"START" – utställning på Exercishallen

I Exercishallen i Östersund kan man just nu se den stora konstutställningen START. Ett fyrtiotal konstnärer från Härke ateljéförening och Östersunds kollektiva grafikverkstad ställer ut och lokalen stoltserar med över 200 konstverk i olika tekniker och medier. Verken, och utställningen som helhet, håller hög konstnärlig kvalitet och det finns garanterat något där för alla. Om man skulle ge sig på att utläsa något övergripande tema för utställningen så skulle jag vilja peka på det politiska. Vare sig det handlar om krig, klimatet eller kvinnor så finns det politiska perspektivet närvarande i flertalet utav verken. Detta är naturligtvis inte särskilt konstigt med tanke på vad som sker i världen just nu, konst skapas alltid i en kontext. Kriget fortsätter i Ukraina, klimatet är på väg åt helvete, kvinnors kroppar har återigen blivit föremål för politik, inte minst genom att rätten till abort har börjat ifrågasättas runt om i världen. Dessa teman är deprimerande aktuella och flera av verken tar sig an dessa ämnen. Det finns dock alltid en risk att verket i fråga blir övertydligt när man ska gestalta det politiska. Det är lätt hänt att man som konstnär "säger åt" betraktaren vad hen ska tycka. Det är en stor skillnad på att göra politisk konst och att politisera konsten. Fyra konstnärer som lyckas väldigt bra med att göra politisk konst är Anna Fors, Ylva Hagerlind, Kristina Wrang och Niklas Tinnsten.

Ylva Hagerlinds serie collografier "Där människor drar fram" visar bilder av djur, vissa av verken är söderbrända och sönderrivna. Särskilt gillar jag bilden av hästen. Verket för tankarna till grottmålningarna i Lascaux. Att den är sönderriven tillför ett extra djup. Genom att Hagerlind angriper och river sönder konstverket, det heligast i detta konstens tempel, tydliggörs också hur vi behandlar världen och dess varelser. Kanske är det faktiskt på sin plats att vi gör saker heliga igen, att vi återbesjälar naturen. Titeln på serien talar sitt tydliga språk och informerar om hur bilderna ska tolkas, utan denna titel hade det inte varit lika uppenbart. På ett sätt är det nästan som att titeln på serien gör verken en björntjänst, betraktaren blir något låst vid tolkningen.

Liknande kritiska tankar kring människans framfart finner vi hos Niklas Tinnsten och hans verk "En långsam flytt" och "Norrlandsrikedomar". Med tusch, bläck och bladmetall skapar Tinnsten vackra, melankoliska bilder av berg och skog som slits isär samtidigt som husen ovanpå flyter iväg. Kontrasten mellan det svarta, det vita och bladguldet är väldigt effektfullt. De speglar ett surrealistiskt drömtillstånd. Man skulle kunna beskriva dem som mardrömslika om de inte vore så förbaskat snygga.

Kriget gör sig påmint i Kristina Wrangs "Vad är då en människa". Verket består av en teckning tillsammans med en installation av kläder. Teckningen är stor och ganska "enkel" i sin gestaltning, stora ansikten i svarta och grå nyanser. Nedanför ligger det kläder i en hög samt ett par barnskor. Denna "enkelhet" bidrar till att verket blir väldigt kraftfullt. Även om det inte finns några uppenbara likheter, kan jag inte låta bli att erinra mig om Picassos "Guernica" när jag ser Wrangs verk.

Anna Fors, "På armlängds avstånd". ©Anna Fors/Bildupphovsrätt 2023.

Om jag måste välja ett, av många, favoritverk på utställningen så skulle det vara "På armlängds avstånd" av Anna Fors. Den skulpturala installationen består av tre glasflaskor med någon vätska i. I flaskorna har Fors stoppat ned ett stycke spetstyg. Jag är inte säker men jag vill gärna tro att det är vita spetstrosor eftersom det skulle ge verket mer slagkraft. Konnotationerna till en molotov cocktail är uppenbara i. Det är ett underbart uppkäftig verk, på gränsen till militant. En blinkning till politiserandet av konsten och den kvinnliga kroppen där frihet inte längre kan ses som något självklart.

START kan ses i Exercishallen i Östersund till den 14 maj.

Text och foto: Freddie Ross

Volym 2023-05-05

Länk till denna artikel