Härke konststipendiat 2021

Härkes konststipendium gick detta år till konstnären Lina Sofia Lundin med följande motivering: "Konstnären Lina Sofia Lundins verk bottnar i den textila traditionen. I sitt arbete använder hon sig av kultur- och medicinalväxter och färg från naturen. Nyfiket och forskande arbetar Lina Sofia konceptuellt kring frågor som rör människa, liv, material och miljö, lokalt som globalt. Det är ett långsamt, upprepande undersökande där omgivning, tid, väder och vind får vara en del av processen. Spill och fläckar blir till lager på lager och lämnar spår. Spår som annars tvättas bort lyfts nu istället och blir som ett slags stilla, tankeväckande vardagspoesi. Vi fastnar för Lina Sofias tillit i arbetsprocessen då hon sammanför historia med nutid och subtilt synliggör aktuella frågor."

När jag träffar Lundin i samband med stipendieutdelningen är det tydligt att hon är oerhört glad och tacksam över att hon tilldelats Härke konstnärsstipendieum. Stipendiet innefattar en månads fri vistelse på Härke konstcentrum, vackert beläget vid Storsjön på Frösön, en utställningstid i Ahlbergshallen och 30 000 kronor. Lina Sofia Lundin bor och arbetar i Falun och beskriver sitt konstnärsskap som något som befinner sig i gränslandet mellan konst, hantverk och pedagogik. Lundin har en kandidatexamen i Textil konst och har även gått en yrkesutbildning i hantverkspedagogik.

"Man kan säga att jag delar upp arbetet i två delar. En mer studioexperimentbaserad del och ett arbetsfält som är mer aktivt och ofta dialogbaserat", förklarar hon för mig när jag frågar om hennes konstnärliga arbetsmetod. Dialogen, beskriver hon, kan ske med medborgare kring det offentliga rummet eller där fler människor deltar i skapandet.

Konstnären Lina Sofia Lundin vid stipendieutdelningen. Foto: Freddie Ross. 

Likt en blandning mellan forskare och konstnär låter Lundin sina verk skapas genom olika organiska och naturliga processer. Detta märks i hennes färgningsexperiment. Ett exempel som jag fastnade för när jag gick igenom Lundins portfolio som finns att se på hennes hemsida är "Utan titel". Verket utfördes på Art Lab Gnesta där Lundin lät glascylindrar med färgväxter placeras på en duk av lin. Frågan hon ställde var huruvida bakterierna i rötningsprocessen kunde påverka färgningen av linet. Genom att färgbaden svämmade över färgades därmed tyget som cylindrarna stod på. Den underliggande processen, där tid och slumpen samverkar, är på många sätt viktigare än själva slutprodukten för Lundin. Processen är således en del av själva verket.

"Processen är verket också. Och det är väl för att jag har den pedagogiska delen i mig också där jag gärna jobbar över många olika fält. Där finns det en poäng med samtalen under tiden som också blir en del av själva undersökandet."

På frågan om vad det är med just textil som lockar ger Lundin ett svar som förvånade mig men som också känns självklart: "Jag tänker att textilen är som en andra hud. Man tar den lite för givet och man tänker kanske inte alltid på vad man har för material på kroppen."

Lundin beskriver hudens möte med olika material som ett språk som man odlat genom känsel, men som man inte riktigt kan sätta ord på. Det är något som går direkt till din hjärna när du får ett material emot din hud: "Man upplever det innan man kan sätta ord på det."

Detta är oerhört intressant och något som oftast kommer i skymundan, inte minst i det samhälle som vi lever i där text och ord dominerar. Lundin tycks med sin processbaserade konst utmana föreställningen om att man inte kan tänka utan språk. Kanske är det snarare så att man inte kan tala utan att känna och utan känsel finns det heller inget språk.

Det är med stor förväntan jag ser fram emot Lundins utställning i Ahlbergshallen i maj 2022.

Text: Freddie Ross
Foto: Rickard Törnhjelm och Freddie Ross

Volym 2021-07-05 

Länk till artikel