Jessica skapar rum för utveckling

Vad är unikt med Hola folkhögskola, enligt dig?

- Platsen, helt klart! Jag slutar aldrig förundras över det natursköna läget, alla grönytor, de gamla trähusen och den mysiga känsla som allt det medför. Hola är en välkomnande plats som bjuder in till avkoppling samtidigt som ny kunskap får lokalerna att bubbla. Och vem vill inte kunna ta ett dopp i Ångermanälven under lunchrasten?

Hur arbetar du för att skapa en inkluderande och trygg miljö för alla deltagare?

- För mig är det viktigt att deltagarna känner att de har möjlighet att påverka sina studier, både i och utanför klassrummet. En av mina främsta arbetsuppgifter är just kvalitetssäkring, och deltagarperspektivet är det allra viktigaste. Det personliga mötet är viktigt, men också att skapa förutsättningar för deltagarna att själva vara med i planeringen av verksamheten.

Vilka värderingar vill du att deltagarna ska bära med sig efter sin tid på skolan?

- Att alla får vara sig själva. Både jag själv och andra, och att det är okej. Vi får ofta höra historier från tidigare Holadeltagare (skolan har ju funnits i 129 år!) och många vittnar om samma sak: På Hola får man vara sig själv.

Vad får dig att le på fritiden – förutom oss här på skolan?
- Mina barn (10 och 14 år). De är förresten avundsjuka på att jag får åka till Hola varje dag. De känner den där trygghetskänslan vi jobbar hårt med att skapa och ser fram emot att själva få börja här när de blir äldre.

Läs fler intervjuer här:
HansOlov tror på folkbildningens kraft
Lea leder med hjärta och eftertanke