Tolv bilder i tre rader, fyra per rad, föreställande moln sedda uppifrån. De är i olika färgnyanser och har även mönster tryckta på.

Triennalen inleds på Västernorrlands museum

2022-05-27 17:13

Dit vinden tar oss

Som en vidareutveckling av Västernorrlands tidigare Y-salong har första upplagan av Triennalen just öppnat sin inledande del av utställning på Västernorrlands museum. Totalt medverkar 33 konstnärer på regionens konsthallar och museer, varav 13 av dem på Västernorrlands museum. Undertiteln på årets triennal är ”Dit vinden tar oss”, något som av konstnärerna har tolkats på en mängd disparata sätt, i varierande material och uttryck.

Det första verket jag möter till vänster i utställningshallen är tolv screentryck av Lisa W Carlson. Direkt på väggen av stående, gråmålad innerpanel, hänger de rektangulärt komponerade i rader av fyra. Föreställande moln sett från ovan representerar de närstående som konstnären förlorat för döden, alla namngivna med förnamn som titel, ”Alarik, Karin, Axel, Ragnhild, Per, Erik, Rune, Annalisa, Elise, Lennart” (2022). Molnbilderna har förädlats med tunna lager av vibrationer, av trädets årsringar som även liknar ringar på vattnet efter berörd yta. Vinden syns inte förrän den möter ett motmaterial, det är då den betyder något, som stormens åverkan. Liv och död är centralt i Lisa W Carlsons konstnärskap. Fotoserien är lika verklig som ogripbar, som döden och livet.

I en liten projektion ses ett gräs på fjället vaja i vinden. Jenny Bergs installation smälter samman med projektionen som sker på baksidan av verkets uppbyggda vägg. ”Shelter from the storm” (2022) består av återvunnet material, rester av en överlevnadsfilt, tygblommor och skogens mossor och grenar. Långsamt roterar två platåer, hängande nära golvet, klädda med mossa, delar av en rutig flanellskjorta. Rester som överlevt en storm på fjället, eller kvarlevor av mänsklig närvaro i skogen? Verket är fantasieggande och positivt oförutsägbart i den spännande blandningen av material.

Foto inifrån ett rum i dunkel och motljus på ett fönster med vy över ett höstlandskap. En älv syns flyta fram genom skogen under en gråvit himmel.

Margareta Klingberg, fotografi ur serien ”Borta med vinden/Gone with the wind”, 2018–2020. ©Margareta Klingberg/Bildupphovsrätt 2022.
Foto: Diana Berntsdotter Vallgren.

Margareta Klingberg arbetar ofta utifrån samhällets sårbara personer i form av nyanlända och immigrerade. ”Borta med vinden/Gone with the wind” (2018–2020) heter fotoserien som dokumenterar afghanska familjer bosatta i konstnärens hemby, Junsele. Asylavslag tvingade dessa familjer vidare till andra europeiska länder. Kvar är lämnade sorgerum, lägenheter i samma status som bebodda, när familjer – föräldrar och barn – flyr ett tryggt land av rädsla för att avvisas från den plats dit de en gång flytt.

Andra verk som bär platsen som vittne till sorg, förtvivlan och förlust är Linda Lassons ”Gallok”, (2018) och ”Striden om marken” (2020). Verk som berättar om en samtid och framtid kring gruvnäring, ekonomiska intressen och samebyars kamp. Den norrländska naturen som en outtömlig resurs där tungmetaller förorenar mark och dagvatten. En mark som förvandlas till ett ökenlandskap, ogästvänlig för såväl betesdjur som vilda, efter gruvnäringens framfart. Med tydliga konsthistoriska referenser broderar Lasson på underlag som armeringsduk och presenning. ”Gallok” är en parafras på Picassos ”Guernica” (1937), en målning som skildrar stadens befolkning och lidandet under nazisternas flygbombningar under spanska inbördeskriget. Broderad med björntråd på presenningen gestaltar konstnären en annan strid, en geografiskt närliggande kamp. ”Striden om marken” består av text, måleri och broderi på armeringsduk, tydligt inspirerad av Basquiats måleri från 70–80-talet. Det groteska i formspråket skildrar girighetens ansikte.

Ett kvadratiskt skåp i trä ståendes på ett hörn på en vitmålad sockel. Inne i skåpet syns olika hantverk, bl.a. en liten kniv.

Birgitta Ricklund, ”I naturen väl bevarad”, trä, 2020.
©Birgitta Ricklund. Foto: Diana Berntsdotter Vallgren.

