Färgbada med Osslund
2018-11-22 20:42
Kerstin Lindström utför markstudier i sällskap med Helmer Osslund
På galleri Alva i Umeå visade Kerstin Lindström tidigare i år upp sitt alldeles egna habitat, det vill säga sin viktigaste plats på jorden i den bästa av livsmiljöer, vilket visade sig vara en grop i Tavelsjö utanför Umeå. Det var där hon växte upp och tidigt upptäckte skogen och njöt, som barn, av att studera den på mikronivå och som ”en föda för ögat”, som hon skriver i sin presentation. Utställningen i Umeå innehöll mycket ylle och filt, snöröjning, järnplåt och mattrasor. Margareta Klingberg skrev om den här i Volym och hos henne väckte speciellt tyngden och allvaret hos vadmalen häftiga impulser och hon hade därför gärna velat ha mer av det.
Just nu i Orrenhuset i Sollefteå kan hon få sitt lystmäte! Vadmalen har fått huvudrollen, tillsammans med färgerna, starkt påverkade av den store norrlandskoloristen Helmer Osslund. Kerstin Lindström har tagit sig ett njutningsfullt färgbad tillsammans med honom.
När Kerstin Lindström blev utsedd av Sollefteå kommun och Region Västernorrland som ”Konstnär i kommun”, vilket innebar att låta sig inspireras av en kulturpersonlighet med anknytning till trakten, var det Helmer Osslunds liv och konst hon genast fastnade för. Hon tyckte det fanns en stark gemenskap mellan dem; den norrländska naturen i hans målningar med färgerna, formerna och, inte minst texturen kände hon igen från sitt eget konstnärskap. Som ingång till utställningen, valde hon därför att hänga Helmer Osslunds oljemålning Islossning vid entrén. Samma dovt glödande toner i brunsvart, grått, orangerött och grönblått i den som i hennes egna meterhöga reliefer med den nogsamt infärgade, plisserade, vikta, pressade och veckade vadmalen. Mellan de välformade vadmalskulpturerna ligger konstfullt virkade pölar av metalltråd. De ser ut som Helmer Osslunds silvriga isflak. Förutom Kerstin Lindströms konstnärliga blick, vilken imponerande styrka hon måtte ha i sina nypor!
Lokalen i Orrenhuset är säkert inte den lättaste att bygga utställning i. De övertäckta fönstren har djupa nischer med vattenradiatorer, strax ovanför sitter marmorkanterna från fönsterbrädena kvar och en igensatt dörr har lämnat ett stort tomrum på väggen efter sig. Kerstin har löst problemet på ett snillrikt sätt. I dörruttaget har hon satt upp hyllor med färgfyllda glasflaskor och radiatorerna och marmorkanterna har hon fått att se ut som en medveten placering, som om de är där för att förstärka reliefmönstret i de olika vadmalsverken.
En del i utställningsprojektet är att bjuda in barn och ungdomar för en djupdykning i Helmer Osslunds konst och då spelar Goethes färglära i dörrnischen en nog så viktig roll.
På den ena långväggen i lokalen hänger de tre stora verken NÄRA NÄRA I II III. De ger mig vid första anblick en association till renässansmåleri med en liknande dov glöd i färgtonerna. Men det är förstås först och främst Helmer Osslunds konst Kerstin Lindströms verk samspelar med.
En stark och märklig känsla infinner sig, jag ser plötsligt Helmer Osslunds målning Islossning lämna ramen på väggen vid entrén och börja flyta ut i utställningsrummet, sakta inta väggar, golv och podier och bildar en enhet med Kerstin Lindströms verk, ett väl tempererat färgbad, som jag nog inte är ensam om att vilja kliva ner i.
Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist
Volym 2018-11-22