Färgsprakande och intuitivt måleri på Gaaltije

I samband med att Gaaltije, det sydsamiska museet i Östersund, firade 40-årsjubileum invigdes utställningen ”Att vara fri” av Pierre Åhrén. Utställaren, som är same med rötter i Frostviken, är autodidakt i konstsammanhang.

Första intrycket är att det är färgrikt och kompakt. Omkring fyrtio verk, alla i A3-format, hänger tätt i två rader på väggarna och alla utom fyra har vita ramar. Några verk hänger för sig själva, vilket signalerar särskild betydelse, men de skiljer sig inte från de övriga i uttryck, storlek eller komposition. Det finns inga titlar till bilderna, enligt museipersonalen vill Åhrén att besökarna ska associera fritt. Fyra bilder som är i glicéetryck är namngivna; oljepastell är annars Åhréns medium.

Intuitivt och impulsivt är ledord för Åhréns skapande enligt honom själv och bilderna ska visa händelser och upplevelser från hans eget liv. Varje bild ser ut att ha tillkommit i ett enda svep; färgfälten är distinkta och överlappar inte. Åhrén har inte utnyttjat oljepastellens förmåga att blanda sig för att skapa andra färger och nyanser. De bildelement som går igen är människoliknande figurer med relativt stora huvuden satta i naturliknande omgivningar. Figurerna påminner om aliens, men utställningen skulle ju handla om utställarens liv! Är det självporträtt jag ser? Jag saknar en tydligare vägledning och tänker att titlar nog hade varit till hjälp.

I sin introduktion skriver Åhren att han är inspirerad av urfolkskulturer, men jag finner få spår av samisk kosmologi eller urfolkssymbolik i hans bilder, med undantag för en bild som har en kåtaliknande form med den samiska flaggans färger och några ovala former som kan hinta till den samiska trumman. Jag tänker på den symbolik som exempelvis Navajofolkets sandmålningar eller den australienska urbefolkningens bilder ofta har, där återkommer vissa formelement som är lätt igenkännliga även när de är varierade och som är djupt meningsbärande. Jag finner inte något liknande i Åhréns bilder.

Det är inte ofta att jag nuförtiden möts av en sådan överdådig färgexponering i konstsammanhang, tankarna går till den första utställningen jag såg av Bengt Lindström på den nu nerlagda sameskolan i Hålland (Undersåker). Den knockade mig med sin kraft. Lindström ställde ut tillsammans med Iver Jåks och det fungerade fint med så skilda konstnärstemperament, det överdådiga och stillsamma. Men i Åhréns bilder saknar jag en motsvarande känsla för form. Verken är färgsprakande, men som kompositioner lämnar de mycket att önska.

Jag försöker placera Åhrén inom en konstriktning, naivism och expressionism är närliggande. Men att han är autodidakt präglar hans bildmaterial mer än något annat: ”En glad amatör” tänker jag aningen syrligt.  När jag jämför med en annan självlärd jämtländsk konstnär – Primus Mortimer Petterson, vars bilder jag finner intressanta – blir skillnaden tydlig. Hos Petterson finns en innehållsmässig intension som jag saknar hos Åhrén. Trots färgprakten tycker jag att Åhréns bilder är lite tråkiga och ointressanta; det är för mycket av detsamma. Blir lite ställd av min reaktion, eftersom jag brukar gilla färgstark konst och verkligen inte har något emot autodidakta konstnärer. Men för att verkligen beröra behöver färg och form fungera på ett sätt som bjuder in till en djupare reflektion och det saknar jag hos Åhrén. Det räcker inte med spontanitet och det intuitiva, centrala egenskaper i hans arbeten, det behövs något mer. Kanske hade titlar kunnat tillföra en fördjupande dimension, men det är spekulation från min sida. Jag ställer mig också frågande till varför Åhrén är utställd på Gaaltije, nog finns det andra mer innovativa och spännande samiska konstnärer att tillgå.

Text och foto: Eirin Marie Solheim Pedersen 

Volym 2024-11-14 

Länk till denna artikel 

Eirin Marie Solheim Pedersen är norsk bildkonstnär yrkesverksam och bosatt i Sverige sedan 2007. Hon har en PhD i konstnärlig forskning från Arkitekt- och designhögskolan i Oslo (2004). Tema för hennes avhandling är teckning efter modell sett i ett kontextuellt, diskursivt och paradigmatiskt perspektiv. Hon har också studerat socialantropologi, etnologi, religionsvetenskap och filosofi vid Stockholm Universitet. Arbetar med flera olika genrer: teckning, foto, installationer, ljud och text, vävning och performance. Ordförande för Konstnärscentrum Nord 2011–2019. En av initiativtagarna till BRAK (branschdagarna för konst norra Sverige). Har varit konstkonsult för Region Jämtland Härjedalen och Åre kommun. Har skrivit i Volym sedan 2018.