Gudrun Westerlund – ett måleri inspirerat av isländsk natur

Härnösands konsthall visar i sommar måleri av Uppsalakonstnären Gudrun Westerlund. Det är ett berättande måleri, fyllt av symboler och mystik. Färgerna är dova, med toner av gulbrunt, blågrått och svart. I en text i utställningen skriver Gudrun Westerlund att hon inspirerats av den märkliga och farliga naturen på Island där hon tre gånger varit som Artist in residence. Det är också där hon hämtat utställningens titel, ”Osäker mark”.

Vid första anblicken kan bilderna uppfattas som abstrakta men titlarna säger något annat. Ta till exempel målningen ”Strandfynd”. Titeln hjälper en att se att här finns en strand, vatten, en strandväxt och ett gult okänt föremål, men bilden skulle lika gärna kunna tolkas på något annat sätt.
Det är över huvud taget mycket med titlarna här, de tycks spela en viktig roll. Konstnären har lagt in betydelser i dem, som för att visa vägen till tolkning. I målningen ”Nedstörtad ängel” tittar en människa, med ett extra huvud ovanpå det ordinarie huvudet, fram i en öppning mellan två mörka block. Ovanför lyser en solgul himmel. ”Nedstörtad ängel” är också titeln på en roman av PO Enquist. Den innehåller fyra berättelser varav en handlar om Pasqual Pinon – en cirkusartist som i början av 1900-talet uppträdde med två huvuden. Det kom sej av att han hade en stor cysta på huvudet. På den satte man en mask så att det såg ut som att han hade två ansikten. I PO Enquists roman är hans andra huvud en levande varelse, en kvinna och de älskar varandra. Verklighetens Pasqual fick så småningom sitt extra huvud bortopererat. 

Gudrun Westerlund, ”Den andra eller badarna”, äggtempera.
©Gudrun Westerlund/Bildupphovsrätt 2023.

Ögat vill gärna relatera till någonting som finns i verkligheten men det finns en överton av någonting mer, någonting utöver den relaterabara verkligheten, i Gunilla Westerlunds måleri. Kanske någonting andligt, överjordiskt, symboliskt. Någon gång blir symboliken övertydlig som i ”Kraftverk”, med en kvinna i förgrunden vars hår står rakt upp. Som i en serieteckning när någon fått en elektrisk stöt så att håret reser sej. 
Poeten Birgitta Lillpers berättar I en text på Gudrun Westerlunds hemsida att hon uppfattar Westerlunds målningar som skildringar inifrån en parallellvärld där ”ett hemlighetsfullt folkslag” är ”fullt sysselsatt med alternativa verksamheter”. Och ja, det ligger någonting i det. I målningen ”Den andra eller badarna” ser vi ett par badare, kanske en man och en kvinna, i ett guldglänsande vatten. Figuren närmast betraktaren, kvinnan, har ett bedjande, ledset uttryck, men den andre, mannen, vänder sej avvisande bort, både från henne och betraktaren. Det skulle kunna vara en helt normal situation, men den bortvända figuren har stora spindelvävsmönstrade utväxter där öronen brukar sitta på vanliga människor. Det är mystiskt. Den ledsna kvinnan ser vanlig ut, men mannen, vad är det för konstig varelse? 

Text och foto: Karin Kämsby

Volym 2023-06-27

Länk till denna artikel

Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.