Utställningen har mycket att ge, så som Jenny Lundgrens poetiska förhållande till måleriets medium där riktning, likt vindens riktning, är en viktig komponent i de semiabstrakta akrylmålningarna ”Poems on the Wind” (2022). Birgitta Ricklund bidrar med samiskt konsthantverk i trä. Små skåp baserade på egenskrivna texter om samernas förhållande till landmarker och hur naturens resurser utarmas till fördel för vindens elutvinnande nytta. Det är en otrolig hantverksskicklighet som rör sig i gränslandet konst och hantverk. Den lilla porten skapad av virket från en, i över 100 år, vindpinad lada väcker tankar om tid och materialets levnadsmöjligheter.

Maria Sundströms lekfulla ”Solfångare” (2021) sprider solkatter med hjälp av vindens kraft. Speglar monterade på svarta klot kommer i gungning – så blir vinden synlig genom solens reflektion. Josefine Östberg Olssons fotografi ”Nothing Else Matters” (2020–2022) tar avstamp ur ungdomskultur med EPA-traktorer och kringfarande möten. Här får en undra om bensinbilarna är på utdöende och vad händer då med bilkulturen på landsbygden? Fotografiet föreställer en skylt med samma text som verkets titel, vilken anspelar på Metallicas hit från 1991. Skylten står upplyst av billyktor på den plats konstnären kan ha hållit till i ungdomen – Söråker.

Ida Rödén bidrar med en bevingad skara muterade djur, upptäckter av vetenskapsmannen Jonas Falck i slutet på 1700-talet. Skelettdelar samsas med utförliga beskrivningar och teckningar i tre glasmontrar och teckningar, ramade på vägg. Återskapade eller dåtida gör detsamma, Falcks upptäckter triggar ett ”Tänk om…” hos mig. Emma Löfströms installation med växtinfärgade tyger och papper skapas tillsammans med naturen. Växternas pigment torkas av vinden, hängande över grenarna. En kommentar till hotet mot naturen.

I rummets bakre del roterar långsamt ett träd, ett annat träd står vilsamt klätt i rött mönstrat tyg. Ina Palms verk ”Trädet/Tiden” (2021) och ”Reminiscens” (2021) bär frågor kring människans existens som en naturens varelse, likväl som en andlig. Varför ser vi mänskligheten på toppen av en hierarkiskt klassificerad värld och inte jämbördig med allt levande? När en betänker människans betydelse på jorden genom den geologiska tidsskalan blir vår tid på jorden försvinnande kort, vilket ses i Fredrik Nordins betraktelser av vulkaner. I verken ”Utan Titel” ses både storskaligt tecknande med tusch och mindre teckningar av blyerts och kol. Spår av den kraftfulla vulkanens utbrott på Galapagosöarna och på Hawaii skildras i lavans förseglade form på marken, men kan likväl ses med klimatets förändringar efter ett massivt utbrott av kraft.

Tuschteckning i gråskala, organiska former och spår.

Fredrik Nordin, ”Utan Titel”, tuschteckning.
©Fredrik Nordin/Bildupphovsrätt 2022.
Foto: Diana Berntsdotter Vallgren.

Med i utställningen finns också Sonia Hedstrand som även kommer ses på Ånges konsthall, som är en del av Triennalen, med vernissage den fjärde augusti. I videoverket ”Den konstnärliga reseberättelsen” (2022) framkommer en berättelse om konstnärens egna resor som anknyter till Hemingways. En essä där resan ligger till grund för själva berättelsen. Verket kommer ses i en fortsättning i Ånge under hösten.

Det är en fint komponerad blandning av konstnärer, material, tekniker och berättelse som tar plats på Västernorrlands museum. Jag ser fram emot att ta del av resten av Triennalens utställningar och konstnärskap. Den 11 juni öppnar utställningarna på Örnsköldsviks museum och konsthall, Apotekshuset i Sollefteå, Härnösands konsthall, Kramfors konsthall, Sundsvalls museum, Timrå och den 4 augusti öppnar utställning på Ånge konsthall.


Text: Diana Berntsdotter Vallgren
Foto: Diana Berntsdotter Vallgren, Lisa W Carlson

Volym 2022-05-27

Länk till artikel

Diana Berntsdotter Vallgren, (född 1981), Umeå, har en fil. kand. i kulturanalys med inriktning entreprenörskap 2018 vid Umeå universitet, fil. kand. i konstvetenskap, Uppsala universitet 2019 samt fil. mag. i konstvetenskap 2021.

 

 

 


Tillbaka till toppen