Lillemor Petersson: Konstgömman i Torvalla

Den klara blå färgen skymtar från parkeringen och drar vår uppmärksamhet mot skogspartiet. Det är en solig dag i augusti strax efter lunchtid och genom området rör sig cyklister, hundägare, föräldrar på barnvagnspromenad och blåbärsplockare. Konstgömman är en skulpturpark i ett skogsparti i Torvalla utanför Östersund och utgör en del av ett konstprojekt som återkommande beskrivs som unikt i sitt slag. Inför utbyggnaden av Torvalla i början av 80-talet samlades byggherrar, kommunen och länsbostadsdirektören kring en överenskommelse om konstnärlig utsmyckning av området. En statlig bostadslåneregel möjliggjorde förmånliga lån för bostadsbolag om de integrerade konst med arkitektur i nya bostadsområden. Samtliga byggherrar belånade sina fastigheter och upplånade medel och bidrag lades samman i en gemensam pott. En arbetsgrupp ledd av socialdemokraten Martin Forslund tillsattes och tre konstnärliga rådgivare utsågs till projektets tre etapper. Den första fasen fick en klassisk utformning med verk i centrum och offentliga byggnader under ledning av konstprofessorn Arne Isacsson. I den andra etappen med konstnären Odd Larsson som rådgivare tillkom flera monumentala verk utomhus i naturen. I den sista etappen fick konstnären Roger Wikström uppdraget som rådgivare och föreslog Lillemor Petersson som kom att göra den till omfattning största insatsen i hela projektet. I slutet av 1994 stod Konstgömman klar.

Dagen vi är i Konstgömman är himlen lika blå som Lillemor Peterssons Blå port. Jag har fått ta del av nedtecknade samtal där Lillemor Petersson berättar om verken. Under arbetet med Konstgömman bodde Lillemor i gästbostaden på Härke Konstnärscentrum på Frösön och körde fram och tillbaka för vandringar i skogen. Det var vinter och snön gnistrade vit mot den stora blå himlen och de ståtliga gröna granarna. Färgerna blev en inkarnation av Jämtlands flagga och Lillemor fastnade för den blå färgen till det som tog formen av en fem meter hög betongport. En tanke var att verket skulle utgöra entrén till skogen, en naturlig ingång för en skogspromenad. De böjda skivorna bjuder in till passage. Lillemor beskriver att den påminner lite om Triumfbågen i Paris, inte alls lika stor men med en känsla av att den liksom suger människor in genom sig.

Efter porten tar en stenbelagd gång vid och leder vidare in i skogen. Lillemor ville skapa en stig som kändes som om den hade uppstått naturligt. Den skulle se orörd ut men samtidigt skulle man kunna få fram en barnvagn på den utan att förstöra känslan av att vara mitt i skogen. Bruset av samhället är nära när vi går här, det känns som om förorten tagit sig in i skogen via gatstenarna. Intill stigen har stenarna krupit ihop till en hög, en kulle av ordning, en mjuk böljande form – organisk, en myrstack av gatsten. Stenarna har gaddat ihop sig. Därefter är gången bitvis helt täckt av barr. Skogen har börjat ta tillbaka stigen. Stenlagda partier av stigen dyker upp här och där som för att betryggande säga att vi är på rätt väg.

Längre in i skogen reser sig Himmelsljuset i en skogsglänta, en fem meter hög stenskiva av bohuslänsk granit med ett uppborrat hål, ett slags kyrkfönster för solens strålar. Framför stenstoden ligger en urgröpt skiva norsk diabas med syfte att samla vatten. När solens strålar lyser i rätt vinkel genom stenstoden ska det flamma upp som eld i vattnet. Om det fungerar finns inte tid att stanna kvar och ta reda på.

Stigen slutar i en öppning vid en stor flat stenhäll. Vi blir osäkra, är det ett konstverk eller finns den där av en slump? Jag får senare höra att Lillemor fått skifferbolaget att frakta den flygelliknande stenen till skogsgläntan. Nu agerar den viloplats, möjligt fikaställe och vägval. Här separerar sig stigen och det är oklart åt vilket håll vi ska gå. Med flit av konstnären. Konstgömman är rätt namn, det är inte självklart var verken finns, och jag känner någon slags lätt stress över att inte veta om vi valt rätt stig, över att vi fortfarande inte hittat Korpen. Det känns otillrättalagt, knappast lättillgängligt, rått men självklart.

