Jenny Käll, AIRY-stipendiat 2021

Keramikern Jenny Käll från Örebro är årets Artist in Residence-stipendiat (AIRY) på Ålsta folkhögskola i Fränsta. Hennes mål med residenset är att utforska olika askglasyrer. Till det använder hon material från platsen – sand, jord, lera, växter.

– Det är bra att åka till en annan plats och fokusera på arbetet, det blir lättare att koncentrera sig då. Här ska jag grotta ner mig i keramik och utforska olika askglasyrer, säger Jenny Käll.

Hon sitter framför sin dator i Ålstas keramikverkstad, en källarlokal med fönster i takhöjd. Här har hon samlat pinnar, växter, lera, sand- och jordprover. I en hög på golvet ligger brännässlor. Träbitar och växtdelar ska eldas upp och bli till aska som ska bli glasyr. 
– I dag fick jag aska av administratören på skolan från hennes kakelugn, sådana möten är intressanta. 

Mitt bland alla träpinnar och växtdelar tronar en sandgjuten rosa glasklump.

Jenny Käll hämtar sitt material på platsen där hon befinner sig. Sandprover har hon tagit från en sandhög vid vägen till tågstationen i Fränsta och blålera har hon grävt upp i närheten av folkhögskolan. Hon har också fått tips om att ta sand under en rotvälta. Den sanden ska vara något speciellt.

I nästa steg börjar experimenterandet. Sand eller lera smetas på provbitar av keramiklera och kan då bilda någon form av glasyr när lerbiten bränns. Askglasyren skapas när aska blandas med lera och vatten och kanske fältspat till en flytande glasyr. Sedan doppas ett bränt keramikföremål i glasyren och föremålet bränns igen. 

Olika glasyrprover står uppradade på ett bord. 

Vi går till skolans brännugn som finns i ett eget rum strax intill verkstaden. Hon tar ut brända provbitar och granskar dem noga. 
– Det blir olika effekter beroende på var askan kommer ifrån. Men det beror också på vilken lera som finns under. Det är en hel vetenskap, säger Jenny Käll.
I ett hörn av verkstaden står en övergiven drejskiva.
– De flesta tänker att man drejar om man är keramiker. Jag drejar ibland men inte så ofta. Men jag hade ingen mugg så jag drejade en, säger hon och visar en mugg hon har gjort på Ålsta.
Den är fin.

Jenny Käll har en master i fri konst från Konsthögskolan i Umeå. Den blev klar 2018. Dessförinnan hade hon utbildat sig till keramiker på Konstfacks kandidatprogram Keramik och glas. Innan dess gick hon en ettårig keramiklinje på folkhögskola.
– Jag tyckte om Umeå men Konstfack var mer strukturerat. Masterutbildningen i Umeå hade en internationell prägel med internationella lärare. Man skulle ut i världen.
– På Konstfack funderade jag på vad jag skulle hålla på med, konst eller konsthantverk. Men jag förstod ganska snabbt att jag var åt konsthållet.

Under tiden på Konstfack fick hon en utbytestermin på Island.
– Jag bodde i Reykjavik och gick på konsthögskolan där. Det var skönt, de som gick där hade något självklart över sig, de gjorde bara vad de ville. Och jag tyckte om att landskapet på Island gjorde så tydlig skillnad på stad och land.

Efter Konstfack väntade hon ett år med att söka masterutbildningen. 
– Det var en lärare som sa åt mig att söka och jag hade en känsla av att Umeå skulle passa bra.

Efter utbildningen hann hon jobba två år före pandemin och har haft en rad utställningar. Under pandemin har hon fått krisstöd för konstnärer. Den konst hon skapar definierar hon som skulpturer och installationer. 
– Föremålen i installationen hjälper varandra så att det bildas en helhet. Jag tycker om att ställa ut och jobbar mycket med installationen i utställningslokalen. Saker blir klara på plats.

Något som tycks ha stor betydelse för hennes konst är de olika platser hon befinner sig på och undersöker. På hemsidan redovisas flera utställningar som alla på något sätt har platsen och dess omvandling som tema – det kan handla om Malmberget, Vindeln, svensk landsbygd eller en grotta på Mallorca. Bilder från utställningarna ackompanjeras av poetiska texter. 
– Texterna kommer i slutet, när jag gjort något. Jag jobbar mot en plats och undersöker platsen, tar in allt jag ser.

Under studietiden i Umeå bodde hon ett år i Vindeln vilket tycks ha gjort djupt intryck att döma av texter från ett par utställningar i Umeå. 2020 deltog hon i ett residens i Statens konstråds lokala konstprojekt Omvandling pågår, på inbjudan av kollegan Sara Söderberg. Projektet belyste nedmonteringen av samhället Malmberget. 
– Att följa stegen, hur någonting blir till någonting annat. Vi bodde i en övergiven skola. På kvällarna satt vi och täljde skedar i trä. Det var helt absurt.

På ett bord i verkstan ligger några uppslagna skissblock. De innehåller skisser till ett offentligt uppdrag som går ut på att göra lekskulpturer för barn i Örebro. Också det tillsammans med Sara Söderberg.

Det ska bli spännande att se vad Jenny Käll får ut av vistelsen i Fränsta och den vackra men hårt exploaterade Ljungandalen med dess övergivna industrier, ödehus, torrlagda vattendrag och utbyggda vattenkraft. 
– Blir det någon utställning av det du gör här på Ålsta? 
– Det kan bli delar som går att ställa ut, men jag har haft många utställningar och det är skönt att inte behöva tänka på målet.
Däremot utlovar hon en liten utställning på folkhögskolan. Och i april ställer hon ut på konstnärsdrivna Galleri Box i Göteborg.

Text och foto: Karin Kämsby

Volym 2021-09-27

Fakta: AIRY-stipendiet på Ålsta omfattar sex veckor i september och oktober med fri tillgång till keramikverkstaden, mat, husrum och en slant på fickan. 
Här är urvalsjuryns motivering:
"Jenny Käll arbetar med rumsliga gestaltningar där olika material får mötas och skapa en känsla av flyktighet, likväl som starka förbindelser och balans. Med ett poetiskt språk uppstår mellanrum där utrymme ges för tillfälligheter, associativa processer och genomarbetade konstruktioner. Det blir intressant att se hur hennes arbetssätt påverkas med tillgången till Ålsta folkhögskolas keramikverkstad." 

Länk till artikel

Presentation av skribent: Karin Kämsby, Gnarp, är frilansjournalist med inriktning på kultur, foto och grafisk form. Hon gick ut journalisthögskolan i Göteborg 1980 och tog en fil. kand. dramatik, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet 1995. Senare har hon läst kompletterande universitetskurser i att skriva om konst och att skriva kulturkritik. Hon har frilansat som journalist sedan 2002, bland annat för Danstidningen, Mittmedia och SvD och har medverkat i Volym sedan 2003. Numera bedriver hon även egna projekt som skribent och fotograf.