Fantombilder – en meditativ associationslek

I Hans Kvams utställning ”Fantombilder” på Ahlbergshallen möts vi av en meditativ associationslek. Måleriet balanserar mellan figurativt och abstrakt i omväxlande stora och små verk men här finns även skisser och fragment. Olika berättelser att växla mellan. Instinktivt dras jag direkt fram till duken, jag vill titta nära och sedan zooma ut. Först har jag svårt att orientera mig i bilden, blicken flackar runt på ytan och kan inte välja var den ska fokusera. Färgskalan är dämpad, ljusa färger men inte helt rena. Lite grått och nedtonat i det pastelliga. Lite smutsigt.

Associationsfunktionen slår på blixtsnabbt. Amöba? Kanelbulle? Jag skakar på huvudet som för att få bort det enkelspåriga. Det finns något enormt vilsamt i att titta på en yta och inte känna igen sig. Men det är kortvarigt, snart ser jag en trappa och en kaffekvarn.

Kvam har inget problem med det. Du ska kunna se ditt eget i bilderna. En enkel association kan vara vägen in i ett minne, en historia. Alla bilder har ett innehåll, något för konstnären att själv hålla sig i när berättelsen utvecklar sig under arbetets gång. I stort sett är det nya verk som visas i utställningen på Ahlbergshallen och de stora målningarna är tidskrävande. Kvam beskriver ett regellöst tillvägagångssätt, en intuitiv händelsestyrd arbetsprocess där en form kan tillkomma och få honom att byta väg i målningen. Eller börja skissa igen mitt i processen. En associationslek styrd av det undermedvetna. En form leder till en tanke.

Hans Kvam, skisser (detalj).
©Hans Kvam / Bildupphovsrätt 2023. Foto: Hans Kvam.

I det stora rummet med många fönster står sex låga bord. Två av dem innehåller fragment från processen, ömtåliga och sköra. Ibland låter Kvam färgen rinna under arbetet och han samlar upp dropparna. När vattnet sedan dunstat finns pigmenten kvar och torkar i flagor med olika färger och mönster. En lekfull process där formerna kan återuppstå i en ny målning. Kvams skisser ger honom frihet att leka i det lilla formatet. Arbetet i sig ger inspiration, principen är att aldrig sluta jobba, en slags skissgalenskap. Men de små skisserna kan inte automatiskt blåsas upp och översättas till stort format. Däremot kan beståndsdelarna komma tillbaka och ta plats i en större målning.

Då och då hörs ett litet pockande ljud. Det är ljudverket ”Soffbordet” på övervåningen. När du kommer uppför trappen vaknar det till liv och du kan genom att placera händerna på träytan påverka ljudet och vibrationerna känns genom händerna.

I det mindre rummet till höger hänger den stora målningen ”Trollerilåda”. I ett rödrosa myller är det som en scen som öppnar sig och publiken jublar. På den andra väggen hänger en grupp av tolv målningar. Hjärnan är jobbig. Plötsligt ser jag en hund med fuktig nos och en herre i hatt och pipskägg. Jag vill inte det, jag väjer bort blicken. Det är så otroligt sköna sekunder där allt är diffust, innan hjärnan börjar jobba och vill förstå. Helst vill jag stanna i det ovetande och vila där ett tag.

”Släktträd”, ”Smällkaramell”, ”Vandringssägen” och ”Rökgång” – alla verk har fått titlar, Kvam har gått före och trampat upp en liten gång åt oss in i verken. Men det är ointressant om vi via den stigen kommer till hans historia eller vår egen. Det finns inget rätt eller fel, vi får vara fria. Inte heller om det faktiskt har hänt eller om det är vårt minne som spelar oss ett spratt spelar någon roll.

Besök Ahlbergshallen senast 29 oktober och låt dig själv gå hän och hitta en historia. Ingen vet var du hamnar.

Text: Sanna Svedestedt Carboo
Foto: Hans Kvam

Volym 2023-10-25

Länk till denna artikel

---

Sanna Svedestedt Carboo (född 1981, Krokom) är utbildad vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg med inriktning smyckekonst. Idag återvandrad jämte, bosatt i Mörsil och arbetar som konstnär, skribent och projektledare. I sitt konstnärliga arbete har Sanna fokuserat på läder som material och experimenterar med gamla tekniker som Cuir Bouilli och våtformning av skinn och hennes arbeten finns på bland annat Nationalmuseum, Röhsska museet och Rian Designmuseum. Har tidigare arbetat som kommunikatör på Konstepidemin i Göteborg och redaktör för Klimt02 Forum, ett webbaserat smyckekonstforum. 2013 utkom hon med boken ”Kerstin Öhlin Lejonklou, silversmed”, Arvinius Förlag. Arbetar just nu med ”HUD”, ett bokprojekt om skinn som konstnärligt material.
Webbsida: www.svede.se
Instagram: @sannasvede
Facebook: www.facebook.com/sanna.svedestedt