Renovering pågår står det på skyltar och i princip alla verk har graffititaggar eller större graffitimålningar på sig. Det är inte första gången, redan i Östersunds kommuns konstskrift från 1995 finns en bild på Blå porten med olika taggar. Konsten är nu i kommunens ägo och kulturförvaltningens uppdrag är vårda och förvalta med principen att ta bort graffiti skyndsamt. En omfattande renovering av Konstgömman genomfördes 2021 men sommaren 2023 har det utöver graffiti även skett en våldsam skadegörelse på verket Solhjul. Sveriges Radio Jämtland rapporterar att skifferplattorna på verket har slitits loss med stort våld. Solhjul är en enorm skulptur bestående av tre sammanbundna, medsols cirklande murar med total längd av 60 meter uppbyggd av 9000 utsmyckade tegelstenar med stenplattor ovanpå. När vi kommer fram till verket är plattorna återställda. Det är ett komplext bygge som tog Lillemor, keramikern Björn Dahlström och ett antal murare från kommunen en hel sommar att färdigställa. Verket är byggt i en sluttning och har ett självdrag för att leda ut fukten. Vid den del som är placerad högst upp på berget är muren bara en halvmeter hög och i den brantaste sluttningen är muren närmare tre meter. Verket har en oemotståndlig lockelse på barn som vid den lägsta punkten lätt kan klättra upp och sedan springa rakt ut på de plana ytorna så de snabbt hamnar utom föräldrars räckhåll. Lillemor berättar att ingen protesterade mot idén eller tänkte att det skulle vara farligt, men å andra sida kan ju hela skogen vara farlig, med gott om ställen där man kan trilla.

Lillemor Petersson, ”Solhjul”. Skulptur i tegel och skiffer. Konstgömman i Torvalla, Östersund. ©Lillemor Petersson / Bildupphovsrätt 2023.

Återkommande med Lillemors verk är att de hamnar i dialog med besökarens kropp, de är kraftfulla, tar plats och ber inte om ursäkt utan breder ut sig i skogen med en självklarhet. Vi får det inte serverat utan här finns ett högt värde gömt i skogen som vi själva måste finna. Torvalla-projektet drevs med en vision och tro på konsten och med mod att göra en omfattande satsning. I dagens kulturpolitiska läge är tanken uppfriskande. Östersunds kommun antog enprocentregel 1984, det vill säga att minst en procent av den totala budgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om- och tillbyggnad i det offentliga. Men det som än idag gör projektet unikt var att även de privata företagarna deltog och att pengar från ett byggbolag inte automatiskt innebar konst i den byggherrens fastigheter – konsten släpptes lös och gjordes tillgänglig för fler. Den stora mängden konst ger en självklarhet och tyngd till området. Totalt engagerades 35 konstnärer under projektets gång och idag finns 43 konstgestaltningar i Torvallas utomhusmiljöer och offentliga byggnader, vilket gör området i särklass konsttätast i hela bygden.

Lillemor Petersson, ”Drakens ögon”. Granit. Konstgömman i Torvalla, Östersund. ©Lillemor Petersson / Bildupphovsrätt 2023.

Nere i Torvallabäcken som ringlar sig genom området sticker Drakens ögon upp ur vattendraget, som om Storsjöodjuret håller span och hjälper besökare att hoppa över bäcken. Det är ett lekfullt möte där vi igen upplever konsten med hela kroppen. Vi kasar nerför branten och klättar långsamt upp igen. Bebyggelsen är nära men naturen fri och vild. Vi passerar fångstgropar och flugsvampar och något märkligt händer under vandringen. Jag stör mig inte längre på graffitin, det känns som att allt hör ihop och samhället, skogen, konsten flyter samman. Som att det är stadens sätt att ta över. På samma sätt som grönskan och bebyggelsen har slutit sig runt verken.

Till slut hittar vi Korpen, högt uppflugen på en trädstam.

Text och foto: Sanna Svedestedt Carboo

Volym 2023-10-02

Källor:
Intervju med Lillemor Petersson 2023 av Mona Wallström inför arbetet med boken ”Konstnären Lillemor Petersson” (publiceras i början av 2024).
Konsten i Torvalla Östersund – ett unikt konstprojekt. Utgiven av arbetsgruppen för konstnärlig utsmyckning i Torvalla i samarbete med Östersunds kultur- och fritidsnämnd, 1995.

Med varmt tack för givande samtal till:
Odd Larsson
Roger Wikström
Björn Dahlström
Mona Wallström
Margaretha Stålhandske, tidigare kultursekreterare för kultur- och fritidsnämnden
Kristina Strömgren, konstsamordnare Östersunds kommun

Länk till denna artikel

---

Sanna Svedestedt Carboo (född 1981, Krokom) är utbildad vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg med inriktning smyckekonst. Idag återvandrad jämte, bosatt i Mörsil och arbetar som konstnär, skribent och projektledare. I sitt konstnärliga arbete har Sanna fokuserat på läder som material och experimenterar med gamla tekniker som Cuir Bouilli och våtformning av skinn och hennes arbeten finns på bland annat Nationalmuseum, Röhsska museet och Rian Designmuseum. Har tidigare arbetat som kommunikatör på Konstepidemin i Göteborg och redaktör för Klimt02 Forum, ett webbaserat smyckekonstforum. 2013 utkom hon med boken ”Kerstin Öhlin Lejonklou, silversmed”, Arvinius Förlag. Arbetar just nu med ”HUD”, ett bokprojekt om skinn som konstnärligt material.
Webbsida: www.svede.se
Instagram: @sannasvede
Facebook: www.facebook.com/sanna.svedestedt