En oljemålning med flera scener eller tält i olika färger, form och utseende i varsin ruta. De liknar ridåer på medeltida tält, cirkustält eller teaterpaviljong.
Lisa Lundgren, "Utan titel, den röe", olja på linneduk. Bilden är något beskuren. ©Lisa Lundgren / Bildupphovsrätt 2024.

Ett måleri där ridån lämnats delvis öppen

2024-03-28 11:16

Lisa Lundgren på Härnösands konsthall

I Lisa Lundgrens oljemåleri på rå linneduk är tonen dov, snudd på murrig. Färgen ligger matt och tunn på duken, men de målade ytorna är inte livlösa. Trots, eller kanske på grund av skirheten vibrerar ytorna, glöder som om de ägde en egen inre magisk kraft. Den råa linneduken har behandlats med harlim för att inte helt suga upp färgen och det uppstår ett underliggande glitter i bilderna, synligt på nära håll, och magin får sällskap med drömskt stjärnstoft.

En tidigare utställning med titeln ”Man går upp på scenen, tar av sig hatten och bugar, sedan går man av”, kommenterade konstnärens pappa med orden ”Det är själva livet”. Det blev ord som satte sig fast hos Lisa Lundgren. Med enkla linjer och rena ytor gestaltas livet som ett framträdande på en scen. De återkommande formerna i verken liknar medeltida tält, teaterpaviljonger, några är enfärgade, andra randiga där inslag av neonfärgade streck lyser upp det dunkla.

I den nu aktuella utställningen på Härnösands konsthall har ridån lämnats öppen till vissa av tälten och visar vad som finns innanför men utan att egentligen avslöja något. Det som görs synligt är till stor del tomma ytor med olika färger i bland annat blått, grönt, brunt, en är helt svart. I andra bilder ser man konstruktioner, invecklade scenbyggen med olika rumsindelningar och ridåer.

I verket ”Den lilla” framträder även där scenens karaktär tydligt, antydan till tre trappsteg upp till en tom scen och på den bakre väggen går det att ana två rader med kors som fortsätter in bakom ridån. Någon människa eller aktivitet syns inte till i någon av bilderna. Scenerna förblir tomma genom hela utställningen. I andra verk, som till exempel ”Saker tar slut och börjar”, är alla detaljer utom själva tältet borta. Ett ensamt tält, likt en behållare för livshändelser, fyller bildytan. Det känns laddat, den gulgröna nästan självlysande luften vibrerar runt tältet. I väntan på att någon gör entré, eller pågår något redan för fullt, omslutet och dolt bakom ridån? Oavsett vad, utelämnar konstnären all sådan information, den har ingen betydelse här. I stället erbjuds vi som betraktare själva plats på scen för att fylla den med våra egna föreställningar.

En oljemålning föreställande ett tält i rödaktiga toner mot en gulgrön bakgrund. Tältet är runt med med ett spetsigt tak, liknande ett medeltida tält, cirkustält eller teaterpaviljong.
Lisa Lundgren, "Saker tar slut och börjar”, olja på linneduk. ©Lisa Lundgren / Bildupphovsrätt 2024.

Två målningar i utställningen skiljer sig från de andra, ”Februari” och ”Mars”. De återkommande tältformationerna saknas helt. I stället sträcker sig en smal växt i mitten av bilden från nedre kanten till den övre och högst upp spretar fem fingerliknande former ut åt olika håll. I den ena bilden står en orange sol högt på en flammande gul himmel, på den andra går en röd sol ned och himlen skimrar i lila vårdis. Även om det dunkla, de dova färgtonerna dominerar landskapet så har den spirande våren fått övertaget. Allt hänger ihop i Lisa Lundgrens måleri, där inget lagts till som inte har någon betydelse. Det handlar om livet, det handlar om döden. Och allt däremellan som är av vikt.


Text och foto: Ann-Kristin Källström

Volym 2024-03-28

Länk till denna artikel


Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida


Tillbaka till toppen