Janne Björkman till minne
2021-12-10 19:57
Jannes liv avslutades hastigt i slutet av augusti. Vi är många vänner och kollegor som fortfarande inte kan eller vill vänja oss vid tanken på att inte möta honom framför datorn eller vid köksbordet på Kollektivverkstan i Härnösand. Att inte längre höra hans unika varma röst och säregna skratt. Han ägde kunskap inom många områden och sökte ständigt bredda sitt register. Samtalet med Janne bestod ofta av humor och tankepauser. Där fanns en styrka i att öppna för något okänt eller en vändning som gjorde att du insåg något du tidigare inte tänkt. Att förundras över den poesi i språket som han omsorgsfullt och lågmält delade med sig av. Att berätta sin historia med ord var inte det man förknippade med Janne, han var snarare som en mottagare av andras berättelser.
Janne föddes i Linköping 1951. Under gymnasietiden bodde han utanför Växjö. Han har studerat etnologi, arkeologi och konstvetenskap på Lunds och Göteborgs universitet och gick på Skånska målarskolan i Malmö. Under 70-talet deltog han i utgrävningar på bland annat Borgholms slottsruin, Åland, i norska Tönsberg och på Island. Han reste till Yttre Hybriderna med lastbåt, gick på Grundis i Stockholm och studerade vävning på Handarbetets Vänner.
Jag mötte Janne första gången på Café Mannaminne i början av 80-talet. Han kom till Nordingrå tillsammans med några vänner och ville träffa skulptören Anders Åberg.
Janne blev kvar i Nordingrå. Arbetade på sågen i Mädan och körde under en sommar cirkusvagn med Cirkus Scala. 1984 träffade Janne sin Barbro på Kramfors bibliotek. Janne fick en projekttjänst på biblioteket och de flyttade ihop i Lunde som blev hans fasta punkt tillsammans med barndomens gamla timmerhus i Hagskog på norra Öland.
I slutet på 80-talet bodde Janne och Barbro under några år i Stockholm. Janne utbildade sig på Idun Lovéns målarskola och de fick sin första dotter, Ina.
Janne hade en liten skulpturgrupp föreställande en tolvmannaorkester från Senegal. När han fick Dahlbergstipendiet 2017 tänkte han resa till Dakar och söka ljuden från den tysta orkestern. Men resan handlade även om Jannes och Barbros andra dotter Luisa och hennes förfäder som såldes till slavägare och sannolikt passerade Dakar på vägen till Latinamerika. Han kom aldrig till Dakar och orkestern från Senegal blir idag en påminnelse om de resor och projekt som aldrig hann förverkligas.
I hans konstnärliga arbete fanns arkeologens metoder att med pensel och skrapa förstå vad som skett, när och i vilken ordning. Janne har samlat på brev, inventerat markområden och intresserat sig för livsöden. Inte enbart sitt eget arv utan även andras. Det handlade inte bara om de stora dragen utan om de små meningarna som finns i vardagen, det lilla som vi kanske inte ser. Det är som ett nät av trådar som hela tiden broderas över en människas liv. När man ser ett levnadsöde på det sättet så får man också en bild av mänskligheten.
Janne Björkman var medlem i ateljéföreningen Norra Orienten i Marieberg. ”PARK X” var ett undersökande konstverk om en plats efter upptäckten av dioxiner i marken, som Janne startade 2008. Foto: Lisa W Carlson.
Det arkeologiska tillvägagångssättet, värmen, lyhördheten och det genuina intresset för andras liv, märks inte minst i verket ”Gaza blå”. 1989 ärver Janne en blå väska med projektor och diabilder tagna av hans bror som var FN-soldat i Gaza 1959. I ”Gaza blå” söker han den blå färgen som är kopplad till platsen. 2017 visades ”Gaza blå” som en installation på Tegen2 i Stockholm. Verket utvecklas i ”Min flod ditt hav”, en installation på Kramfors konsthall 2020. Färger från Gaza flätas samman med färger från Ådalen. Janne fotograferade systematiskt Ångermanälvens vatten från Sandöbron. Bilder blir möten mellan kulturer, mellan människor.
Jannes redskap var kameran, bandspelaren, datorn och skrivarna på kollektivverkstan. Han arbetade ofta med projekt som pågick under lång tid och gärna tillsammans med andra - jag reser sällan ensam, skriver han på sin hemsida. Bland annat monterades 2011 en platsens historia på perrongen vid Kramfors tågstation. Verket, resultatet av ett samarbete med Åsa Bergdahl, består av 24 vykort, varav en tredjedel var skrivna under tvåtusentalet av konstnärerna själva. Samma år reser han till Järpen och är under flera år engagerad i Speglaprojektet tillsammans med Eirin Marie Solheim Pedersen. De undersöker om konstprojekt i ett samhälle kan göra skillnad, och i så fall på vilket sätt och för vem.
”Själen ligger någonstans i det vardagliga” är titeln på en bok om samhälle och konstverk i Järpen.
Janne bjuder in människor att välja en bänk för samtal. 27 personer sätter sig ner och berättar om vad som är bra och vad som är mindre bra i Järpen.
Inför valet 2014 startades konstprojektet LÄGET? på Länsstyrelsen i Västernorrland där Janne och kollegan Kerstin Lindström utförde fältstudier med utgångspunkt i länets Amerikaplatser. Arbetet fördjupas i projektet Amerika/Västernorrland/Världen 2016. Flera av de konstprojekt Janne var involverad i har fått stöd av offentliga bidragsgivare som Kulturbryggan och Kulturrådet.
Att ha haft förmånen att arbeta tillsammans med Janne har givit en fördjupad insikt om hur ett empatiskt och medkännande förhållningssätt öppnar dörrar till andra människor.
För mig blev detta påtagligt i ljussättning av infarten till Sundsvall och konstprojektet Homeland. Det blev även kännbart efter tre års arbete med olika grupper av människor i Jörn.
Genom sin konst och sin person visade Janne att vi befinner oss i en tillvaro som är både olikartad och gemensam, vare sig det handlade om ett samarbete med musiker från Mellanöstern och Afrika, eller dansande seniorer i klänningar där alla blommorna i tyget klippts bort. På Luleå konsthall 2016 i installationen ”många som jag” gestaltas en afghansk ung mans resa mellan Qum och Malmö – två stenar med bokstäverna i Migrationsverkets svar och ett ljudverk med tystnaden mellan orden.
Under rubriken BEFRIAT OMRÅDE i Tankesmedjan Obalans bok Mapping Homeland skriver Dan Jönsson, journalist och författare: ”En konst som förstår värdet av den personliga och platsbundna berättelsen, kan i bästa fall bli ett vaccin mot nationalismens idioti. En bra berättelse fungerar som en spegel, får oss att känna oss hemma i det obekanta. Verkligheten öppnar sig. Världen växer.”
Kanske man kan säga att Janne Björkman var en av de konstnärer som tog den relationella konsten till regionen. Och ofta och gärna samarbetade med andra konstnärer och yrkesgrupper i projekt och utställningar. Vi är många som påverkats av Janne. Saknaden är stor.
Text: Lisa W Carlson
Foto: Barbro Franzén, Lisa W Carlson
Janne Björkmans verk och arbeten i olika konstnärliga grupperingar finns här:
https://lagetframtiden.blogspot.se/
https://are.se/upplevagora/hjerpen-radband
Instagram @thinktankimbalance @thefamilyofanimals
Volym 2021-12-10