Linnéa Therese Dimitriou – att vara utom sig
2023-10-04 17:38
Vad gränsar mellan kreativitet och galenskap?
Att vara utom sig är ett känsloladdat tillstånd i den yttersta formen av glädje, sorg och ilska. Kan man rent av vara utom sig av kreativitet? I galleri Alva ryms ett positivt sammelsurium av material, tillstånd och händelser, ett experimenterande av kreativitetens gränslöshet. Linnéa Therese Dimitriou har intagit galleriets yta med full kraft. Här tänjer konstnären på materialens grundestetik och potential, nästan leker med illusioner och uttryck. I Dimitrious utställningstext beskrivs en konstnärlig dialog med den framlidna konstnären Aloïs Corbaz (1886–1964) som levde större delen av sitt liv institutionerad för schizofreni. Hon tecknade för att underlätta tillvaron, ofta med teatrala konnotationer. I Corbaz fall ansågs hennes kreativitet lindra hennes psykiatriska tillstånd eftersom ett utlopp för de allra djupaste tankarna ägde rum. Jaget kommunicerar med ett omgivningarnas utanför.
Två små klackstövletter i strumpbyxtyg sticker uppåt, ut ur en pannå målad med svarta vågrörelser. En naivistisk form träder fram i Dimitrous ofta realistiska bildvärld. Verket är titulerat ”Man kan väl inte bara ge upp?” och jag ser framför mig hur denna lilla person med klackar fallit igenom vågorna och kastat in handduken. Har hen gett upp? Nåddes en gräns och finns det något bra med kapitulationen? ”Other dimensions (White flag for Michael)” är en målning av knutet lakan på mörk bakgrund, inlindad i det fysiska lakanet – ett metaperspektiv där det avbildade ligger bakom det faktiska, tillsammans. En svart oval med diffusa reflektioner av rummet ses på den bortersta väggen. Överst prydd med rosett av spetsband. Verket består av återvunnen satellitdisk och bär den humorladdade titeln ”Maybe it´s my vivid imagination but I think you're dead inside”. Den svarta ytan kan representera ett tomt inre, svagt reflekterar den betraktaren och orden tycks kastade på mig själv, stående framför objektet och samtidigt inne i dess tomma bild.
Linnéa Therese Dimitriou, ”Sending my love” (2023).
©Linnéa Therese Dimitriou / Bildupphovsrätt 2023.
I utställningen finns flera träskivor i mindre rektangulära mått. Träets ådring tycks ta oväntade vägar runt förstärkta kvistmärken. Böljande likt vatten, eller likt tygets material, ses ådringen ta vind och illusoriska trämönster framträder. En av träskivorna minner om en fågel bestående av vingar som får representera alla kroppsdelar. ”Seraphime”, som verket heter, refererar till en änglakaraktär som återfinns i judendom, islam och kristendom. Det är änglarnas högsta form som tagit plats i träets givna struktur. Ur en annan träskiva skjuter en svan, formad av broderad duk ut. Svanen förlängs med det avslutande broderiet målad på träet. I utställningens inre del finns verket ”Grotta” – en spegel som förvrider sitt mötande motiv. Runt spegeln finns en upphöjd mörkblå form som förstärker upplevelsen av att se in i en annan värld, en omvärld med andra perspektiv. Kanske är det perspektivet från en hjärna med funktioner avvikande från normen? Verken bär titlar som bygger betraktarens egna förmåga till fantasi. I titlarna ryms bland annat musikreferenser och frågeställningar om tillvarons utmaningar. Jag läser titeln ”Break on through to the other side” och Jim Morrisons röst sjunger ut för mitt inre.
”Utom sig” är en overload av oväntade och positivt obegripliga verk som kommit ur modet att gå mot galenskapens rand för att finna nästa steg – eller en ny ådra som sporrar kreativitet. Med underfundig humor, punk och självsäkerhet, skönjs skaparlust.
Text och foto: Diana Berntsdotter Vallgren
Volym 2023-10-04
Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt master i konstvetenskap, Uppsala universitet 2021.