Konstnärsföreningen Skogen intar stadsrummet

För sex år sedan bildades konstnärföreningen Skogen i Skellefteå som en intresseförening för konstnärer inom bild- och formkonstområdet i Västerbotten. 

Med projektet SKAV, som står för Skellefteå Art Vision, tog föreningens medlemmar avstamp i ett gemensamt samtal kring den omvandling som pågår i Skellefteå och på vilket sätt de som konstnärer upplever och påverkas av denna. Resultatet blev ett två dagar långt konstevent i stadens centrum med åtta tillfälliga, platsspecifika och interaktiva verk.

Jag deltar vid den andra dagens guidade vandring och får möta varje enskild konstnär och höra dem berätta om sina verk. Fram träder en ganska unison och entusiastisk röst kring denna förändringens tid i Skellefteå, som får fungera som utgångspunkt för det skapade. Den av konstnärerna som särskiljer sig från den dominerande inställningen är Åsa Rehnström som med sitt verk “Den saknade luften” problematiserar den snabba förändringen som sker i stadslandskapet, där många nya hus ska rymmas på en begränsad yta. I en skuggig och ödslig passage, mellan två höga nybyggnationer i gågatans västligaste ände, står en stiliserad konstruktion av träreglar liknande ett hus. Till nocken är den något högre än en lång människa och inuti konstruktionen trängs pilatesbollar i olika färger och storlekar som besökarna uppmuntras att tränga sig förbi för att ta sig igenom konstruktionen. Likt en metafor för att tränga sig igenom stadens allt tätare landskap.

Även Malin Nilsson erbjuder ett perspektiv lite på sidan om det gängse i sitt verk med den passande titeln “Att rikta blicken”. Under två av stadsparkens äldsta lövträd står ett par svarta lådkonstruktioner som påminner om talarstolar eller någon form av biktstolar, med två trappsteg och en liten lucka i ögonhöjd, genom vilken grönskan lyser som med ett inre ljus. 
Konstruktionerna är egentligen periskop som riktar betraktarens blick upp i de intilliggande trädens kronor. På ett stycke gräsmatta ligger det ett enormt papper utrullat och någon slags borstar av sammanfogade pinnar och småkvistar ligger lite här och där. En tioliters hink står full med tusch bredvid det vita pappret som är nästan helt täckt med svepande, något spretiga former i svart. Malin berättar om hur hon som fjortonåring cyklade med sin syster genom den då nybyggda gallerian Vintergatan som ett sätt att fysiskt förnimma och erfara en ny plats. Hon berättar vidare att det som nu är stadsparken förut var stadens torg, men att här nu står gamla träd vilkas rörelse i vinden hon speglar genom sin egen kropp med de stora penslarna och tuschen på det långa pappersarket på marken. 

Camilla Lundstedt, "Hemligheter". En hemlighet ur ett av kärlen.

Camilla Lundstedt i sin tur visar tvåhundra små drejade keramikkärl som alla fått olika glasyrer för att representera stadens många och unika medborgare. Ur flera av kärlen sticker det upp ihoprullade papperslappar som bär på hemligheter som besökare fått lägga ifrån sig anonymt för andra att läsa. Jag rullar upp en lapp och läser; “ Jag är så jävla kär i min man, fast vi varit gifta i 15 år. Undra när det här ska gå över. Det är jobbigt att gå omkring i vårt hus och vara kär i honom hela tiden.” Med verket som har titeln “Hemligheter” lyckas Lundstedt verkligen väcka min nyfikenhet på alla de personer som redan fyller och som fortsätter att fylla staden. 

Det är tydligt att gruppen har enats om att bidragen gärna ska innehålla interaktiva inslag. Shirly Holmberg och Sonia Sjögren har med sina respektive verk, skulpturen “Pipes and dreams” och ljudverket “Voice of Skellefteå”, löst det genom att bjuda in dansarna Mikael Ståhl och Kajza Rauhala att vid specifika tidpunkter interagera med respektive installation. Karin Nordgren erbjuder med “London är per definition en skog” besökarna en möjlighet att teckna blad att hänga upp i en form som liknar ett förenklat träd och Marie Lindgren uppmuntrar förbipasserande att arrangera om de lösa delarna av trä och textilier i varselfärger i sitt verk “Plats för hopp”. Det enda konstverket som saknar den interaktiva ingrediensen är "Just passing by" av Gun-Britt Forslund som med rostiga figurer svävar helt stilla längs gågatan.

Med SKAV har konstnärerna från föreningen Skogen lyckats skapa en tillfällig och inbjudande beröringsyta mellan kulturutövare och allmänhet, där tankar och känslor kan dryftas gemensamt och nyfiket i denna debatternas och förändringarnas tid. En viktig bedrift och vi får hoppas att den blir en återkommande del av vårt gemensamma stadsrum.

Text och foto: Sara Forsström

Volym 2023-10-27

Länk till denna artikel

---

Sara Forsström, Skellefteå. Född 1988. Verksam som konstnär. Har studerat på Stenebyskolan, Gerlesborgsskolan Bohuslän, Nordiska Konstskolan och en sväng på Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam. Drev under några år ett Artist in residence i byn Bygdeträsk och jobbar sedan ett antal år tillbaka med den egna konsten på heltid. Har skrivit ett par recensioner och essäer för Volym samt ett tal som senare blev inledningen till Museum Anna Nordlanders publikation Skrif om vad du målar. Se vidare på Instagram: sara_forsstrom