”Nivåer”

På Kramfors konsthall, avslutar Kramfors Konstföreningen året 2021 med en omfattande separatutställning av Ann Larsson-Dahlins storslagna akvareller. En djupdykning i ett rikt och intensivt konstnärskap, med naturen och ljuset i fokus, som erbjuder en stark visuell upplevelse men också uppmuntrar åskådaren till vissa funderingar och reflektioner.

Ann Larsson Dahlin är en bildkonstnär, som är utbildad på Konstfack i Stockholm och som har specialiserat sig inom akvarellmåleriet på Gerlesborgsskolan, hos bland annat Lars Holm. Hennes känsliga, grafiska och stämningsfulla målningar skapar en dragkraft som tilltalar direkt. Utställningen består av trettioen akvareller, alla inramade på samma sätt, under glas, med vita ramar, och är samlade i storleksordning.

Akvarell hör till de svårare målningsteknikerna. Man måste ha en noggrann plan, en genomtänkt inre bild, det är svårt att ändra på något som redan är målat. Ann Larsson-Dahlin beskriver sitt arbete: ”Breda penslar och mycket vatten som sätter pigmenten i rörelse! Pigment och vatten får samverka, skapa gråtoner av alla de slag – etsande, rinnande och dansande nerför bergssluttningar likt strömmar av lava och grus.”

En av Ann Larsson-Dahlins egenskaper är hennes förmåga att måla storskaligt. Få akvarellister vågar sig på stora svårstyrda pappersark. I essän ”Bergtagen eller betagen!” (Om platsens betydelse för ett konstnärskap) som hon skrivit för Volym i april 2021, berättar hon: ”Jag har här svårt att arbeta i mindre pappersformat, det är som att det storslagna landskapet inte vill rymmas på små akvarellpapper! Väljer då det största format som jag just nu är bekväm att arbeta på – 66 x 102 centimeter, ett lite mer avlångt papper i vad man kallar ”landskapsformat” (lite mer långsträckt än det vanliga ”full size” som är 56 x 76). Dessutom köpte jag dessa stora papper på en liten konstnärsbutik i Reykjavik redan 2017, och de blev ”som menade” för detta arbete!”

Utställningen består av två serier: den norrländska naturen, skogen, mossan vid hemmet, som går i gröna toner; och Islands landskap med klippor och berg, dimma och vatten, kust och fjäll, isberg och glaciärer, i olika blå och svarta toner.

Inte mindre än 26 målningar berättar om Island och Ann Larsson-Dahlins upplevelser under hennes olika vistelser på den karga och mystiska ön: 
”Jag kan verkligen säga att jag under tre vistelser på Island blivit bergtagen eller betagen av öns magiska landskap, och har arbetat med det under några år vilket resulterat i ett stort antal målningar. Jag har försökt att i mina akvareller fånga magin, dramatiken, skrovligheten, mönstren och färgspelen, min hänfördhet och min eufori inför det storslagna men också min sorg över de smältande glaciärerna.”

Det återkommande motivet, glaciären.

Genom den metodiska upprepningen i form och färg, förstår man att ett komplext berättande döljer sig bakom det monokroma lugnet. De fantastiska ljusskildringarna mellan himlar och vattenytor och den tekniskt avancerade användningen av olika typer av svarta färger och nyanser samt en mycket rik palett av blå toner skapar en speciell stämning, som balanserar mellan beundran och tragedi. 
Som ett meddelande som monotont och jämt repeteras, ser man Ann Larsson-Dahlins skulpturala glaciärer (smälta) och man förstår dramat som pågar och som vill uppmärksammas av konstnären. Klimatfrågan med de aktuella klimatförändringar som påverkar vår värld och som man inte kan blunda för. 

Ann Larsson-Dahlin, ”Glaciärsjö”, akvarell på papper.
©Ann Larsson-Dahlin/Bildupphovsrätt 2021. Foto: Ann Larsson-Dahlin. 

För att man repeterar något, förlorar det sitt värde? Blir det mindre viktigt, mindre intressant för att det repeteras? Många konstnärer arbetar idag i sammanhängande serier med återkommande motiv eller tema, ibland kan det liknas med ackumulation, i detta fall ska man nog se repetitionen som ett behov att fördjupa sig i ett tema, att klargöra ett budskap. Ann Larsson-Dahlins arbete kring Islands landskap och upprepningen av glaciären som motiv, framgår som viktigt både som bildarbete och som symbol (klimatindikator) och som utforskning av en fråga, som vill synliggöras av konstnären. Repetition ger klarhet till framförandet. Enligt Gilles Deleuze, den franske filosofen, som använder begreppen repetition och skillnad för att beskriva hur ting och fenomen i vår tillvaro tar sin form, är varje objekt, företeelse och subjekt ett pågående tillblivande. Det förvärvar en faktisk identitet genom att repetera sig självt.

Då ett repeterande aldrig blir en exakt upprepning, då repetition egentligen inte existerar utan skillnader, kan man undra om konsten inte permanent söker denna paradoxala repetition.

I den andra serien, berättar Ann Larsson-Dahlin om den norrländska skogen, om hennes vandringar i Skuleskogens nationalpark, om intensivt gröna mossor som täcker över fallna träd, om den vackra ån som gränsar hennes ägor och där bävrar ofta bygger boningar. Hon säger att man sällan ser dem, enbart deras avverkningsplatser och hålrum vittnar om att de finns i närheten. Och det är detta hålrum, denna avverkning, bröten, som hon har avbildat. Som ett spår av en närvaro, ett tomrum, en metafor för kretsloppet, det efemära och förgängliga i våra liv.

I dessa tavlor är paletten begränsad till jordnära och starka, intensivt gröna toner. Som en motpol till de kalla och grafiska glaciärerna, känns de norrländska skogsskildringarna, med sina runda och mjuka strukturer, trygga och välkomnande som ett ombonat hem. 
För den Härnösandsfödda konstnären, som bor på landet, omgiven av skog, äng och vatten, är den omgivande naturen inspirerande på många sätt. Den ger synintryck som blir bilder, den vittnar om livets gång och kretslopp och lyfter fram existentiella frågor, tankar och funderingar. Att leva nära naturen och värna om den, är en viktig del av Ann Larsson-Dahlins liv.

Samtidskonst tar ofta på sig rollen av att tänja på gränser och ifrågasätta det som vi tar för givet. Konstnärerna lyfter fram, undersöker, blottlägger, uppmärksammar frågor i samhället, deras iakttagelseförmåga och frihetsuttryck är idag väsentliga. 
Ann Larsson-Dahlin erbjuder en konstutställning med en position på flera nivåer: en tekniskt mästerlig nivå med storskaliga akvareller, en klimatengagerad nivå med världens kritiska tillstånd i fokus och en existentiell nivå där man kan beröra de stora frågorna om livet, döden och vad det innebär att vara människa.

Text: Kerstin Paillard.

Foto: Ann Larsson-Dahlin, Kerstin Paillard.

Volym 2021-12-13

Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida.