Dovt glödande landskap
2019-05-17 09:55
Sture Månsson på Härnösands konsthall
Med breda tveklösa penseldrag, lager på lager med väl avvägda färgfält, bygger Sture Månsson sina landskap. De är skickligt sammansatta utan oväsentliga detaljer. Här regerar färgen.
I utställningen på Härnösands konsthall fastnar blicken på det välbekanta; skogsåsar mot himmel i skymningsljus, mörka skogsbryn, fält, åkrar och återigen skogens siluett mot en himmel i skiftande nyanser. Med sin känsla för färgen får konstnären den något dova färgskalan att ändå vibrera av ljus. Landskapen glöder stillsamt, det är vackert. Jag läser i listan över verken, en av målningarna har titeln Blå klänning. Fokuserad på horisonten och det bortom, har inte ögat registrerat att det i många av målningarna också finns en eller flera människor. Nu träder de fram, en efter en. Först blir de störande i det njutbara. Jag går fram till målningarna utan människor men saknar dem genast. Det är som att utan människan finns plötsligt inte längre något att förhålla sig till.
Det här handlar egentligen inte om naturens skönhet. För Sture Månsson är själva landskapet i sig inte tillräckligt. Det han vill uttrycka, till det behövs människan. Först då finns något att säga. Han målar en berättelse, om det som är där emellan eller rättare sagt det som uppstår där, osynligt mellan naturen och människan. Kanske är det också därför jag först får en liten skavande känsla av tomhet, en obestämbar avsaknad av något. Det viktiga som inte kan ses måste lyssnas in och konstnärens människor, målade med utelämnade anletsdrag, kommunicerar inte med betraktaren. Utplacerade i landskapen, blir de i stället milstenar, endast med anvisning i vilken riktning, det för ögat osynliga och för konstnären viktiga, kan befinna sig. Ett romantiskt måleri men med ett var dags blickande ut i det verkliga. Det råder ingen längtan bort i Sture Månssons landskap. Snarare är där en befriande närvaro i nuet och det ligger en sällsynt sympatisk vila i det.
Sture Månsson, På landet, oljemålning. ©Sture Månsson 2019.
Text och foto: Ann-Kristin Källström
Volym 2019-05-17