Två foton från uställningen. Det till höger visar ett svartvitt foto av en kvinna som sitter vid massor av kablar. Det till höger visar en serie svartvita foton på en hylla. Den föreställer ett dike och en pojke.

Fotografiets sanningsbärande egenskap under lupp på SJCD

2023-12-11 16:53

Super Sight - Att se världen genom tekniken

Just nu och fram till april pågår utställningen ”Super Sight – att se världen genom tekniken” på Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi. En grupputställning som undersöker fotografiets tekniska utveckling från Berenice Abbotts vetenskapliga fotografier på 50-talet till idag. 

”Super Sight” är en utställning man kan stanna kvar i länge, både fysiskt i själva utställningsrummet men också tankemässigt då frågeställningarna är komplexa och utmanande. Och jag vill lyfta, att även om utställningen kan kännas informationstung, med mycket texter och fakta, så är den främst estetiskt inbjudande. 

Jag dras in i lokalen genom Berenice Abbots bild av en kvinna som drar kablar till en tidig IBM dator. Att Abbots verk är det första man dras till känns naturligt, hennes makrokamera Super Sight skulle skapa objektiva, sanningsenliga fotografier. Hon hade en idé om att fotografiet skulle bli en brygga mellan vetenskapen och folket och experimenterade med utrustningen på flera sätt för att komma åt visionen. Det blir därmed självklart att det är just hennes tankar och idéer kring fotografiets möjligheter att avbilda verkligheten som har gett titeln till utställningen. Abbots iscensatta vetenskapliga fotografier samspelar i samma rum med Lennart Nilssons ikoniska bilder av fostrets utveckling innan födsel, fotografier som för många av oss är välkända. Även om de genom åren prisats så har de inte varit helt utan kritik. De har återkommande blivit ifrågasatta då de oftast föreställer aborterade foster. Men då Nilssons avsikt var att låta bilderna synliggöra en för oss annars dold värld har väl till slut ändamålet helgat medlen och kritikerna gett sig? Men jag fascineras främst av hans bilder av testosteron. Dessa abstrakta detaljer ur den mänskliga kroppen tillför något oförklarligt – de liknar nästan högupplösta bilderna från rymden tagna via satelliter. Vi kan bara börja förstå vad vi ser. Men vi förstår väl ändå inte? Kan de vetenskapliga fotografierna verkligen förklara något för oss, eller illustrerar de bara allt komplext vi inte kan ta till oss? 

I ett litet rum bakom Nilssons bilder håller det tvärdisciplinära forskningskollektivet Forensic Architecture till. Gruppen använder kamerans teknik att exponera olika brott som bryter mot mänskliga rättigheter. Här fastnar man lätt i ett av videoverken och förundras över rättssystemets luckor. Gruppen försöker hjälpa ekonomiskt svaga att bygga upp ett starkare mål, till dess hjälp finns övervakningskameror, satellitbilder eller liknande bildmaterial. Genom olika tillvägagångssätt samlar de in fakta som blir avgörande för att bygga upp andra tolkningar av en händelse och på så vis förändras vad som är sant och inte. 

Två svart-vita fotografier av Berenice Abbot.

Fotografier av Berenice Abbot. 

Avslutningsvis vill jag lyfta den regionala konstnär som medverkar, Krister Hägglund. Under flera år har Hägglund återvänt till en och samma plats i Västerbotten vilket skapat projektet ”Stordiket”. Från början var Hägglund intresserad av en arkivbild på en ung pojke som står i diket. Flera år efter att han upptäckt bilden letar han reda på pojken – som nu blivit en äldre man. Hägglund tar en ny bild på honom vid diket. Men det slutar inte där, Hägglund fortsätter att fotografera diket år efter år, i olika väder och under olika årstider. Tillslut bestämmer sig Hägglund för att skapa diket och pojken genom AI-algoritm. I rummet presenteras AI-bilderna från platsen som en liten dragspelsbok. Det är en passande form, en form som manar till oändlighet med sin cirkulära egenskap. Det finns ingen början, inget slut. Det finns bara ständigt fler frågor och perspektiv i vilka vi människor måste navigera och ifrågasätta.

Förutom dessa nämnda verk innehåller utställningen bidrag från ett flertal andra konstnärer. Det är mycket att ta in. Ju mer jag läser om de enskilda verken, desto mer komplicerat tycks det bli – men min förståelse för omvärlden blir ändå större. Med den insikten lämnar jag Sune Jonssons Centrum för dokumentärfotografi.


Text och foto: Mia Rogersdotter Gran 

Volym 2023-12-11 

Länk till denna artikel


Mia Rogersdotter Gran, konstnär med MFA i fotografi från HDK-Valand och BFA i konst från Konstfack. Bor och verkar i Umeå. Sitter med i styrelsen för fotoförfattarna i Sverige. 

 


Tillbaka till toppen