Till vänster: dokumentation av Helena Byströms tyginstallation bestående av plisserade blanka, svarta tyger. Till höger: Helena Byströms fotografi av handsydd kvinnodräkt från 1800-talet, funnen i museets samlingar.

”Artefakt”

2021-04-30 13:41

Helena Byström, Sonia Hedstrand och Staffan Westerlund på Sundsvalls museum

Återigen har Sundsvalls museum bjudit in konstnärer att tolka sina samlingar. Denna gång är det Helena Byström, Sonia Hedstrand och Staffan Westerlund som grävt i arkiven. Deras utställningen heter Artefakt .

Konstnärernas uppdrag har enligt texter i utställningen och på museets hemsida varit att med utgångspunkt i ett historiskt perspektiv ”fritt gestalta ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv utifrån konsten, samtiden och det egna skapandet”. De skulle också ”konstnärligt undersöka museets samlingar genom att belysa aktuella samhällsfrågor”. Projektet har initierats av museet tillsammans med Region Västernorrland.

Som helhet är det en luftig, infallsrik och tankeväckande utställning. Det historiska perspektivet gör upplevelsen oförutsägbar. Helt oväntade idéer dyker upp, det liksom bara bär iväg. Plötsligt ligger där en leopard och sover i bussen in till stan. Som hos Härnösandskonstnären Staffan Westerlund. Han har lagt tyngden på det egna skapandet och visar tre målningar i olja, inspirerade av bilder på bussar i fotoarkivet och verk av tecknaren, målaren och skulptören Carl Frisendahl (1886–1948) i museets samlingar. Westerlunds målningar visar både vad som sker på ytan och de bakomliggande primitiva krafterna, som annars verkar i det fördolda. Motivet i ”Bus stop 1 – Främmande” är en bussinteriör genom vars fönster stora rödgula solrosor försöker tränga sig in. Bakom ett par stolsryggar skymtar en sovande leopard. På väggen mitt emot hänger Carl Frisendahls målning av en leopard som äter på ett köttstycke. ”Bus stop 2 – Intimitet” visar också en bussinteriör. Genom bussens fönster syns till höger ett halvnaket kärlekspar, djupt engagerade i en kyss. Till vänster om bussen står den uniformerade busschauffören tillsammans med ett par andra män. På en sittplats inne i den folktomma bussen ligger ett av Carl Frisendahls skulpterade huvuden slängt. I ”Bus stop 3 – Dansen” har bussen parkerats. Kärleksparet befinner sig på en dansbana där de dansar tätt sammanslutna, omgivna av flammande orangeröda växter. 


Staffan Westerlunds målning föreställande en bussinteriör genom vars fönster stora rödgula solrosor försöker tränga sig in. Bakom ett par stolsryggar skymtar en sovande leopard.
Staffan Westerlund, ”Bus stop 1 – Främmande”, olja på duk.
©Staffan Westerlund/Bildupphovsrätt 2021.


Helena Byström och Sonia Hedstrand, båda Stockholmsbaserade, bearbetar det traditionella kvinnoarvet. Helena Byström har gjort en flera kvadratmeter stor textil installation av plisserade blanka, svarta tyger. Idén har hämtats från de örngottsband gångna tiders kvinnor ägnade sig åt att krusa. När banden krusades med kniv blev de som plisserade. Vidare har Helena Byström fotograferat detaljer i handsydda kvinnodräkter från 1800-talet i museets samlingar. Fotografierna har döpts efter kvinnonamn. Allt går i svart, både den textila installationen och fotografierna. Installation och bilder andas respekt för det som ibland kallas bortslösad kvinnokraft, men som har en livsuppehållande funktion.

Sonia Hedstrands 18 minuter långa bildspel ”Utsugningen” består av arkivbilder på kvinnor i olika situationer. Fotografierna har arrangerats tematiskt under rubriker som ifrågasätter den traditionella kvinnorollen. Fotona ser ut att vara tagna under 1900-talet, möjligen med tyngdpunkt kring 1950-tal. Här finns teman som ”Uppfostras till duktig flicka” med bilder på glada småflickor som håller på med matlagning och bakning, eller ”Vara vackrast i världen” med bild på en skönhetsdrottning som visar upp sig på Stora torget i Sundsvall. Bildspelet ger en tydlig bild av de krav som ställdes på dåtidens kvinnor, men själv är jag inte övertygad om att allt var så dåligt att det platsar in under rubriken ”Utsugningen”. Till exempel, med tanke på dagens fetmaepidemi, var det kanske inte helt fel med hemkunskap och hushållsskolor. Felet var väl i så fall att det var just kvinnorna som skulle ta hela ansvaret för den mat som ställdes på borden.

Museet är för närvarande pandemistängt men förhoppningsvis öppnar det innan utställningen tas ner.


Text och foto: Karin Kämsby

Volym 2021-04-30

Länk till artikel

Fotnot: Enligt Svenska Akakademiens ordlista betyder ordet ”artefakt” konstprodukt eller konstföremål, men det kan också handla om någonting som blivit fel, en restprodukt.
Parallellt med ”Artefakt” pågår Sebastian Mügges ”Vill du förfesta med oss?” – också det en utställning inspirerad av konstnärens grävande i museets arkiv. Den har förlängts till den 10 oktober. 

Presentation av skribent: Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.