Lisa Lundström och Fanny Carinasdotter sitter vid ett skrivbord. En dator står på bordet. Solen skiner in genom ett stort fönster i bakgrunden där man även ser en blå himmel.

Intryck från Networking North

2021-01-15 15:44

Tänk dig att du som konstnär blir erbjuden att prata med upp till nio av världens mest framstående curatorer. Det händer ju inte. Så när det helt ofattbart och från ingenstans ändå händer - hur gör du då för att komma fram till en önskelista med tre stycken av 16 bland konstvärldens största namn..?

“Från ingenstans” var kanske att ta i, då en ändå fått göra en ansökan baserad på arbetsprover och konstnärligt CV för att ha en chans att bli antagen till ‘Networking North’. 25 av 55 sökande konstnärer fick den här ‘once in a lifetime’-chansen. Det är i norr det händer.

Under de här två, minst sagt intensiva, dagarna pusslades det ihop 199(!) digitala möten. Det måste väl ändå vara stoff för Guinness Rekordbok..? Jag är hur som helst säker på att det skrevs historia de där två dagarna i slutet av november 2020 - ett år som annars kommer gå till historien som ett år av social distansering och isolering.

Så, tillbaka till den där önskelistan. Vad önskar en sig när en önskar sig allt? Hur ska en kunna välja? Och därmed välja bort? En läser, förkovrar sig, förundras, blir lite klokare och än mer förvirrad. En försöker febrilt vifta bort beslutsångesten för att se någon slags röd, helst gyllene alkemiskt vävd tråd som gömmer sig bortom all slags logik; Vad vore smart? Vad vill jag?

Jag börjar med att göra en strategisk lista med tre namn baserade på var jag allra helst vill ställa ut, i ett konstmecka långt borta, i ett lite närmre och i ett inom landets gränser. Lisa Rosendahl är skribent och curator för ‘GIBCA - Göteborg International Biennial for Contemporary Art’ 2019 and 2021. Hon nämner ‘häxkonst’ vilket talar direkt till Alkemisten i mig.

Alessandro Vincentelli, baserad i Newcastle, har ställt ut två absoluta favoriter - Yoko Ono och Tomas Saraceno - det räcker långt för Fluxus-konstnären och Futuristen här. Renaud Proch är verkställande konstnärlig ledare för ‘ICI - Independent Curators International’ i New York, vilket väcker min inneboende curators intresse. ICI - I see I - Jag ser mig rymmer medvetenhet om blicken - det att vi ser samt projicerar vår subjektiva verklighet i den spegling vi omger oss med.

I nästa steg vänder jag mig till mina orakelkort - en friare form av tarot. Med hjälp av korten kopplar jag upp mig mot den högra hjärnhalvan, den som ser i bilder och symbolik, lite bortom och utanför boxen. Jag ber om tre kort som ska få mig att förstå vilka tre namn jag ska välja. 

Fyra stycken illustrerade kort. Ett föreställer ett öga, under syns texten “Passion”. Det andra visar en kvinna omgiven av djur med texten “Animals”. Det tredje en person som flyger fram i hög fart över en stad, med texten “Movement”. Det fjärde kortet visar en vitgul sol, ett sorts solur, och under finns texten “East”.
Orakelkort. Foto: Jessika Björhn.


Det första kortet är “The Soul - Passion” som föreställer ett öga, lite likt det på framsidan av min egenproducerade orakellek. Det finns en curator baserad i Paris och ‘Jeu de Paume’ som heter Pia Viewing - View. Pia jobbar främst med fotografi vilket även jag gör.

Det andra kortet visar sig vara två stycken. “Companionship - Animals” och “Movement - Speed”. Det första föreställer en kvinna som påminner lite om Frida Kahlo omgiven av en massa djur och det andra visar en till synes asiatisk person som flyger fram över en höghusstorstad i en väldig fart. Filipa Ramos har gjort en utställning på Bildmuseet med titeln “Animalesque” och hon jobbar främst med video - movement. Filipa är från Portugal, baserad i London som curator för Art Basel Film och co-curator för den 13:e Shanghai-biennalen. Jag medverkade i den 12:e.

