Akut nociceptiv smärta
| Personer under 75 år | ||
|---|---|---|
| paracetamol | Paracetamol * | 500 mg, 1 g |
| naproxen | Naproxen * | |
| ibuprofen | Ibuprofen * | |
| Personer över 75 år | ||
|---|---|---|
| paracetamol | Paracetamol * | 500 mg, 1 g. Maxdos 3 g/dygn |
| morfin | Morfin * | 5 mg, 10 st |
Basbehandlingen vid nociceptiv smärta (vävnadsskadesmärta) är paracetamol i kombination med COX-hämmare i adekvat dosering.
Behandling med COX-hämmare ges vid behov med lägsta effektiva dos och under kort tid, upp till 7 dagar, men gärna kortare. Risken för renala, kardiovaskulära och gastrointestinala biverkningar är högre hos äldre. Risken är dosberoende. Ulkusprofylax med protonpumpshämmare (PPI) bör inte ordineras utan individuell riskbedömning.
Akut smärta kan ofta behandlas utan opioider. I de fall då diagnosen och svårighetsgraden av smärtan bedöms kräva opioidanalgetika bör den lägsta effektiva dosen av kortverkande opioider väljas. Antalet förskrivna tabletter på recept bör inte överstiga den mängd som behövs under den akuta behandlingsperioden, som för flera akuta smärttillstånd är cirka tre dagar. Flera internationella riktlinjer avseende ordination av opioidanalgetika vid akut smärta förespråkar en opioidförskrivning under högst tre dagar. I sällsynta fall är det motiverat med en längre behandlingsperiod. Långverkande opioidanalgetika rekommenderas inte vid akut smärta eftersom den längre halveringstiden och längre effektdurationen ökar risken för beroende. Även risken för ofrivillig överdosering ökar med långverkande beredningsformer. Efter två veckors behandling med opioider ökar risken för beroendeutveckling. Kvarstående smärta under längre tid tex efter operation motiverar sällan till opioidbehandling.