Fredrik Helander, OP:s återskapade ateljémiljö från Stockholm. I rummet ses arbetsmiljön med arkitektbord, fältstaffli, konstnärsmaterial och pågående skisser. På väggarna finns konstverk som OP bytt till sig bland sina vänner. ©Fredrik Helander/Bildupphovsrätt 2018.

Konstnär okänd

2018-12-14 14:31

Fredrik Helander på Härnösands konsthall

Var ligger egentligen sanningen och kan någon sanning överhuvudtaget tillskrivas? Fredrik Helander visar i utställningen och installationen Konstnär okänd att ingenting är definitivt. I rummet utanför utställningssalarna står en inledande text som sätter ton och utgångsläge:

”På en auktion hittade jag ett abstrakt konstverk från ca 1920 som jag köpte för en billig penning. Konstverket var gjort av en begåvad, men okänd, konstnär – därav det låga priset. På konstverket fanns det dock en signatur – OP.”

Vem var OP? Utifrån denna frågeställning inleder Fredrik Helander ett forskningsprojekt där han lär känna ett okänt konstnärskap. Genom att grundligt sätta sig in i tidens tankar och samhällsklimat skapar han ett nytt liv åt OP, med familj, vänkrets, utbildning, karriär och försvinnande.

Inne i de två utställningsrummen varvas konstverk med OP:s levnadsbeskrivning. Här framgår att OP var ett barn av sin tid och levde ett intensivt, socialt och internationellt liv. Det hela börjar vid August Pålssons målarskola i Malmö. Därefter verkar OP i Köpenhamn, Weimar, Berlin, Paris, Stockholm och avslutningsvis Moskva. Det sista livstecknet är ett brev till vännen Franciska Clausen. Brevet är postat i Moskva 1937, i en tid av politisk oro.

De 40-tal verk som visas är utförda i enlighet med perioden 1913–1937. Fredrik Helander har inte enbart återskapat ett liv, utan även den konst detta liv verkställde. I dessa målningar och skulpturer syns influenser av kubism, suprematism, konstruktivism, dadaism och i viss mån realism. Jag får aldrig känslan av att Fredrik Helander är ute efter att skapa OP:s autentiska verk. Snarare har han satt sig in i tidens olika strömningar och sedan tillämpat dess estetiska principer. I ena rummet visas även OP:s återskapade ateljémiljö från Stockholm. En enrummare i Klarakvarteren som fungerade som både ateljé och bostad.

I Konstnär okänd undersöker Fredrik Helander handgripligen vår historia. Därefter gräver han djupare och väver samman fragmenten. I slutändan visar han oss ett sammanhang som är tydligare än verkligheten någonsin kan vara, just så som museer ofta arbetar. Där pusslas fragmenterad kunskap samman och texter får agera lim som sammanför och skapar ordning.

Fredrik Helander, Villa IX (1936) trä och oljefärg. A2 (1937) collage. ©Fredrik Helander/Bildupphovsrätt 2018.
Fredrik Helander, Villa IX (1936) trä och oljefärg. A2 (1937) collage.
©Fredrik Helander/Bildupphovsrätt 2018.


När jag går runt i utställningen relaterar jag starkt till en annan konstnär som använt sig av en stil som medvetet imiterar en svunnen tid. Sten Eklund (1942–2009). Båda använder sig även av fiktionen och av historien. ”En sommardag 1849 upptäcker botanikern J.M.G. Paléen det mystiska Kullahuset – en plats som vederlägger världen.” Så inleder Torsten Ekbom sin text om Sten Eklunds grafiska serie Kullahuset hemlighet . I den utförliga kartläggningen av området får vi följa botanikern Paléen som i en ödslig skogstrakt stöter på det folktomma samhälle han kom att kalla Kullahusområdet. Både Sten Eklund och Fredrik Helander vet att det finns något väldigt stimulerande i det okända.

Inför arbetet med Kullahuset köpte Sten Eklund hundratals vetenskapliga avhandlingar för att sätta sig in i det bildningsideal som florerade då Paléen påstods ha varit verksam. Och att Fredrik Helander funnit den historiska kartläggningen kring OP lustfylld, känns givet. Detaljrikedomen och skärpan är slående då du som besökare vandrar runt i utställningen.

Fredrik Helander arbetar fram utrymmen där du kan stanna upp i tillstånd av drömmar och längtan. För det är tydligt att han aldrig kommer att äga några svar. Det är detta som är styrkan i hela utställningen, att längtan förblir starkast. Ibland finns förvånansvärt mycket att förlora genom att finna något. Ta som exempel väggmålningar som lyckats bevaras i tusentals år, men då de upptäcks och utsätts för luft och ljus faller de genast sönder. Frånvarons dynamik: det är först när vi har något, som vi även kan förlora det. Rebecca Solnit beskriver att vissa saker har vi bara så länge som de är förlorade, andra saker är inte försvunna så länge som de befinner sig på avstånd. I den andan blir försvinnandet en del av tillblivelsen. Detta ser vi ett intressant och genomarbetat exempel på i Fredrik Helanders installation Konstnär okänd.

Text och foto: Ida Rödén

Volym 2018-12-14

Länk till artikel

 


Tillbaka till toppen