Sollefteå BB

Nu har det hänt !
Ett barn är född i skogen och det gick bra.
Men...
Tycker ni att detta känns bra ?
En mamma föder sitt barn i EN BIL, vattnet går och det blir alldeles blöt på sätet och bebisen är på väg och kommer nu ut. Måste ta av sig byxorna. (väldigt lätt, nej) Bebisen har nu kommit ut och mamman känner sig förtvivlad, rädd, orolig och lättad att det har gått bra. Ambulansen kommer och mamman tar sig ut ur bilen halvnaken med en navelsträng hängande mellan benen och fryser. (Tänker er, hur känner mamman sig skärrad, blottad, naken och undrande)
Tycker ni att detta är ok ???
Pappan är rädd och vill att det inte ska hända något allvarligt och försöker ta han om mor och barn.
Nu kommer då nästa sak, bilen. Fostervatten och blod i sätet och på golvet. Vem ska städa och göra rent det. Kommer det att bli ren ?
Nu ska de som föräldrar först känna sig orolig, kränkt, blottad och sen tänka på sanering.
Ska man inte som föräldrar kunna känna trygghet, säkerhet, lättnad och glädj.
Vad kan det bli för efter följder av detta, förlossnings sykos, desperation och vad mer ??
Kallar ni detta patientsäkert ?