Detalj av målning föreställande en tomte i porslin, som sträcker över en nalle till en ekorre. 

Emelie Markgrens utställning "Funktionsflöde"

2021-11-18 12:13

Måleri, Ahlbergshallen

När jag möter en utställning som bär titeln "Funktionsflöde" kommer jag genast att tänka på den franska filosofen Gilles Deleuzes idéer om begärsmaskiner. Allting består av maskiner som kopplas ihop med andra maskiner. Organmaskiner kopplas samman med källmaskiner där flöden släpps på och bryts av. I boken "Anti-Oidipus" skriver Deluze och hans medförfattare Félix Guattari: "Det finns varken någon människa eller natur längre, bara en process som producerar människan genom naturen och kopplar samman maskinerna. Överallt producerande och begärande maskiner, schizofrena maskiner, hela det generiska livet: jag och icke-jag, yttre och inre, betyder ingenting längre."

Emelie Markgrens målningar framträder som kollage av dessa sammankopplingar. Verken är fulla av olika föremål som trängs på samma yta. Det användbara och funktionella kopplas till det funktionsmässigt meningslösa. Ting, som trots sin reella oduglighet fullkomligen svämmar över av mening. I verket "You must not miss" ser vi en porslinsfigur, förställande en tomte, som sträcker över en nalle till en ekorre, också den en prydnadsfigur. I verket ser vi också en lampa och en brevlåda, två tydligt funktionella ting. Porslinsfigurerna, särskilt tomten, däremot tycks bara bestå av mening. Symboler för något som i sig bara är mening samtidigt som det finns få saker som är lika metafysiskt meningslösa som julen.

Det finns något väldigt dadaistiskt över Markgrens verk. De präglas av en lekfulhet, dels i sina motiv men också i de ordvitsar som tycks framträda i vissa av titlarna. I verket "Parkour" kan man kasta om ordningen så titel blir "Our Park", vilket ger bilden av tjejen som gungar i köket lite annorlunda konnotationer. 

Målningen visar en tjej i svart som gungar i ett kök. En annan tjej i rött står bakom och ger lite fart. Målningen är uppdelad i tre kollageartade fält där man ser olika delar av köket.
Emelie Markgren, "Parkour". 


Många av Markgrens verk framstår som röriga fast utan att vara plottriga. De karaktäriseras snarare av ett sorts kontrollerat kaos. Det får mig att tänka på maniska samlare. Det är prylar överallt. "Time Space" är ett bra exempel på detta. Här skulle man också kunna skymta en viss samhällskritik. Denna ackumulering, vårt hamstrande och producerande av prylar, har blivit samhällspatologiskt. Särskilt när vi vet att vår konsumtion förstör planeten. Snart kommer "vi" att befinna oss i omloppsbanan, för feta för att kunna återvända, medans robotar påbörjar den sisyfoslika uppgiften med att röja upp allt skräp som i den dystopiska barnfilmen "Wall-E". De av oss som inte erhåller privilegiet att bli feta på ett rymdskepp kommer ligga begravda under ett berg av radioaktiva tomtar. Dessa gigantiska monument över civilisationens tillstånd kommer att resa sig som gravstenar över konsumtionssamhället.

Nu kom jag av mig ... Kanske kan man inte riktigt läsa in allt det där i Markgrens verk, men styrkan är just att man kan förlora sig i dem. Perspektivskillnaderna gör en underbart yr. Det ena föremålet övergår i det andra. En tanke leder till nästa.

Emelie Markgrens utställning "Funktionsflöde" kan ses i Ahlbergshallen fram till den 28:e november.


Text och foto: Freddie Ross

Volym 2021-11-18

Länk till artikel

Presentation av skribent: Freddie Ross, född 1985. Har en kandidatexamen i kulturvetenskap, med inriktning konst och filosofi och en masterexamen i kultur och mediegestaltning, båda vid Linköpings universitet. 2019 debuterade han med boken Grymhetens konst - Etiska reflektioner kring kontroversiella konstverk . Ross arbetar som frilansande skribent och konstnär. Främst skriver han för Länstidningen Östersund och för Volym sedan 2017. Hans konstnärliga skapande, som främst består av analog kollageteknik kan ses och följas på Instagram: alfred.art.