Förhållanden mellan människa och natur, broderat i svart polyestertråd
2023-09-27 18:32
Linda Lasson på Apotekshuset
Linda Lassons utställning på Apotekshuset känns intim. Här visas tolv verk i mindre format och då lokalen är förhållandevis liten kommer man som besökare nära verken vare sig man vill eller inte. Det visar sig vara en nödvändighet för att inte missa de små men viktiga detaljerna. Med svart sytråd av polyester broderar konstnären sina bilder på en botten av armeringsduk eller papper. Stygnen tecknar konturer och fyller ytor med svärta. Färg och gråtoner är målade, som tunna laveringar men också som mer täckande ytor.
I flertalet av Lassons verk kombineras färginslag med delar av bilden i gråskala. I verket "Naturae" är ena halvan gjord som en svartvit bild, den andra i färg och ger ett intryck av att bilden skuggar sig själv. Det intressanta är att fokus inte hamnar vid halvan i färg. Istället dras blicken till det gråa, där svärtan tycks avslöja det brännande, det som konstnären velat belysa. De djur som broderats in i bilderna är alla gjorda så, med ett undantag.
I verket "Det fanns en glänta i skogen" står en orange monsterkatt som visar sina huggtänder och med kolsvart blick stirrar hotfullt mot betraktaren. Snarlik en nordisk variant av en målning för en Halloweenrysare sticker det här verket ut från de övriga som visas. Att det är en rysare vittnar en av de textrader som finns i bilden om. Nertill, i svart på blodröd botten, står skrivet en lite förändrad version av första stroferna ur en dikt av Johan Ludvig Runeberg. Den börjar med orden "Min anfrätta människotanke förstör naturen ...". Historia kopplas samman med nutid. Runebergs tankar gällande förhållandet mellan människa och natur, tankar han då under början av 1800-talet hade när han strövade runt i de Österbottniska skogarna, liknar den tematik Linda Lasson arbetar med i dag. Där natur, djur och människa i samklang och hotande existenser sätts samman i de broderade verken.
Linda Lasson, "Naturae”. Bilden är något beskuren.
Ett objekt visas i utställningen med titeln "Längs ån", det uttrycker skörhet men också livskraft. På en pinne fastsatt i en bit trä är ett stycke bark fästad. Ett dött träd som får nytt liv av konstnären genom en grönskiftande yta där nya friska grenar broderats in och som placerats på barken. Vackert, men något hårigt har antingen slagit rot eller fastnat i grenverket, hur som helst känns det oroväckande. På det sätt materialet bearbetas när de svarta långa stygnen bildar inbuktningar i underlaget, uppstår en ny dimension i den annars platta ytan, och som i verken "Korp" och "Björn", bildas även en illusion av ytterligare en bild bortanför bakgrunden. Fastspikad på var sin träbit sitter ett stycke vit armeringsduk. Korpen, där änden på den tråd som skapat den hänger ner ut ur bilden, ger intryck av en flykt från något i fjärran. Björnen stående upprätt, också den med sina trådändar hängande ner utanför bilden. Vilsenheten är påtaglig, huvudet vänt in i bilden, mot något längre bort som ser ut att vara en bräcklig byggnad på väg att falla samman. Det enkla i de här verken, att med sparsamma stygn få det lilla att ge en antydan till något större, väcker fascination.
Text och foto: Ann-Kristin Källström
Volym 2023-09-27
Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida.