Bilden visar en beskuren stillbild av en videoprojektion, skildrande en svärm maneter simmande i en klarblå miljö.

"Gråt inte över spilld mjölk"

2023-05-10 15:26

Birt Berglund, Susanne Fagerlund, Olof Marsja, Malin Lin Nordström, Tora Wallander, Queenning Zhao på Västernorrlands Museum

Klimatet har varierat naturligt i alla tider, men de snabba klimatförändringar som sker nu är människans verk. I utställningen ”Gråt inte över spilld mjölk” berättas det inte om vad som hänt. Här är det nutiden och morgondagen som uppmärksammas. På Västernorrlands museum visas verk av Birt Berglund, Susanne Fagerlund, Olof Marsja, Malin Lin Nordström, Tora Wallander, Queenning Zhao. Sex konstnärer som alla tagit examen från Kungliga konsthögskolan, Konstfack eller HDK-Valand de senaste åren, utvalda av Karolina Aastrup, museets kurator och projektledare för samtidskonst, för den högaktuella inriktningen av deras arbete.

I det dova ljuset avancerar jag mot ett första verk. Det är den storskaliga installationen ”Soft resistance” av Tora Wallander. En videoprojektion som kompletterats för tillfället av de omringande skulpturerna ”Safe”. Videoverkets utgångspunkt är en nyhetsrapport som konstnären läst efter att kärnkraftverk, bland annat Oskarshamn under 2013, tvingats stänga ned på grund av svärmar av öronmaneter som täppt till reaktorernas kylvattenintag. Skulpturerna, gjorda av trä och gips, målade med signalgul färg, imiterar de metalliska skyddsräcken som vanligtvis finns runt bassänger för uttjänt kärnbränsle. Som ett kännetecken för säkerhet. En tillhörande interaktiv infoskärm kompletterar verket. Tora Wallander berättar att hon var närvarande i Japan 2011 när kärnkraftsolyckan inträffade i Fukushima, att det präglat hennes konstnärskap. Ett gediget forskningsarbete som resulterar i berättelser, som balanserar mellan fakta och fiktion, och kretsar kring människans relation till naturen genom tiderna.

Jag lämnar Tora Wallanders symboliska skildring av maneternas maktfulla styrka, som tillsammans gör motstånd mot industrialiseringens konsekvenser i naturen. ”Intelligens kan vara kollektiv, likaså dumhet. Ansvar är något som tas, inte ges. Massa är makt.” menar konstnären.

Olof Marsja arbetar med skulpturala uttryck, där samtida referenser kopplas till historiska traditioner genom hans samiska arv och duodji (samiskt hantverk). Skulpturen ”Tiden”, berör mig speciellt. Verket kom till då en död grönfink föll ner från taket i konstnärens ateljé. Det var 2021, under pandemin, som den tragiska händelsen skedde, antagligen till följd av att den lilla fågeln svultit ihjäl i det ödelagda arbetsrummet. En slump att det kanske var just den fågelarten, vars population i Sverige, gått från att vara livskraftig till rödlistad på ett tiotal år, som konstnären valt att symboliskt hylla här. ”Kroppen fogades samman med en bit av en uttjänt regnjacka, en halsduksring jag fått av eadni (mamma) och en spillbit ek till en slags klocka som står och väger mellan tolv och sex.”
Genom skulpturala hybridformer och gestalter har Olof Marsja skapat en personlig bildvärld, präglad av starka hantverkskunskaper och referenser, som balanserar mellan humor och allvar, och undersöker frågor kring historia, samtiden och identitet.

På väggen och på golvet mittemot presenteras ”About emberness”, en serie av skulpturer utan podier i varierande storlekar och ett videoverk, av konstnären Queenning Zhao. Verket, som utforskar den japanska tekniken ”Shou Sugi Ban” som gör träets yta motståndskraftig genom att bränna den, kom till 2021, under en studieresa till Siljan i Dalarna. Genom tekniken som förbinder det döda med det levande, reflekterar konstnären över skogsbränder, den samexisterande förstörelsen och förnyelsen och dess eviga symbios. Queenning Zhao har använt sig av kvarlämningar från skogen och spillmaterial från olika ställen, en återvinningsprocess som låtit slumpen styra det slutliga resultatet. Ett narrativt arbete som konstnären dokumenterat och som resulterat i de korta klippen som projiceras här i samband med skulpturserien. En iscensättning som sammanfogar fragment av berättelser, historier om platser och objekt, fiktiva och faktiska, med utgångspunkt i skogen som en plats i ständig förändring.

