På väggen hänger en gestaltning, ett nyste av metall och gummi, i blå färg. Ljuset faller uppifrån och skapar en skugga som ger känslan att verket svävar som ett moln.

”Impuls”

2022-09-21 15:34

Gunnel Oldenmark på Härnösands konsthall

En regnig septemberdag, en solig konstnär, ett konstnärskap som en saga. Jag lyssnar på Gunnel Oldenmarks berättelse, som förtrollad. En resa genom tid och rum, minnen och möten, kulturella referenser, bekanta former, symboler och allegorier, som tilltalar, roar, ifrågasätter. Från det minsta till det största, från en idé till en känsla – från hjärtat till en handling. En impuls.

”Varifrån kommer lusten att föreviga ett minne, en händelse eller en stämning?” Gunnel Oldenmark inleder utställningen med att ställa en fråga. Mina tankar följer konstnären till Västafrika, där resan tar oss till dilemmasagorna som slutar med att sagoberättaren ställer en fråga till sina åhörare. För det mesta finns det inte något självklart svar, var och en kan föra fram olika åsikter, dilemmasagan är inte avslutad i sig. Att uppleva Gunnel Oldenmarks konst är som att lyssna på en berättelse. Ett möte med det vardagliga, det realistiska, det allvarliga, det spirituella, det poetiska, det fantasifulla, det lustiga, och en uppmaning till funderingar och diskussion, om allt mellan himmel och jord.

Binda, knyta, fläta, virka, bygga. Barnbarnets bi med blåa galoscher. Ett konstnärskap som inkluderar, broderar ihop generationer, människor och kulturer, dåtid och nutid, tradition och modernitet, värnar för medmänniskor och miljön, och som genom en formell förenkling strävar efter ett allomfattande uttryck. Kvarstår en familjär form, ett band, en färg, en känsla, en atmosfär. Linjer, streck, strukturer leder åskådaren genom utställningen som består av teckningar i tusch, gestaltningar och textilapplikationer.

Ett trassel av gummi och metall, klädd i blått, humoristiskt benämnt ”Blåtrassel”, format som ett nystan, agerar som metafor för födelsen, livet, irrgången. Gestaltningen som hänger fritt, skapar ett spännande ljusspel och känslan att sväva som ett moln, och påminner om verket ”Dimman” av Alena Törnberg, en molnliknande skulptur av handvävda ulltyger, som genom ord och ljud vill förmedla lättnad och vetskapen om att själv kunna föra sig framåt i livet. Från kaos till sammanhang, genom dimman uppmanas man att lita till sin egen förmåga. Gunnel Oldenmarks konst berättar om tillit, om mod. ”Det handlar om att våga […] Modet att skapa ett synligt eller hörbart verk som kan upplevas. […] Den här lusten att meddela något från ens inre till en medmänniska, den förmågan finns hos oss från barnaåren.”

I konsthallens stora sal visar konstnären ett antal grafiska verk. På väggen intill fönstret hänger serien ”Opus”, teckningar utförda med tuschpennans nerviga, känsliga och enkla drag. De expressiva skisserna känns hårda, mjuka, organiska, starka, svärtan samspelar med det orörda papprets sken och skapar ett fängslande uttryck. Gunnel Oldenmark berättar om ljuset och mörkret som symboliskt inramade hennes uppväxt under andra världskriget. De mörka gardinerna som drogs ner, de svarta sorgkläderna, döden, rädslan, oron, som allestädes närvarande, etsningarna i familjebibeln med de tunna linjerna mot den bleka bakgrunden. Konstnärens varma blick fastnar på teckningen ”Svart – och Barnets fantasi”. Gunnel Oldenmark ler till ett kärt minne ”Vi firade skymning, min mormor och jag”. Gunnel Oldenmark ritar vid köksbordet, vid symaskinen sitter hennes mormor, hon skalar potatis, middagssolen lyser upp hennes ansikte och blottar hennes profil, den böjda näsan, hårknuten, de tunna hårslingorna runt pannan. En stund av stillhet och skönhet.

I mitten av salen, på ett lågt podium, står en gestaltning, en korgliknande skulptur i svart metall. De flätade metalltrådarna skapar ett nät, en konstruktion av streck och linjer som bildar en suddig teckning. Genom den spröda strukturen samspelar verket med omgivningen och de svarta tuschteckningarna som hänger i bakgrunden.

Gunnel Oldenmark, ”Bägaren Linjelek”, gestaltning i metall.
©Gunnel Oldenmark/Bildupphovsrätt 2022.

I mitten av salen står gestaltningen ”Bägaren Linjelek”. Den balanserar fritt, på ett lågt podium. Svarta metalltrådar har flätats ihop för att bilda ett objekt, som påminner om en korg eller ett nät. Den paradoxala dysfunktionaliteten av gestaltningen, en konstruktion av streck och linjer som bildar en suddig teckning, i ett organiserat kaos, som leker med omgivningen och skapar en stark och betydelsefull dialog, ett moment i utställningen. Ett grafiskt stilleben i svart och vitt, där lättsamhet och ljus möter mörker, som en påminnelse av livets förgänglighet.

Den begränsade färgskalan kolliderar med Gunnel Oldenmarks kärlek till kulören. Textilapplikationen i lugna blåa nyanser kåserar med verk i kraftfulla orangeröda toner och bladguld. En barndom i blyertsgrått och violett – den eftertraktade giftiga nyansen av anilinpennan – kolorerade trasor och lakan som enda tillgängliga material i hemmet, en berättelse om längtan efter färg.

Ett litet kryp, trollbinder genom sin röda färg konstnären, som vandrat hela dagen på stenskravel i fjällen. Tillbaka i ateljén börjar forskningen och experimenten för att återskapa den prunkande färgen, en varm och balanserad nyans, som hon sedan tonar vita handvävda band med. Genom banden, tar Gunnel Oldenmark oss till Nigeria där det är männen som väver och broderar; de flätas ihop, mörkare toner korsar ljusare, i mitten och i de yttersta kanterna har hon adderat bladguld, ett abstrakt mönster kompletterar strukturen, det skulpturala karminröda verket ”Minnesbild Sarek” pulserar. I andra salen som en pendang, hänger ”Impuls” en mandorlaformad textilapplikation, ett verk och en spirituell upplevelse, som kan tolkas som en symbolisk representation av fortplantning och fertilitet, en livsallegori.

”Och varifrån kommer drivkraften att utforska verkligheten, och önskan att forma något helt nytt?”. Jag hör Gunnel Oldenmark viska i mitt öra att hon kanske skulle kunna svara på frågan genom att låna Margareta Petrés ord: ”Konst är en kärlekshandling”. Genom ett expressivt och känsligt uttryck, vibrerande färger och personliga impulser, anförtror Gunnel Oldenmark oss ett universellt och tidlöst meddelande. Carpe Diem.


Text och foto: Kerstin Paillard

Volym 2022-09-21

Länk till artikel

Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida

 


Tillbaka till toppen