”Dom vet inte vad dom gör” – Visst vet de vad de gör

I utställningssalen på Konstakademin i Stockholm är ett tjugotal människor samlade, det är vernissage för Lisa Gideonsson och Gustav Londrés utställning ”Dom vet inte vad dom gör”. En representant för Konstakademin introducerar och berättar att duon 2020 fick ett stipendium ur Gerhard Bonniers fond som omfattade medel att göra en utställning och en katalog. Därefter lämnas mikrofonen över till en grönklädd kvinna som småpratande börjar leta i sin mobil efter något. Efter en del fipplande finner hon det hon söker och börjar läsa en text som verkar handla om gamars nackar och svårigheter med att fördela vikten, om kroppens böjningar; det var lite svårt att uppfatta. Kvinnan börjar läsandet med att lägga rösten lågt samtidigt som hon från en stång på väggen tar en krage av skumgummi som hon sätter på sin hals. Hon fortsätter att läsa medan hon tar ytterligare en krage och ännu en, tillsammans fem och hennes röst blir ljusare och ljusare allt eftersom hon sätter dit dem. När det inte är plats för fler börjar hon ta bort dem, nu läggs de i en korg på golvet och hennes röst blir mörkare allt eftersom. När alla är avlägsnade, slutar hon läsa och lämnar rummet. Ingen säger något. Spridda applåder. Det hela tar cirka tio minuter.

Det är sparsamt med objekt i utställningslokalen men objekt och lokal har samma färghållning, det ger en sober stämning. Det finns fem välvda relativt stora skulpturer av trä, en som öppnar sig utåt och påminner lite om en skalbagge på rygg, de andra böjer sig nedåt, inåt. Längs den ena långväggen är åtta ”boksoffor” monterade, L-formade ställ klädda i olika randiga tyger med varsin uppslagen bok. De är cirka 30 centimeter höga, 15 breda. På motsvarande vägg är ett mätinstrument monterat, oklart vad det har för funktion här, har dock sett det skymta förbi i en annan performance som verkade handla om att mäta olika positioner. Skulpturerna är gjorda av träblock vars storlek varierar från verk till verk och i antal (från 11 till 14), de hålls samman av ett metallband. Verken har en blå färgton och är troligtvis naturligt missfärgade (blåträ). Färgen tillsammans med träets struktur lockar till att utläsa landskapsmålningar i miniatyr i varje block.

Gideonsson/Londré, från utställningen”Dom vet inte vad dom gör” på Konstakademin. ©Gideonsson/Londré/Bildupphovsrätt 2022.

Det som visas på Konstakademin är den tredje utställningen som handlar om Gideonsson/Londrés undersökning av kroppens böjningar. Deras undersökningar finns redovisade i katalogen och i böckerna i ”sofforna”. Rutmönstrade blad där varje ruta (grid) har olika streck. Det är vid första ögonkastet oförståeligt vad tecknen representerar, men efter en genomgång av katalogen förstår jag att det är nedteckningar av kroppspositioner. Att konstnärerna under ett år genom streckfigurer, text och tidpunkter noterat dessa.

Eftersom det är sparsamt med information om projektet bidrar det till känslan av obegriplighet, man får jobba för att skapa mening. Men det är det som gör konstnärsduons arbeten spännande, att jag inte omedelbart förstår. I mina försök på att placera dem i någon konstnärlig strömning har jag landat på dadaism. Tror inte att de själva placerar sig där men jag ser dem som sanna uppföljare av just den traditionen. Att göra verk som framstår som absurda samtidigt som de är högst meningsfulla, tilltalande och humoristiska är ingen lätt sak idag. I mina ögon vet Gideonsson/Londré i allra högsta grad vad de gör.

Text och foto: Eirin Marie Solheim Pedersen

Volym 2022-12-16

Länk till denna artikel

Eirin Marie Solheim Pedersen är norsk bildkonstnär bosatt i Sverige sedan 2007. Har en PhD i konstnärlig forskning från Arkitekt- och designhögskolan i Oslo (2004). Arbetar med teckning, foto, installationer, ljud- och textverk och performance.