Blånagla ARTfest 2022

Mitt behov av fågelskådning i sällskap med tillförlitliga fågelguider är omättligt. Det är ett av skälen till att jag helgen 30 – 31 juli begav mig till Orrviken, öster om Örnsköldsvik och söder om Husum. Projektet ”Blånagla” bjöd än en gång på konstfest i den fritidsanläggning med tillhörande dansbana och kaffestuga, som ägs och förvaltas av fackföreningen Pappers avdelning 143. Den omgivande naturen och platsens skönhet är paradoxal. Man befinner sig i skuggan av en expansiv pappers- och massaindustri, som dock är väl dold just här. Platsen tycks oberörd av de industriella processer som ständigt pågår strax intill.

Men som besökare fördes man snart under havsvikens glittrande vattenyta. Ylva Westerlund påminde oss om det utsläpp av tjockolja, som drabbade stränder och öar söder om fabriken i september 2021. Hennes svartvita teckning av saneringsarbetare i hjälmar och skyddsdräkter är överförd till ett stycke textil, som sträcker sig från strandkanten ut i vattnet. Under de två dagarna grumlades bilden allt mer där den låg i vattenbrynet. I en bok, som presenterades i kaffestugan har hon dokumenterat effekten av den förödande oljeläckan tillsammans med kollekter av strändernas växter och anteckningar om samtidiga fågelobservationer. Westerlund är uppvuxen i bruks-och industrisamhället Husum. Under konstfesten ansvarade hon tillsammans med Mats Adelman för fågelskådandet ut mot fjärdens klippor och vattenytor. Jag lyckas identifiera en simmande skarv och beundra en törnskata i en grantopp med årets unge strax bredvid.

Ylva Westerlund, ”Dreamcatcher, 2022”, del av verk i tre delar, teckning printad på textil. ©Ylva Westerlund/Bildupphovsrätt 2022.

I en serie teckningar ger Adelman ”Förslag på platser att bevara”. Han har letat efter platser, som både är fria från nostalgiskt tillbakablickande och optimistiska framtidsvisioner. Ett äldre hyreshus med solskadad gräsmatta, ett tält byggt kring murstocken på ett raserat hus, en biotunnel under en järnväg, varv på varv av byggnationer i hamn- och industriområden. Men sin blick på arkitektur och landskap tycks han sträva efter den frihet från exploatering, som fågelskådandet har lärt honom. Han föredrar dess blandning av förundran, estetik och vetenskap. Den vackra men rangliga stol han snickrat och placerat i kaffestugan går följaktligen inte att använda av oss människor. Men passar som sittplats för ett antal studerade och skulpterade fågelarter.

Den samtidskonst, som skapas inför Blånagla ARTfest har sitt ursprung i arbetslivet på den över hundraåriga fabriken med dess ljud, rörelser, språk och uttryck – och i den omgivande skogen och naturen, som utgör själva råvaran. Ordet ”Blånagla” är ett sådant uttryck. Så kändes en äkta arbetare igen sa man förr. ”Han had´ blånagla”. Ur den grupp av tidigare industriarbetare, som förmedlat minnen och erfarenheter till konstprojektet kändes Eivor, Gertrud och Anita igen i årets publik. Den ursprungliga tanken var en gång att initiativtagaren Helena Byström skulle skapa ett monument över industrihistorien i Husum genom att använda och omvandla tegel från en raserad industriskorsten. Istället har erfarenheterna och det immateriella minnet från industrin tagit sig nya uttryck i musik, dans, film, performance, teckning och måleri. Av det tänkta monumentet har det blivit en multidiciplinär föreställning med många upphovsmän.

Jenny Lundgren gjorde under våren besök i dagens kartongproducerande fabrik och kom därifrån med upplevelser för alla sinnen. Som målande konstnär överraskades hon av färgmässigheten i fabriksmiljön. Både inne och ute. Hon tog intryck av de stora blekningsbaden för massa och har velat överföra den industriella metoden till sitt måleri. Hon har kombinerat blekning med färgning i bad i ett tredimensionellt verk på duk, som installerats mellan knotiga tallstammar. I Orrvikens kioskliknande konsthall visade hon teckningar gjorda på en annan av traktens cellulosabaserade produkter; ark av viskos från fabriken i Domsjö. Att minnen tar fäste i textil materia är en förutsättning också för Håkan Bring. I en performance nystar han mattrasor till soundtrack från ljuden i en vävstuga. Under nystandet väcks minnen till liv. Han utför en friluftslivets och fritidens koreografi med inslag av kroppsminnen, som skapar igenkänning.

Jenny Lundgren, ”Fabrikskompositioner”, blandteknik på duk.
©Jenny Lundgren/Bildupphovsrätt 2022. Foto: Jenny Lundgren.

Den del av publiken, som har eller haft jobb i den massaproducerande industrin fick under Sonia Hedstrands performance veta att de, med nyare terminologi, tillhör ”salariatet”: arbetare anställda mot lön. I sin performance/läsning gav hon en teoretisk introduktion till en växande emotionell ekonomi där produktionen av känslor och upplevelser växt till industri och blivit levebröd för ett tilltagande ”prekariat”, som tar jobb med kort varsel och försöker försörja sig under oklara och tillfälliga villkor. I kontrast till den materiella produktionen på den osynliga men närliggande fabriken beskrev hon en arbetsmarknad i Japan, som än så länge ter sig exotisk men där ett stort utbud av emotionella tjänster säljs, köps och blir någons födkrok. Såsom att agera gäst på bröllop, uppträda som sörjande släkting på begravning eller vara sällskap till hårt pressade lönearbetare, som behöver hjälp att koppla av på barer efter jobbet under sin korta fritid innan de tar tågen hem till förorterna. Den mer än timslånga läsningen var ett styrkeprov, både av Hedstrand själv på scenen och den sittande publik, som läppjade hallonsoda och hastigt kom till insikt om den upplevelseindustri där vi sannolikt redan är omedvetna konsumenter.

”Alla är konstnärer” sade Konstfrämjandets verksamhetsledare Per Hasselberg när ARTfesten öppnades på lördagen. Under de två dagarna fanns chans att leva upp till detta. En inbjudande slöjdverkstad fanns uppdukad med både material, verktyg och en kunnig handledare: slöjdaren Moa Ott, som skrivit handboken ”Tälja köksredskap”. Själv hann jag aldrig dit. Min tid och min uppmärksamhet gick åt till utbudet av performance, konserter, dans och fågelskådning. Det är ett gott betyg åt konstfesten ”Blånagla” att jag inte fick tid att slå mig ner för att tälja en smörkniv.

Text: Margareta Klingberg
Foto: Margareta Klingberg, Jenny Lundgren

Volym 2022-08-09

Länk till artikel

Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.