Albin Biblom – Med blicken på människans relation med djuren

Albin Bibloms utställning “Theatre of the Wild” är uppe fram till september på Sune Jonssons Centrum för dokumentärfotografi i Umeå. Utställning visar två av hans större arbeten: “Curiosity and Control” och “Mechkar”. Centralt i hans konstnärskap är relationen mellan människan och djuren. 

Längst in i utställningen hittar vi “Mechkar”, ett verk som består av både fotografier och film. Här gestaltas Bulgariens sista dansande björn och dess ägare. Dansande björnar är en romsk tradition som gått i arv mellan far och son i över tusen år. 2007 förbjöds traditionen efter stora påtryckningar. Björnarna flyttades till ett reservat utanför staden Belitsa, där de skulle få gå i pension. Vi möter Stefan Dimov Ivanov och björnen Stefka under deras sista månad tillsammans. Stefan lämnar in Stefka till reservatet för att, genom pengarna han får för björnen, kunna betala sin frus cancerbehandling. Berättelsen är personlig och ömsint. För mig finns det en stor igenkänning i frågeställningarna om hur domesticerade djur är centrala och livsviktiga för vår överlevnad i våra traditioner och kulturer i norra Sverige. Det är fint hur verket placerats längst in i det mindre rummet, det blir både intimt och vilsamt att landa i berättelsen. 

Då “Mechkar” är ett verk som berör på ett personligt plan tar “Curiosity and Control” in en annan blick. Det första vi möter när vi går in i utställningen är ett material som Biblom måste ha samlat under flertalet år. I fokus står naturhistoriska museer, zoologisk trädgårdar och djurparker och precis som i “Mechkar” jobbar Biblom både med fotografi och film. 

Samlandet är centralt i flera lager. Delvis då institutionerna jag precis räknade upp använder ett slags samlande, ordnande och kunskapsbildande av naturen i sina uppdrag. Samtidigt sker ett slags samlande av konstnären. Att samla är ett relativt vanligt arbetssätt för många konstnärer med en kamerabaserad praktik, men i Bibloms tematik skapar samlandet ett till lager i gestaltningen. Detta samlande tar form i flertalet montrar/bord och ramar där Biblom presenterar kollageliknande installationer – i vilka han blandar sina egna bilder med arkivbilder, texter, intervjuer, skyltar med mer. Kollagen rymmer bilder på uppstoppade djur och dioraman från olika museer och blir på något sätt dioraman i sig själv. Jag faller för en skylt med ordet ZOO och en pil, jag förstår att det är något Biblom plockat med sig från en plats han varit på. Objektet skapar en närvaro av Biblom och hans eget sökande. Jag gillar den här arbetsmetoden, där process och färdigt verk går hand i hand. Det räddar fotografins problematiska förflutna som maktverktyg. De uppstoppade djuren och naturen i dioraman har genom Bibloms blick och undersökande möjlighet att frigöras från sitt öde.

Bibloms praktik har under två decennier undersökt människans relation med naturen och hennes vilja att bemästra och kontrollera omvärlden. Det är tydligt då jag i “Curiosity and Control” möter en bild av David Sjölander, konservator på Göteborgs Naturhistoriska Museum under början av 1900-talet, och den afrikanska elefant som han sköt i Huila, Angola, 1948. Denna elefant finns konserverad på Göteborgs Naturhistoriska Museum än idag och museet har själva skapat en folder om historien hur den kom dit. Det var David Sjölanders stora dröm: Att få skjuta och ta hem en elefant till Sverige. En dröm som blev till en manisk handling och det finns ett obekräftat rykte om att han gömt sitt testamente bakom elefantens hud. Detta är en av många historiska händelser som finns insprängda i Bibloms utställning där människans tillkortakommande genomgående står i fokus.

Text och foto: Mia Rogersdotter Gran

Volym 2022-08-24

Länk till artikel

Mia Rogersdotter Gran, konstnär med MFA i fotografi från HDK-Valand och BFA i konst från Konstfack. Bor och verkar i Umeå. Sitter med i styrelsen för fotoförfattarna i Sverige.