Mats Wikström, gruppen med Brancusiliknande skulpturer på konsthallen i Luleå våren 2020. ©Mats Wikström/Bildupphovsrätt 2020.

Essä: Konstnär i dialog med ett verk

2020-06-30 10:38

Länge leve den partiella okunnigheten!

Constantin Brancusi, född 1876 i Hobita, Rumänien, död 1957 i Paris. En av pionjärerna inom modernistisk skulptur. Vad har han med mig att göra? Brancusi är big time, det är inte jag. 2018 såldes en av hans bronser för drygt 70 miljoner dollar, jag sålde kanske något för 7 000 kronor, visserligen plus moms. Vi har nog inte så mycket gemensamt. Men ett av hans verk, Endless column, har funnits i mitt medvetande sedan jag såg det på omslaget till en konsttidskrift i slutet av 90-talet.

Ända sedan jag var ung har jag periodvis snidat objekt av trä; gubbar, skålar, skedar samt ett och annat alster som kan benämnas skulptur. Under 2018 hade jag behov av terapeutisk sysselsättning och satte igång med att snida träskedar. Jag bestämde mig för att göra 300 skedar, alla skulle ha någon slags ornamentik på skaftet. En sked fick ett skaft i en sicksack-form men gick av under arbetet. Det avbrutna skaftet låg på snickarbänken under en tid. Jag tittade på det då och då och tyckte det hade något intressant över sig. En dag monterade jag det på en liten platta som tidigare fungerat som fot till en souvenir. Montaget fick stå synligt på en hylla och blev en favorit bland alla träobjekt därhemma. Oansenlig men på något sätt stor i sin litenhet. Så småningom började jag se likheter med Brancusis Endless column. En form som upprepar sig, min enklare än hans, men dock.

Mats Wikström, ”Liten Brancusiliknande skulptur”. ©Mats Wikström/Bildupphovsrätt 2020.
Mats Wikström, Liten Brancusiliknande skulptur.
©Mats Wikström/Bildupphovsrätt 2020.


Tiden gick och jag fick en ingivelse att göra fler Brancusi-liknande skulpturer. En lite större som så småningom fick sällskap av en betraktande punkare. Nästa blev en i sammanhanget stor version, cirka 35 centimeter hög. Jag hade en påbörjad trärelief utan bestämt motiv som fick ingå i ensemblen. Den visar en scen från konsthallen i Luleå där en cirka 2 meter hög version av den första lilla skulpturen betraktas av en kritiker som ska föreställa Bertil Sundstedt. Möjligen kan reliefens bild bli verklighet eftersom jag ska ställa ut i konsthallen med start i november 2021. När jag hösten 2019 ställde ut träobjekt på Galleri Lindberg i Luleå fick de Brancusi-liknande verken, som de också kom att benämnas, en egen liten avdelning. De köptes in av Luleå kommun och kunde senare betraktas i Konsthallens utställning av under året inköpta verk.

Mats Wikström, ”Trärelief med Brancusilikande skulptur som betraktas av kritikern Bertil Sundstedt”. ©Mats Wikström/Bildupphovsrätt 2020.
Mats Wikström, Trärelief med Brancusilikande skulptur som betraktas av kritikern Bertil Sundstedt. ©Mats Wikström/Bildupphovsrätt 2020.


Är jag då ensam om att ha inspirerats av eller sett likheter med Brancusis skulptur? En googling visar att åtskilliga konstnärer gjort sina varianter på Endless column. Många exempel finns att betrakta för den som letar en stund. En del roligare och intressantare än andra. Lite svårartat i sammanhanget är att ett av dessa verk ser exakt ut som min variant, Tal Streeters skulptur på Storm King Art Center norr om New York. Den är en hyllning till Brancusis skulptur och har också samma namn. Det här upptäckte jag inte förrän under utställningen på Lindbergs. Hade jag avstått att göra dessa verk om jag hade känt till skulpturen på Storm King? Vet inte. Kanske. Mina versioner är ju lite mer bonniga, hemmagjorda. Och i Predikaren får vi veta att ingenting är nytt under solen. Även Brancusi själv verkar ha inspirerats av sin egen skulptur, åtskilliga varianter finns att betrakta. Att vara epigon, att härmas, att plagiera, att efterapa. Ja det finns många ord för den negativa sidan av denna fråga. Men det finns ju positiva också; att göra en hommage eller hyllning som Tal Streeter, att inspireras, att vara influerad av någon eller något. Vad som är det ena eller andra är kanske inte alltid så lätt att avgöra. Lite skämmigt när andra påpekar det för en kanske. Om man själv inte är medveten om likheten. En viss okunnighet är väl kanske bra att ha i sammanhanget. Annars skulle väl vi obetydliga konstnärer i periferins utkant inte få något gjort. Länge leve okunnigheten! I alla fall den partiella. Och snidandet!


Text och foto: Mats Wikström

Presentation: Mats Wikström, född 1954 i Stockholm. Sedan drygt tre år bosatt i Träskbrännan i skogen utanför Råneå. Vid sidan av konsten även verksam som sångare och låtskrivare i Eterkropp, ett rockband med övriga medlemmar från Luleå och Umeå. Nytt album kommer till hösten. Jobbar just nu med Råneåbiennalen 2020 som ska genomföras i Råneå älvdal från 29 augusti till 27 september.
Se vidare: Mats Wikström och Råneå kulturförening på Instagram, Eterkropp på Spotify. Finns också en del musik av Mats på Soundcloud.

 

Volym 2020-06-30

Länk till artikel


Tillbaka till toppen