Jag närmar mig nu salens andra mörklagda utrymme. Längst in visas konstnären och musikern Birt Berglunds videoverk ”Thought-Forms”, en samling animerade filmer som projiceras på en vägg vid sidan av verket ”Fragments”, bestående av texter och diabilder, båda baserade på konstnärens instruktioner och skapade i samarbete med artificiell intelligens. Det tvåkanaliga ljudverket ”Downward” som binder samman verken, är skapat för hand av konstnären och utgörs av flera stämmor som spelas i olika steg och takt. Genom sitt arbete utforskar konstnären människans varierande verklighetsuppfattningar och fokuserar här på den så kallade Hollow Earth-teorin, som antyder att jorden är ett skal som innesluter en annan värld, som för oss skulle vara okänd. Valet att använda AI-teknik kan tolkas som en kommentar på hur våra informationsflöden är styrda av icke-objektiva program, då de präglats av mänskliga fördomar. Genom att dra en parallell till programvara som tränas att hitta ett mönster, menar Birt Berglund att den mänskliga hjärnan också vill finna samband i tillvaron och hittar i somliga fall svar, i just konspirationsteorier.

Vid sidan av Birt Berglunds installation, presenteras Susanne Fagerlund projekt ”THE DOPPELGÄNGER SERIES – Nature curved into our bones (Sorgespeglar över det som går förlorat)”. En videoprojektion där hon delvis samarbetat med artificiell intelligens genom att mata en algoritm, med egna fotografier från naturreservat, som sedan skapat bilder av artificiell natur, genom maskininlärningsprocessen. Genom sitt arbete vill konstnären synliggöra den tragiska förlusten av unika biotoper och den dramatiska minskningen av den biologiska mångfalden, som är en av konsekvenserna av den svenska skogsindustrin. ”När nya träd planteras industriellt imiterar de skog”, menar konstnären, och tillägger att ”Inom fiktion och mytologi ses närvaron av en ”Doppelgänger” (dubbelgångare) ofta som ett förebud om framtida olycka.”

En stillbild ur en storskalig videoprojektion i ett mörkt utrymme, som projiceras på en hög vägg, skildrar en höstlig bild av naturen, med blad och slingrande rötter och grenar, i gröna och rödbruna toner, mot en svart bakgrund.

Susanne Fagerlund, ”THE DOPPELGÄNGER SERIES – Nature curved into our bones (Sorgespeglar över det som går förlorat)”, stillbild ur videoprojektion, 03.28 min. samarbete med artificiell intelligens, 2022. ©Susanne Fagerlund / Bildupphovsrätt 2023

Jag står kvar på den svarta mattan som hypnotiserad av Susanne Fagerlunds storskaliga videoverk. Ett poetiskt mönster skapas långsamt, stundtals fortare. En textur bildas. Slingrande rötter, krökta grenar och knotiga träd, färgstarka blommor och grönskande blad, ett drömlikt landskap uppstår. Här kolliderar en förförisk estetik med tragedin som bilderna symboliserar och agerar likt ett naturväsen som lockar i fördärvet.

Lugnet har nu lagt sig över den stora salen. Utställningen invigdes av Kulturutskottets ordförande Amanda Lind. Besökarna börjar bege sig ut. Jag sätter mig, längs den bakre väggen, på den inbjudande svarta kudden och tar tag i hörlurarna. Nu vill jag ägna tid åt Malin Lin Nordströms elva minuter långa ljudverk ”Beach summer”. En berättelse om människans och havets gemensamma historia. Om rekordvarma somrar och värmebölja i Arktis. Om livet som pågar över och under vattenytan. Om konstnärens dröm om maneter. ”Är vi på väg in i maneternas tidsålder?” undrar hon. Ett arbete i form av en fundering kring klimatförändringarna och dess konsekvenser, människans verk. Vilka varelser kommer att överleva och hur vi ska förhålla oss till en värld där hierarkier vi känner till, inte längre är relevanta.

Genom immersiva verk vill Malin Lin Nordström skapa rum för delade erfarenheter och hopp. Här, tillbakadragen på en bekväm sittplats i en auditiv bubbla, blickar man ut över utställningens olika produktioner. Tillsammans uppmärksammar konstverken aktuella problem och uppmanar oss att ta ställning för framtiden.

Den stora utställningshallen är nu nästan tom. Jag går mot utgången och stannar framför QR-koden vid entrén. ”Gråt inte över spilld mjölk” visas även som en digital utställning genom ett samarbete med CUBE. I ett virtuellt rum presenteras ett verk av varje konstnär och erbjuder därmed en möjlighet för alla att uppleva konsten var och när som helst.

"Att få presentera sex nya konstnärskap för publiken i Västernorrland känns som ett otroligt spännande led i länsmuseets satsning på samtidskonst. Utställningens tematik är mer aktuell än någonsin, och vi är mycket glada över möjligheten att få öppna upp samtal om de komplexa frågor som berörs i "Gråt inte över spilld mjölk”.
/Karolina Aastrup, curator.


Text och foto: Kerstin Paillard

Volym 2023-05-10

Länk till denna artikel

Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida


Tillbaka till toppen