Anna Norvell, Life or Death, målning, diptyk. Något beskuren. ©Anna Norvell/Bildupphovsrätt 2019.

Double Bind

2019-08-29 22:09

Anna Norvell och Gisle Utgarden på Örnsköldsviks konsthall

Det är med förväntningar jag beger mig till Örnsköldsviks konsthall. Jag har inte sett någon samtidskonst sedan Y-salongen öppnade i juni. Den utställning jag ska se utlovar uttryck för hotet mot naturen och den tilltagande oron över klimatets förändringar och kända strukturers sönderfall. Förra sommaren brann svenska skogar. Just nu brinner Amazonas, planetens gemensamma lunga. Det är klart att jag hoppas på någon form av känsloyttring eller ett visuellt ställningstagande.

Det måleri, som möter mig i Örnsköldsviks museum ter sig dock oväntat lidelsefritt. Konstnärerna Anna Norvell och Gisle Utgarden, vänner sedan utbildningstiden vid Statens Kunstakademi i Oslo, håller dessutom en samstämd, nedtonad och blek färgskala. De har valt en intresseväckande titel för utställningen och sitt samarbetsprojekt på distans. Hon bor i Ångermanland, han i Oslo. ”Double Bind” är ett begrepp som skapats av den brittiske antropologen Gregory Bateson. Det betecknar en valsituation där vilket beslut man än fattar tycks leda fel. En existentiell omöjlighet vi ändå konfronteras med och inte sällan tvingas leva med.

Jag försöker lista ut hur denna formel kommer till uttryck i deras gemensamma måleriska projekt. Först tror jag att de arbetat fram bilderna tillsammans. Att de i varje bild målat sig fram till en brytpunkt där dubbelbindningen upplösts så att en bild till slut kommit till. Men efter en stund i konsthallen träder två olika konstnärer fram ur den skenbara gemenskapen. Norvell kan inte undgå att vara föreställande, ofta i igenkännbara naturnära vyer och motiv, som utstrålar omsorg. Ibland målar hon, med vackert resultat, under vattenytan. Som i diptyken Life or Death. Utgarden lyckas däremot, i varje bild, undvika att skapa något vi kan få grepp om. I varje målning undslipper han från våra försök till entydig tolkning. Det får mig att tänka på Max Books begrepp ”glappet”. Att föra ihop olika element i en bild utan att alltid förena dem. Jag blir alltmera road av Utgardens obändiga tilltag . Motivet i den lilla bilden Intrusion liknar –men föreställer varken en raggsocka eller en råttfälla. 

Gisle Utgarden, Intrusion, målning. Något beskuren.  ©Gisle Utgarden 2019.
Gisle Utgarden, Intrusion, målning. Något beskuren.
©Gisle Utgarden 2019.


Begreppet ”Double Bind” skulle i sämsta fall kunna innebära att inget måleri är möjligt. Konstnärliga arbetsprocesser kännetecknas trots allt av långa räckor av valmöjligheter där beslut måste fattas. Men både Norvell och Utgarden målar som om sådan beslutsångest inte finns. ”Double Bind” tycks i deras fall innebära att väsensskilda verk söker ett samförstånd, som från början inte var givet. Det är ett ovanligt grepp, som fler konstnärer kunde utsätta sig för. Att ställa olikheter mot varandra men påskina att de inte finns. Så som man obekymrat gör i nöjesvärldens och underhållningens ”Let´s dance” eller ”Så mycket bättre”.

Det patos, som inte är direkt iögonenfallande i konstnärernas bilder syns desto mer i den litteraturlista de redovisar i anslutning till verkslistan. Den anger titlar på texter de läst och låtit sig påverkas av under arbetets gång. Även det är ett ovanligt grepp, som snarare undviks i en, som jag ser det, konstruerad motsättning mellan konstnärlig teori och praktik. Det är generöst av konstnärerna att dela med sig av titlar från Sara Ahmed till Chantal Mouffe. Att de lyfter fram Bateson och hans begrepp ”Double Bind” ur gömmorna ska vi enbart vara tacksamma för. Det kan vara till stor nytta för många.

Text och foto: Margareta Klingberg

Volym 2019-08-29

Länk till artikel

Länk till artikel i pdf-format