Tuula Savolainen – textilens form och volym
2024-01-22 15:26
Minnesutställning på Kramfors konsthall
Från sitt hem och sin ateljé i Västervalto deltog konstnären Tuula Savolainen i arrangemanget Nordingrårundan två gånger. 2016 och 2017. Vid sitt besök blev intendent Ninni Mellander från Kramfors konsthall sittande länge och väl i hennes ateljé. Hon fångades av mångsidigheten och den höga kvalitén på de arbeten hon såg. Planerna på en utställning i konsthallen föddes redan då. Men när Mellander gjorde försök att återuppta kontakten stod Savolainen inte att finna. Platsen för deras möte fanns kvar men konstnären själv var borta. Snart fem år efter Tuula Savolainens bortgång visas nu hennes verk i Kramfors konsthall i en minnesutställning.
Savolainen betecknade sig själv som bild- och formkonstnär. Redan under studierna i textil konst vid Konstfack på 1980-talet lärde jag känna hennes envetna strävan att ge det textila materialet form och volym. Samtidigt behöll hon dess möjligheter till mönsterbildning och bärare av färg. Det förlösande blev, i hennes fall, att studier i plissering och veckbildning togs på allvar och gavs utrymme i undervisningen. Hon fortsatte att experimentera och utforska vilket ledde fram till en egen reliefartad teknik. Som ett tecken i tiden kom vecket, ”det veckade” och ”Le Pli”, mot 80-talets slut att bli ett sammanfattande och användbart begrepp inom estetiken, ofta för att beteckna förbindelsen mellan barock och postmodernism.
Savolainen äkta intresse för ”det räfflade” drev henne till närstudier av wellpapp. Att metodiskt vika och vecka kom att bli del av hennes arbetsmetoder och uttryckssätt. Ett avgörande möte med inlindade mumier på British Museum inspirerade henne till att forma andra tredimensionella objekt. Hon virade färgade textila band runt geometriska grundformer. Det visade sig att hon inte bara hade handlaget utan också ägde den förmåga till matematiskt tänkande, som krävdes för att på detta sätt bemästra papper och textil materia.
I utställningen finns flera verk som visar vilka överraskande effekter och vändningar som kan uppstå mellan strängt begränsade ytor och färgmöten. Detta händer också när hon vikt och format metallnät av mässing och koppar. Savolainens två största vikta verk finns som utsmyckningar i offentliga miljöer och har monumentala format. Det ena på Statistiska centralbyrån i Örebro. Det andra sträcker sig på höjden i ett trapphus i en hyresfastighet i Helsingfors. Det har sin plats i hennes födelsestad men skapades i ateljén i Västervalto.
Med sina vikta och veckade landvinningar blev Savolainen en av dem som under 80-talet bidrog till att det textila konstfältet vidgades. Men utställningen i Kramfors ger också stor plats åt hennes måleri. Jag överraskas av upptäckten att det hantverksskickliga arbetet med papper och textil kanske ändå höll tillbaka hennes sinne för färg. I de vikta verken har hon begränsat sig till kombinationer och kontraster mellan ett fåtal kulörer. Låt vara att de är häftiga. I måleriet tycks hon ha gjort vad som fallit henne in och tillåtit sig att använda spektras hela mångfald av möjligheter och subtiliteter. Hon har tagit sig friheter jag som betraktare gärna vill se. Åtminstone är det så jag upplever det när en målerisk konstnär dukar upp och bjuder på sådant jag själv inte tänkt mig. Ett första stipendium fick hon just för sitt måleri. Det tilldelades henne i Ulf Lindes namn på Gerlesborgsskolan.
I sin privata geografi lyckades Savolainen till slut göra skolhuset i Västervalto i Nordingrå till en betydelsefull plats. Född i Finland i en familj från Savolax flyttade hon till Sverige som sjuttonåring. Hon var trettio år när hon tog måleriet på allvar och blev elev på Gerlesborgsskolan. ”Utsikt från Wivalliusgtan” är en liten målning i akryl utan årtal från hennes sista adress i Stockholm. Temperamålningar betitlade ”New York 1–6” vittnar om resors betydelse för hennes motivkrets och arbete även om verken utfördes efter hemkomsten.
Flera har varit delaktiga till att utställningen i Kramfors konsthall blivit av. Mikael Falk, konstansvarig i Järfälla kommun, har varit rådgivare till Antina Juntunen, som är Tuulas systerdotter. I henne har Savolainen en uppmärksam bundsförvant, som är tillräckligt mycket ”hoarder” för att förstå att allt som en konstnär lämnar efter sig kan vara av betydelse. Även det till synes fragmentariska. Vid vernissagen presenterade hon sin mosters verk både på svenska och finska. Så kommer det sig att publik och grannar i Kramfors med omnejd nu får möjlighet att göra bekantskap med den kvinna, som ofta sågs cykla i backarna i Nordingrå. Inte minst gäller det medlemmarna i stadens finska förening.
Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2024-01-22
Margareta Klingberg (född 1942 i Sundsvall) är bildkonstnär verksam i Röån, Junsele och i Stockholm. Hon är utbildad vid Konstfack, Konstakademin i Warszawa och Kungliga Konsthögskolan. Fil. kand. i socialantropologi, estetik och miljöhistoria. Hon har arbetat i dagspress och medverkat i tidskrifterna Hemslöjden, Provins och Hjärnstorm. Pågående projekt: Sven Edins väg om asylsökande boende på denna adress i Junsele. Medverkar i Volym sedan 2003. Medlem i nätverket Fiber art Sweden.