskraftiga och har på eget initiativ, med hjälp av de lokala residensarrangörerna, ordnat utställningar, Artist Talk, filmvisningar och möten. Konstnärerna hjälper varandra.

Olga Kriuchkovska, ”Hemma (Kherson)".

Nätverket SWAN har arbetat med hur de ska kunna hjälpa till med krishantering. Men som med mycket annat har de fått lösa hinder och frågor spontant när det uppstår. Men detta bygger ytterligare ut metoden för hur SWAN ska fungera i framtiden. Målet är att det ska finnas ett fungerande system och en manual för att kunna ta emot konstnärer på flykt.

Både Hanna och Theresa berättar att det är mötena med konstnärerna som gör deras arbete givande. I våras jobbade de extremt hårt för att få allt snabbt på plats samtidigt som kriget dundrar vidare. När Hanna träffade bildkonstnären & produktionsdesignern Olga Yurasova och hennes son på residenset Moskosel Creative Lab i Norrbotten, var det första bekräftelsen på att allt arbete med Emercency Residencies var meningsfullt och viktigt.

Theresa förklarar varför residens behövs och delar upp det i krisresidens och vanligt residens. Allmänt är infrastruktur och stödsystem för en konstnär ingen självklarhet men ett residens kan innebära just det. För krisresidens innebär det även ett skydd. Konstnärer på krisresidens kan också få hjälp med en hel del annat praktiskt som att ordna exempelvis förskoleplats. Hanna anser att för verksamma i Norrbotten innebär residensverksamhet ett breddat nätverk och inflöde av idéer och sammanhang. Man växer tillsammans. Hela konstbranschen består till stor del av att sprida det man gör. Men också att få koncentrera sig på sitt konstnärliga arbete.

Jag är nyfiken på SWANs stundande nätverkskonferens, Come Together, och Hanna berättar att det blir deras första fysiska träff. Fokus blir hur de ska få ihop nätverket med dess olika grenar och kulturområden. Fast SWAN hunnit prestera mycket är det väldigt ungt, särskilt Emergency Residency. Theresa vill fokusera på att hitta riktningen framåt. Dessutom är det en kostsam apparat att driva residens med hushåll, sociala aktiviteter och verkstäder och planer måste formas för att få fortsatta medel.

Sedan talar vi om exitplaner. Hur ska man kunna avsluta ett residens för en människa på flykt. Residensen är minst 3 månader med möjlighet till förlängning. Hur kan nätverket hjälpa vidare? En annan fråga är hur de ska kunna nå till andra konstnärer på flykt, exempelvis Afghanistan.

Det är oklart om dom stora statliga institutionerna kommer kunna fortsätta ge medel. Mycket beroende på valet. Svårt att sia om säger Hanna, det handlar om hur uthållig man är. Men nätverket hoppas åtminstone på verksamhetsstöd och tror att regioner och kommuner kan bidra eftersom det nu går att visa på positiva resultat. Artist At Risk och SWAN´s samarbete kallas The Swedish Model och Spanien tillsammans med andra länder jobbar nu efter den modellen för att skapa krisresidens.

Avslutningsvis pratar Therese och Hanna om det engagemang som alla inblandade haft, att det har varit en gruppinsats av hela nätverket. Hanna har arbetat med kulturprojekt i snart 25 år och säger att hon aldrig upplevt något liknande. Hon tycker det varit en häftig och lärorik resa. Theresa uppskattar att de haft 100 procent tillit till varandra. Hon betonar särskilt samarbetet mellan henne, Hanna och Power Ekroth, koordinator. Jag tolkar det som att ledorden på SWAN-kontoret verkar ha varit ”Vi vet inte hur vi ska göra men vi ska göra det”

Text: Elin-Alexandra Sundström
Foto: Elin-Alexandra Sundström, Olga Yurasova

Volym 2022-11-02

Länk till artikel

Elin-Alexandra Sundström född 1982, Gammelstad. Yrkesverksam konstnär & musiker. Gått Sunderby Konstskolan 2004–2006. Arbetar med offentliga utsmyckningar och har gjort uppdrag för bland annat Region Norrbotten, Region Västernorrland, Luleå Kommun & Lulebo. Programledare för musikpodden Bandkollen.