Det tredje kortet heter “Beginnings - East” och föreställer ett slags solur, en vitgul sol. Maria Arusoo är från Estland (“East”), curator på Center for Contemporary Arts i Tallinn och feminist som jag. Även Solvita (“vitgul sol”) Krese är feminist och curator på Latvian Center for Contemporary Art i Riga.

Vid det här laget har jag hittat ännu en feministisk curator - Anca Rujoiu från Rumänien, baserad i Singapore - vilket även stämmer överens med kortet “Movement - Speed” och vänder mig, nu smått desperat, till min mentor Power Ekroth för att få klarhet. Power säger att om det är någon jag absolut måste prata med så är det isländska Birta Gudjonsdottir. Jag litar blint på Power och lägger till Birtas namn. Jag är nu uppe i nio önskemål med tyngdpunkt på de första tre. Det känns kaxigt men bra. Här måste jag lita på att allt blir som det ska. Oavsett.

I slutändan visar det sig att jag får prata med alla jag önskat utom en. Solvita Krese byts ut mot João Laia från Portugal, curator på Kiasma i Helsingfors. Av detta drar jag slutsatsen att en har allt att vinna på att inte vara så försiktig med vad en önskar sig. En får göra för långa önskelistor. Det öppnar upp för all världens möjligheter istället för att begränsa och utesluta.

Birta är den första jag får prata med. Det uppstår ett sammanträffande utan dess like. En ren synkronicitet. Jag visar Birta verket ‘The Mother: Notes From The Ocean - Mindmapping From The Sea’ (2017) - ett ljudverk som kommer ur en snäcka och gestaltar grundaren till ekobyn Auroville när hon/jag läser högt från hennes mindmap, önskelista. Birta säger att hon ska visa mig något sedan men jag blir rädd att vi inte ska hinna det inom ramarna för en ovanligt snabb halvtimme och ber henne visa mig med detsamma. 

Foto av Jessika Björhns verk. En snäcka, skiftande I vita och beigea toner, på ett podium.
Jessika Björhn, ”Notes From The Ocean - Mindmapping From The Sea”, 2017. Foto: Jiang Wenyl/Power Station of Art.


Det visar sig att Birta har gjort nästan exakt samma verk. Ett ljudverk som då spelades upp från en cd-freestyle som ligger bredvid en snäcka. Birta har själv besökt Auroville. Jag blir chockad, förstummad och rörd till tårar. Det är som att få möta sig själv, i både då- och framtiden, samtidigt. Som om allting smälter samman till ett. Där - just då - i det ögonblicket är alla tidslinjer enade. Jag kan se rakt in i snäckan, snurrar i Fibonacci-spiralen och träffar Gyllene snittet i full kraft. BAM! Fullträff. Det händer ju inte. Och ändå. Så gör det det. Vilka är oddsen? Alla. Alla vägar har lett precis hit. In i mitten. Lite på sniskan. Och precis rätt. Tänka sig.


Text: Jessika Björhn. 
Foto: Martina Wolgast/Bildmuseet, Jessika Björhn, Jiang Wenyl/Power Station of Art. 

Volym 2021-01-15

Länk till artikel

Presentation av skribent:
Jessika Björhn, född 1983. Bosatt och verksam i Umeå. Masterexamen i Fri Konst från Umeå konsthögskola och Kandidatexamen i Fri Konst från Konstfack. Har undervisat i iscensatt fotografi och vänsterhänt kroki på Umeå konstskola samt haft äran att curatera två avgångsutställningar. Hållt workshops i blindteckning, collage och cut-up poesi på Bildmuseet. Medverkar i grupputställningen ‘Re-Imagining Utopia - The Auroville Project’ som visats på Shanghaibiennalen 2018-2019. Representerad med neonskylten ‘HeArt’ hos ‘ICIA - Institute for Contemporary Ideas and Art’ i Göteborg sedan 2018. Aktuell i Jubileumsutställning på Konsthallen Nordanå i Skellefteå som öppnar den 23:e januari. Se vidare på Jessika Björhns webbsida.


Tillbaka till toppen