Fotografi av installation med glas och rester från Sandö Glasbruk. Det grönskimrande glaset ligger på en svart textil.

Kerstin Paillard – en utställning med djup svärta

2022-03-25 16:29

Ett visuellt rymdepos på Kramfors konsthall

Kerstin Paillards utställning på Apotekshuset i Sollefteå nyligen, visade verk i blandteknik och objekt med varierande motiv. I den här utställningen på konsthallen i Kramfors har konstnären arbetat med ett enhetligt tema. Egna iakttagelser av månsken i norr och de så ofta dramatiska uttryck som bildas av månens ljusspel bland molnen på en för övrigt nattsvart himmel. Det uppstår en tilltalande upprepning med variation i verken. Färgskalan är också den enhetlig, mättad svärta med en dragning åt mörk djupt blå, gråvitt och i några av verken också en ton i diffust rött. Det är sparsamt vackert, och i den djupa svärtan är det som syns, inte själva månen utan resultat av dess sken. Molnformationer får betraktaren att underförstått se månen även om den inte är synlig i sig. Att kliva in i Kerstin Paillards utställning blir ett fritt fall ut i kosmos för att där tyngdlös beskåda det obegripliga sköna som utspelar sig, ofta över två eller flera verk, en yta räcker inte till. Allt är så mycket större än så. Ett visuellt rymdepos med grund i vetenskapen och ledd av fantasin. ”Moon I – V” är en svit där var och ett av verken är en händelse för sig, men kan också vara ett sammanhållet scenario som sträcker sig över fem separata ytor vilket bildar en långsam rörelse, förstärker dramatiken och dynamiken.

Mörk målning där delar av månens ljus tränger igenom mörka moln och bildar en halo centralt i bilden.

Kerstin Paillard, “Artic Night II”.
©Kerstin Paillard/Bildupphovsrätt 2022.

Om konstnären i de större verken ställer upp fönsterluckorna på vid gavel för att låta oss uppslukas av och se allt det fantastiska klart och tydligt, blir gestaltningen annorlunda i de lite mindre verken. I till exempel ”Norrland I – XI”, placerade efter varandra på den ena väggen i lokalen och alla med samma storlek, blir förändringar av form och färgton i bilderna mer subtila. Här känns det intimt, som att besökaren får ett privat fönster öppnat mot händelserna där ute i det svarta för ett lite avskilt och meditativt betraktande.

Och vad vore universum utan svarta hål. Verket ”Wishing well” kan vara ett sådant. Placerat på golvet, på en svart cirkel, har större material av sten och glas samlats runt kanterna. De mindre delarna, som liknar gröna iskristaller, är redan på väg in mot mitten där de obönhörligt kommer uppslukas och omvandlas till mörk materia. Det är frusna ögonblick jag stirrar intensivt på, hisnande att tänka att allt det vackra ska försvinna in i det okända svarta. Skulle det vara möjligt att se verket från hög höjd liknar det troligtvis månens skrovliga skimrande yta.

Kerstin Paillard har arbetat utifrån begreppet ”In-between space”, mellan rymden, mellanrummet som ”betonar och skapar spänning mellan motsatta element”. Där just det utrymmet blir det intressanta. En plats som inte kan tillskrivas någon, och därmed blir en tilldragande plats. En yta utan direkt planerad förutbestämd funktion. Kanske görs rummen med syftet att komma åt just detta ickerum, mellanrummet, fritt för oförutsedda tankar, möten, idéer och så vidare. Frågan är vad som är det intressanta egentligen, och skulle ett mellanrum kunna uppstå utan de motsatta element de sägs förstärka.


Text och foto: Ann-Kristin Källström

Volym 2022-03-25

Länk till artikel

Ann-Kristin Källström, född 1958 i Stockholm, yrkesverksam bildkonstnär nu bosatt utanför Kramfors. Efter konstutbildning och fortlöpande utbildning i grafiska tekniker läst fotografi/bildjournalistik. Skrivit för GrafikNytt, e-Provins och medverkar i Volym sedan 2009. Arbetar för tillfället med att ställa i ordning en ny arbetsplats/grafikverkstad i Härnösand och arbetar vidare med projektet ”Norra Sveriges inland och fjälltrakter” med stöd från Konstnärsnämnden. Se vidare på Ann-Kristin Källströms webbsida.


Tillbaka till toppen