Rapport från nionde upplagan av Blånagla ARTfest
2023-08-08 16:39
Husum
Från Husumfabrikens plats, arbete och omgivande skogsnäring är den sprungen – Blånagla ARTfest. Hårt arbete som gjorde kroppsligt avtryck och närde stolthet och identitet. Sedan starten 2014 har platsens betydelse och arbetarnas minnen legat som en inspirationsmatta för festivalens inbjudna konstnärer. Via performance, installationer, dans, musik och samtal presenteras ett generöst program under två dagar i augusti. I Orrvikens danspalats, i kaffestugan och utomhus visas fasta installationer och live-framträden.
Efter ett kort öppningstal av upphovsmakaren Helena Byström och konstnärspresentationer utspelas dagens första programpunkt i danspalatset. Fragment av psalmer komponerade av Henrik Olsson på piano, framförda tillsammans med Lisa Ullén på orgel och Johan Arrias vid saxofonen. Instrumenten är samlade kring en snurrande platta av noter som vrids av de tre musikerna med jämna mellanrum. På snurran ligger not för not i ett rutnät, omöjligt för en oinitierad att utläsa. Olsson beskriver styckena som en mix av en homage till den kyrkliga traditionen och den egna musikaliska rotlösheten. Psalmernas material är omkastade vilket resulterar i både något bekant och en helt ny musikalisk upplevelse. Styckena tituleras ”Flyktighetens psykologi” vilket känns passande för den nya erfarenheten. Något talar till barndomen, kanske är det tempot, kanske är det instrumentens bekanta röster. Kanske är det psalmen som i sin ofullständighet ändå känns igen från Filadelfiakyrkans söndagsskola som jag som barn bodde mittemot i en liten småländsk by. Vridandet på notkorset bildar behagliga pauser i akten. Solen värmer nacken genom den öppna luckan i väggen, ljud från fotens pumpande på orgelns pedaler. Hackande från yxan mot träet som förbereds vid täljplatsen utanför. Musikernas samspelta framförande upplevs både välplanerat och försiktigt trevande.
Dokumentation från framförande med Henrik Olsson, Lisa Ullén och Johan Arrias, visar notbladen som efter första delen lades ner på golvet bredvid.
Jenny Vinterqvist gör ett första liveframträdande, ljud-performance med titeln ”62°58´32.9N 18°16´17.6E – Betydelsen av en plats”. Koordinaterna leder till den skog där hon runt 10 år har vandrat och tagit upp ljudet från de döende trädstammarna, fåglarnas sång och sedan skogsmaskinernas framfart. Kort senare blev den bekanta skogen ett kalhygge. Vid ett bord försett med dator och högtalare styr hon de ljud som hämtats från markerna. Framför bordet ligger skärvor av den skog som en gång stod, barken likt hud tillsammans med rödgula tejp-band. Vinterqvist delar ut skogsdelar till några av besökarna att hålla i under verkets gång. Lukten av träet blir påtaglig. Doft av brasa från grillplatsen utanför kommer in genom de nätklädda luckorna på danslogen. Träd hörs knaka och knäckas, Googles bekanta röst talar ut koordinaterna, fågelkvitter, maskiner. Skogen plågas, gnisslar, fåglar fortsätter kvittra. Ironiskt nog sitter vi i en träkonstruktion där varje planka varit utsatt för maskinernas brutalitet. Ljudupptagningarna från skogen blir till ett suggestivt musikaliskt stycke och danslogen för mina tankar till en sorgedans i skogens namn.
Uppvuxen i Husum är konstnären Ylva Westerlund som visar tre installationer i skogslinjen runt danslogen och vid stranden. Verket ”Läckande enhet” står som en läckande saftmaja vid strandkanten. Plats- och situationsbundet talar den om både barndomens minnen och de föroreningar som Östersjön är utsatt för, men också om en global företeelse. I skogen bakom kaffestugan anas kläder i grenarna. Väl nära ses tre T-shirts, lite ”hadda” och smutsiga, en med det för trakten bekanta uttrycket ”Hä lukta pengar” (eller pänninga som jag hör det uttalas i Örnsköldsvik). Något som sägs om fabrikens stickande doft för att rättfärdiga den, acceptera lukten. En annan T-shirt bär fabrikens siluett tillsammans med texten ”A Dream like Mine”. Westerlund undersöker relationen mellan industrialismen, identitet och hemmet med vilket hon sammanfattar installationens delar till titeln ”Sea Poison Plant”.
Ylva Westerlund, ”Sea Poison Plant”, 2023, installation.
©Ylva Westerlund / Bildupphovsrätt 2023.
En annan installation i blåbärsriset är Robert Nybergs uppförstorade satiriska teckningar där den inledande föreställer två barn på promenad genom ett bostadsområde. Den ena säger ”Min mamma är jättestark”, vilket besvaras med ”Är hon städare?”. Nyberg bjuder också på ett underhållande och informativt samtal om hur hans tecknande går till, hur ord och bild med gemensam kraft bildar de humoristiska och magklumpgivande rutorna. Utomhus ses också Mats Adelmans träsnidade och naturtrogna fåglar, Helena Byströms undersökande av doftminnet i form av en doftgran placerad under glaskupa på hög stubbe, en ljudslinga med bland annat uppläsning ur Sven Teglunds bok ”Ensamheten värst”. Även Nina Svenssons arbete handlar om höga stubbar. Med maskinförares signering av ett avverkat område kan en stenbumling ses placerad på en högstubbe, dock en alltmer sällan sedd företeelse. Svensson illustrerar fenomenet med en hängande stenbumling från en träkonstruktion, bara någon centimeter från den mossklädda marken. Från mossan under stenen väller vattenånga upp som en vink till mytologins skogsrå och älvornas danser över myr och äng.
På grund av det matiga schemat och den händelserika dagen hinner all konst inte upplevas som önskvärt. Dessvärre utgick (från mitt schema) Sonia Hedstrands en timme långa video som beskriver hennes senaste under cover-performance som utgår ifrån emotionellt arbete i Japan. Hedstrand beskriver hur arbetet med att bli uthyrd som familjemedlem, vän, eller en flirt på krogen, är som en direkt försäljning av själen, liknande det varumärkesbyggande som sker för exempelvis en konstnär. Ett samtal äger rum kring hennes nysläppta bok ”Life in 2.5 Dimensions”. Avslutningsvis avnjuts Anna Källblads koreograferade dans-performance som framförs av dansarna Minna och Hampus Bergenheim och som baserats på rörelsemönster utfört i arbetet på Husumfabriken. Blåklädda rör de sig metodiskt i danslogens solbelysta damm och jag fantiserar kring hur en arbetares dag kan ha sett ut då det begav sig.
Medverkande konstnärer och medskapare:
Moa Ott Brännström, Ylva Westerlund, Mats Adelman, Robert Nyberg, Nina Svensson, Sonia Hedstrand, Jenny Vinterqvist, Helena Byström, Lisa Ullén, Sven Teglund, Henrik Olsson, Johan Arrias, Anna Källblad, Minna Bergenheim, Hampus Bergenheim.
Text och foto: Diana Berntsdotter Vallgren
Volym 2023-08-08
Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt master i konstvetenskap, Uppsala universitet 2021.