En målning med tunn brun ram. Målningen har vit botten/bakgrund, en yta som fyra stycken former ligger på. Alla har starka färger. Tre stycken av dem är röda och är nertill, lite åt höger på målningen, de ligger uppradade bredvid varandra. Snett ovan till vänster om dessa ligger en rund gul form. De kastar en alla kort blå skugga ner åt höger.

Madelaine Sillfors på Galleri Alva

2022-12-06 17:06

I minnet av en stad

Berggrundens muller, som Kiruna (ej ostört) vilar på, ligger som en ljudmatta i utställningsrummet på Galleri Alva. Minnet av nätternas sprängningar under marken sitter i konstnären Madelaine Sillfors. Hon känner skalven som en rasande kvinna, Moder jord som motsäger sig den kontroll hon utsätts för. Jag känner mullret som ett jämmer, ett sorgerop av plåga när jag sitter – länge – på bänken i utställningen ”Ostilla natt”.

Jag tar mig in i videorummet där en kvinna redan slagit sig ner. I tystnad ser vi ”Skakar marken” gång på gång i sin loop. Ibland suckar hon, mumlar nåt. Hon frågar till slut om jag varit i Kiruna. Jag svarar ja. Hon tycker det är sorgligt även om hon inte har någon relation till staden. Jag minns Kiruna som en plats med vackert vemod. En sorg som med sitt säregna novemberljus bebor mig med en känsla av urtida mänsklig sorg. En sorg som bebor oss alla och som ändå är skön för att den tillhör människan. Sorgen bidrar till den kärlek en kan känna till en plats.
Videon öppnar en glugg till vad som händer i staden och hur det påverkar människorna som bor där. Hus rullas långsamt iväg längs den avstängda gatan. Andra hus har rivits, så som Kiruna gamla stadshus, ritat av Arthur von Schmalensee och som stod klart 1962. Stadsbor fick hämta en tegelsten från rivningen om de ville.
”Skakar marken” är en informativ, poetisk och personlig berättelse om platsen och den pågående massiva förändring den står under. Om en stad som i årtionden levt med ödet att förflyttas för att undvika att slukas av marken.

Del av en installation. Till vänster syns en del av ett husskelett i grått och senapsgult som vilar på en ljus sidenkudde. På väggen bakom till höger hänger en akvarellmålning på ett glansigt tyg från golv till tak. Målningen föreställer byggnader i olika färger.

Madelaine Sillfors, utställningsvy som visar delar av installationen ”Glömmer” (2014) trä, textil. På väggen hänger verket ”Bleknar” (2022) akvarell på textil. ©Madelaine Sillfors/Bildupphovsrätt 2022.

I en installation bestående av fyra delar ses ett husskelett vila på en sidenkudde, placerad ovanpå det mullrande ljud som bär samma titel som utställningen, ”Ostilla natt”. ”Glömmer” berättar om de nätter sprängningarna stör sömn och trygghet i ett eget hem. Kan en glömma det?
På väggen bakom hänger en akvarellmålning på ett glansigt tyg från golv till tak. Målningen ”Bleknar” visar en stad som sakta tynar bort under det särskilda sken som omger Kiruna. Installationen innehåller också en skulptur föreställande en vulvalik form med fingrar som från sidorna omsluter den likt tentakler. ”Chthonian Scroll” refererar till ett uråldrigt mytologiskt väsen, en demon, som bebor underjorden. En maskliknande kropp med tentakler som utropar sin existens under marken.

Ett flertal mindre målningar hänger stiligt komponerat längs väggarna. Målningen ”Bida en snigel” visar en grön snigel som i ett gulgrönt landskap bidar sin tid, likt den för oss långsamma geologiska tiden. Under en kort tid (för ett berg) bryts det ner. För malmen.
Sillfors gestaltar minne och faktum med måleri, installation, skulptur, video och ljud. Hon utgår från den egna upplevelsen, det enskilda perspektivet, samtidigt sprunget ur ett samhällsperspektiv där exploatering och ekonomi styr och kontroll råder.
Målningarna är semiabstrakta, lätt naivistiska och ett flertal av dem färgstarka. ”Måndag” för tankarna till stenen och Kirunas sol som vadar i tomheten. Det är en fysisk upplevelse att betrakta. Jag kan nästan föreställa mig hur stenens röda yta känns och hur den erhåller tyngdlös volym på målningens ljusa bas. Solens låga gång över himlen under de perioder den inte står högt eller inte syns alls. Solen återkommer i flera av målningarna, ofta i samma låga position.

Det finns en kvinnlig urkraft som genomsyrar Sillfors bildvärld. Den är vild men samtidigt rofylld. Ibland upplevs en kontrollerad kvinnlighet, som i ”Graal”, en blå tygskulptur åtsnörd av ett brett bälte och toppad med rosa ägg. Samtidigt som det är allvar i utställningens tema så inger en överblick något lekfullt. En hittad träbit som pekar ut från väggen. Träbiten har lager. Platåer som påminner om dagbrott. Kanske är det just vad titeln ”Liknande” anspelar på.


Text och foto: Diana Berntsdotter Vallgren

Volym 2022-12-06

Länk till artikel

Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt master i konstvetenskap, Uppsala universitet 2021.


Tillbaka till toppen