Lisa Holmgren, Summer (poff), färglitografi. Bilden är beskuren. ©Lisa Holmgren.

Blue waves

2020-09-15 16:00

Lisa Holmgren på Galleri Lokomotiv

Lisa Holmgrens första separatutställning kom att bli ”Blue Waves” på Galleri Lokomotiv i Örnsköldsvik nu i september. Som Örnsköldsviks kollektiva konstnärsverkstads grafikstipendiat 2019 har hon tillbringat en månad där och arbetat med etsningar. I stipendiet ingår även en utställning och på galleriet visas ett urval av de arbeten som blev till under stipendievistelsen, samt färglitografier som konstnären gjort tidigare.

I de grafiska trycken, och kanske mest tydligt i färglitografierna med titlar som till exempel Salty, No more rain on your pretty face, Blue wave, finns en genomgående vågrörelse, vilket titeln på utställningen också anknyter till. Rörelsen ger än mer liv åt en bildvärld myllrande av detaljer och väcker en upptäckarlust. Vågformen återkommer, ibland som tecknade antydningar till upptornande stormvågor, ibland som hårsvall som breder ut sig bland övrigt i bilderna och tittar man efter mer noggrant så hittar man även formen i en hel del andra detaljer. På lite avstånd är den böljande känslan intressant påtaglig och det är nästan så det svagt gungar under fötterna.

Lisa Holmgren, Tuesday View, etsning. Detalj. ©Lisa Holmgren.
Lisa Holmgren, Tuesday View, etsning. Detalj. ©Lisa Holmgren.


Det mest intressanta i den här utställningen är kanske ändå det som nästan inte syns. I de svartvita etsningarna, förutom de mängder av skarpa små linjer med vilka bilderna byggts upp, finns där något annat. Skuggor av ett förflutet som dröjer kvar men ändå sakta tynar bort, lämningar av andra händelser än de tydliga, eller något vagt som håller på att växa fram. Det är osäkert vad, men det ger nya tankebanor och skapar ny spänning kring motiven.

Något för mig nytt i en utställning är penselstråk av rött, gult, grått på väggen utanför ramkanten på vissa av verken. Jag blir osäker på vad det här egentligen har för betydelse. Det är som om de grafiska verken börjat läcka ut sina färger, ramarna håller inte tätt. Kanske är det en markering att konstnären inte vill innesluta sina verk helt, att det trots ramarna inte slutar där, det finns en öppning, en fortsättning. Eller kanske spred sig helt enkelt konstnärens lekfullhet utanför ramens begränsningar. Att ta del av de ”situationer” Lisa Holmgren sätter ihop i sina bilder ger en känsla av att få försöka lösa rebusar, plocka ihop lösa delar till en helhet. En helhet som förändras med varje nytt försök till lösning.

Text och foto: Ann-Kristin Källström

Volym 2020-09-15

Länk till artikel

Länk till artikel i pdf-format